Huggorm skrev:En annan aspekt är att för en privatperson är 400k en väldig massa pengar, de allra flesta kommer aldrig att ha så mycket på kontot. Men i statens budget är det ingenting, det är mindre än obetydligt. Så när en privatperson för en gångs skull slitit ihop en hygglig summa pengar, dessutom skattat för dom, så kan det inte vara helt moraliskt förkastligt att hon får behålla dom.
Hon får ju behålla dem. Hon blir sjuk och får då möjligheten att spendera en del av de pengarna på att bekosta sin hyra som hon, på grund av sjukskrivning från arbetet, annars inte kunnat betala. Det är ju hennes ansvar att betala sin egen hyra precis som att det är hennes ansvar att betala om hon köper en lyxbil eller att betala om hon bestämmer sig för att fylla badkaret med dyr champagne.
Dessutom kommer hon förhoppningsvis inte att behöva göra av med alla 400 000. Nu ska hon ju täcka över en liten summa pengar för att få ihop till hela hyran. Det lär väl röra sig om ett par tusen kronor kanske med tanke på hur mycket pengar hon redan fick i sjukpenning. Det innebär att hon skulle behöva vara sjuk i över 16½ år för att ha spenderat hela den förmögenheten på hyran.
Men diskussionen ovan berör ju bara det juridiska och det är ju redan solklart så det finns ju inte så mycket mer att orda kring den frågan såvida ingen bidragsfuskare känner sig optimistisk nog att försöka driva upp en opinion mot nuvarande reglering på området.
En annan intressant fråga är den psykologiska aspekten, för visst bör det väl ändå vara ganska generellt att man upplever skam av att inte vara självförsörjande? Jag har hört många andra beskriva liknande känslor så jag tror inte att jag är den enda som känner så. Därför förstår jag verkligen inte hur man resonerar ifall man trots att man har förmåga att bekosta sin egen hyra ansöker om att andra människor ska göra det?
Då försätter man sig ju i en situation där ens självförakt späs på av att man reflekterar över hur man parasiterar på sina medmänniskor och det leder ju till raka motsatsen till något tillfrisknande. Att ständigt påminnas om att man lever utan att göra rätt för sig trots att man kan torde ju driva en människa till fördärv, till självförakt och mot självmord.
Jag känner att det är nog svårt att nu ansöka om sjukpenning från CSN; jag har ju möbler, vissa smycken jag ärvt och sådant som jag i första hand hade kunnat sälja. Jag skäms något enormt och eftersom en av huvudkomponenterna bakom min depression är just den låga självkänslan och ångesten över alla de sätt jag kan föreställa mig att jag gör andra människors liv mindre angenäma påverkar denna bidragsansökan jag nu gjort mycket starkt suicidrisken. Då har jag ändå inte pengar på något konto.
Mats skrev:Som jag förstod det var din kritik mot Puzzle att det skulle vara omoraliskt att ta emot bidrag (eftersom hon inte behöver det för att överleva), inte att det skulle handla om bidragsfusk. Mot den bakgrunden finner jag din kommentar obegriplig.
Jag kritiserar dels förslagen om att på olika mindre lagliga sätt försöka att dölja hennes förmögenhet för att ändå kunna erhålla bidrag för hennes hyra. Dels kritiserar jag även missnöjet över den avslagna bostadsbidragsansökningen överlag eftersom hon inte är i
behov av bidraget.