fråga om medicin för borderline
Postat: 2016-10-01 20:30:26
EN vän (kvinna) som jag hade gick bort pga av Ålder 77 år. Denne vän var inte lätt att förstå mig på. Detta är ju ett forum för asperger. Men ställer ändå en fråga när jag själv har asperger. Personen ifråga har jag nu i efter hand kommit fram till, måste ha haft en odiagnostiserad borderline.
Det är jobbigt ibland fast det gått mer än 1 år sedan bortgång. Det enda jag förstod att det fanns tvångstankar hos denna person.
Det jobbiga var inte bara för mig utan alla människorna runt i kring pendlade mellan idealisering och total nedvärdering. Personen xx skrev ett testamente för att bröst arvingar saknades. 95% av tillgångarna gick till välgörenhet, 5% gick till en lite skara runt xx. Den närmsta släkten fick inte en krona. Personen xx efterlämnade en stor förmögenhet på 10 miljoner.
Alltså var det känslomässiga som styrde hur xx tänkte och agerade. Den närmsta släkten gick emot XX vid ett tillfälle slutade med ett vredesutbrott för XX. Separations ångest måste även ha förekommit. För när vi hälsade på så var det alltid en utdragen process att åka därifrån. NI kan väl stanna lite till osv.
Finns det medicin som stabiliserar sådana känslor?
Jag har läst att terapi ochså kan hjälpa. Nu är personen jag frågar om borta. Men vi andra som fortfarande lever är som frågetecken.
Borderline diagnos är kanske inte så lätt att diagnostisera när det kanske finns olika graderingar. Det som är jobbigt nu när man tänker på det den där totala nedvärderingen från xx. Jag försöker inte tänka på det men trillar dit ibland o mår inte så bra av det. Kanske är jag även hård mot mig själv i grund o botten som inte gör det hela bättre.
Det är bara tänka positivt och framåt i livet!
Det är jobbigt ibland fast det gått mer än 1 år sedan bortgång. Det enda jag förstod att det fanns tvångstankar hos denna person.
Det jobbiga var inte bara för mig utan alla människorna runt i kring pendlade mellan idealisering och total nedvärdering. Personen xx skrev ett testamente för att bröst arvingar saknades. 95% av tillgångarna gick till välgörenhet, 5% gick till en lite skara runt xx. Den närmsta släkten fick inte en krona. Personen xx efterlämnade en stor förmögenhet på 10 miljoner.
Alltså var det känslomässiga som styrde hur xx tänkte och agerade. Den närmsta släkten gick emot XX vid ett tillfälle slutade med ett vredesutbrott för XX. Separations ångest måste även ha förekommit. För när vi hälsade på så var det alltid en utdragen process att åka därifrån. NI kan väl stanna lite till osv.
Finns det medicin som stabiliserar sådana känslor?
Jag har läst att terapi ochså kan hjälpa. Nu är personen jag frågar om borta. Men vi andra som fortfarande lever är som frågetecken.
Borderline diagnos är kanske inte så lätt att diagnostisera när det kanske finns olika graderingar. Det som är jobbigt nu när man tänker på det den där totala nedvärderingen från xx. Jag försöker inte tänka på det men trillar dit ibland o mår inte så bra av det. Kanske är jag även hård mot mig själv i grund o botten som inte gör det hela bättre.
Det är bara tänka positivt och framåt i livet!