Jag känner mig trög i huvudet idag och lyckas då ofta inte få citat koden korrekt, så jag svarar här istället.
Till Plåtmonster:
Mja det kan vara svårt att förstå vad psyket försöker förmedla, men det betyder inte att det inte är värt o försöka.
Och jag ser inget fel med att bara dra täcket över sig om allt känns nattsvart. Allt behöver inte vara konstruktivt, att tillåta sig att må som man gör kan vara mer värdefullt än så kallade konstruktiva åtgärder ibland.
Ibland måste man låta skeppet sjunka till botten för att man ska kunna bärga det.
Förövrigt håller jag med dig som ganska ofta, du uttrycker dig bra och ibland känns det som du smidigt förtydligar vad jag underförstått menat men kanske inte fullt lyckats förmedla.
Till Gripandekylig:
Mja ungefär det jag menar med skillnaden mellan respons och reaktion.
En respons är något som kommer till följd av att man lyssnar för att sedan agera medvetet, medans en reaktion nästan alltid är omedveten.
Och det är ofta svårt att veta vad dom bakomliggande orsakerna kan vara. Men det är också
en bra utgångspunkt. Att inte veta är essentiellt för vetande att kunna infinna sig.
Dom som utger sig för att veta lämnar oftast inget utrymme för annat än vad dom redan vet eller tror sig veta.
Psyke betyder egentligen själ, tycker även att man ska vara försiktig med behandlingar som förändrar själen eller hjärnan. Man vill ju varken skada sin själ eller sin hjärna, dom är båda delikata och känsliga.
Angående tips så tycker jag att man ska försöka o lyssna till sig själv och inte så mycket till andra (inkluderat mig)
Dom svar som du söker finns redan inom dig, inte inom någon annan.
Givetvis kan man lyssna och ta till sig vad andra säger och dra lärdom av det, men i det stora hela så vet du själv bäst var din sko klämmer, även om du inte ännu är medveten om svaret. Och att inte veta är som sagt ett bra utgångsläge för vetande att kunna komma in.
Btw, som av en ren slump eller av en mening så bor jag inom res avstånd till Uppsala och är där då och då.
Om det vore av intresse för dig och även kanske någon annan här på forumet så kanske vi skulle ha en "samling" för oss kroniskt deprimerade och gå och äta en bit mat för att diskutera ämnet ytterligare.
Jag är så kallat schizotypal vilket innebär att man mer eller mindre är i konstant kontakt med sin omgivning, både synlig och osynlig, så jag är väldigt känslig för energier och har lätt att känna och läsa av vad andra känner. Det är dock inte lika lätt via text som vid möte.
Kanske ett något oortodoxt förslag från en främling på internet, men det vara bara en spontan tanke som kom upp just i skrivande stund.