Psykiater vill ej utreda bipolaritet pga NP-diagnos
Postat: 2015-09-19 8:36:46
Oerhört länge sedan jag var på detta forum nu.
Hur som helst... Min psykiska hälsa har varit extra mycket skit de senaste tre åren, och jag har varit inlagd på sluten avdelning på psyket två somrar av tre nu pga självmordsrisk. Första inläggningen sattes Venlafaxin in och jag mådde så oerhört bra, allt var fantastiskt, alla färger var fantastiska och jag var bäst i världen och superkreativ. Tills det började gå överstyr och jag mest bara var elak och självupptagen och spenderade alla mina sparpengar på krogen.
En psykiater jag träffade förra hösten lyfte möjligheten att jag förutom min asperger även har en bipolär sjukdom och att jag förmodligen just upplevt en halvmanisk period utan psykos. Jag berättade för honom att jag haft andra liknande perioder tidigare i livet och fick börja med lamotrigin(200 mg). Det funkade jättebra och jag kände mig mer stabil än jag någonsin gjort. I ett halvår ungefär, sedan gled jag in i en depression igen och bestämde mig på eget bevåg för att sluta äta lamotriginet. Psykiatern slutade sin tjänst (som de flesta andra gjort).
I juni blev jag inlagd för andra gången och började med lamotrigin igen. Jag fick även Voxra insatt, men blev så speedad av dem efter nån vecka att jag inte kunde sitta still och inte kunde sluta prata. Voxran sattes ut igen och jag vägar nu att äta anidepressiva.
Jag har precis höjt lamotriginet till 300 mg och har försökt lyfta frågan om bipolär sjukdom och en utredning kring detta med min nya psykiater, men hon säger att det är otroligt svårt att utreda en bipoaritet när man har asperger. Alla inom psykiatrin jag pratat med på senaste tiden verkar ovilliga att sätta en bipolär diagnos på mig och jag har väldigt svårt att förstå varför. Jag behöver en diagnos att förhålla mig till, jag kan inte hänga i ovissheten, det är omöjligt för min hjärna att jobba med. För min familjs skull vore det också fördelaktigt med en diagnos, eftersom det då erbjuds stöd till dem i form av utbildningar och stödgrupper med andra anhöriga.
Har någon av er upplevt att en psykiater vägrar utreda psykisk sjukdom pga en NP-diagnos? Varför? Har ni lyckats kämpa er till en utredning?
Hur som helst... Min psykiska hälsa har varit extra mycket skit de senaste tre åren, och jag har varit inlagd på sluten avdelning på psyket två somrar av tre nu pga självmordsrisk. Första inläggningen sattes Venlafaxin in och jag mådde så oerhört bra, allt var fantastiskt, alla färger var fantastiska och jag var bäst i världen och superkreativ. Tills det började gå överstyr och jag mest bara var elak och självupptagen och spenderade alla mina sparpengar på krogen.
En psykiater jag träffade förra hösten lyfte möjligheten att jag förutom min asperger även har en bipolär sjukdom och att jag förmodligen just upplevt en halvmanisk period utan psykos. Jag berättade för honom att jag haft andra liknande perioder tidigare i livet och fick börja med lamotrigin(200 mg). Det funkade jättebra och jag kände mig mer stabil än jag någonsin gjort. I ett halvår ungefär, sedan gled jag in i en depression igen och bestämde mig på eget bevåg för att sluta äta lamotriginet. Psykiatern slutade sin tjänst (som de flesta andra gjort).
I juni blev jag inlagd för andra gången och började med lamotrigin igen. Jag fick även Voxra insatt, men blev så speedad av dem efter nån vecka att jag inte kunde sitta still och inte kunde sluta prata. Voxran sattes ut igen och jag vägar nu att äta anidepressiva.
Jag har precis höjt lamotriginet till 300 mg och har försökt lyfta frågan om bipolär sjukdom och en utredning kring detta med min nya psykiater, men hon säger att det är otroligt svårt att utreda en bipoaritet när man har asperger. Alla inom psykiatrin jag pratat med på senaste tiden verkar ovilliga att sätta en bipolär diagnos på mig och jag har väldigt svårt att förstå varför. Jag behöver en diagnos att förhålla mig till, jag kan inte hänga i ovissheten, det är omöjligt för min hjärna att jobba med. För min familjs skull vore det också fördelaktigt med en diagnos, eftersom det då erbjuds stöd till dem i form av utbildningar och stödgrupper med andra anhöriga.
Har någon av er upplevt att en psykiater vägrar utreda psykisk sjukdom pga en NP-diagnos? Varför? Har ni lyckats kämpa er till en utredning?