AspergerForum

-Det kanske känns jobbigt nu, men det kan alltid bli värre.

Pikachu skrev:-Det kanske känns jobbigt nu, men det kan alltid bli värre.

Den typen av humor har alltid lättat upp även om jag varit väldigt nere.

ajemen skrev:"Ta livet av dig nu innan du blir för dum för att göra det."

Tur att det var en felläsning av rubriken, för det där var nog det värsta jag läst...

Kahlokatt skrev:

ajemen skrev:"Ta livet av dig nu innan du blir för dum för att göra det."

Tur att det var en felläsning av rubriken, för det där var nog det värsta jag läst...

Då föreslår jag att du läser resten av diskussionen...

kiddie skrev:

Pikachu skrev:-Det kanske känns jobbigt nu, men det kan alltid bli värre.

Den typen av humor har alltid lättat upp även om jag varit väldigt nere.

Nej, sådant där brukar man inte uppskatta när man mår dåligt. Bara plumpt.

Meppe skrev:

Kahlokatt skrev:

ajemen skrev:"Ta livet av dig nu innan du blir för dum för att göra det."

Tur att det var en felläsning av rubriken, för det där var nog det värsta jag läst...

Då föreslår jag att du läser resten av diskussionen...

Jo, jag gjorde det och insåg att det inte var så illa som jag trodde.

kiddie skrev:

gadas skrev:Men då har vi ett annat problem. Det KAN gå över - det kanske aldrig går över alltså?! Nej, jag understryker hellre att det KOMMER att gå över.

Men det behöver inte innebära att det går över av sig själv. För vissa går det faktiskt över utan att man direkt gör ngt, vissa behöver bara tiden. Men för andra behövs mera massiva insatser.

Givetvis. Men problemet är inte att den ALDRIG går över utan att det tar en helvetes tid eller rättare sagt en tid av helvete.

Poängen med att påpeka att det KOMMER att gå över är främst att ett typiskt drag vid depression är förvissningen att det aldrig kan gå över eftersom det inte finns något att "gå över till" - eftersom själva innebörden i depression är att hjärnan stängt ner de delar som skulle ha kunnat se det.

Mats skrev:Men jag tycker det är bättre att vara tyst än att säga att det går över.

Det tycker jag också. Att påpeka att det jävliga är att man tror att det inte ska gå över är en annan sak.

Mats skrev:Min reaktion på det är: Min depression är inte något fel i hjärnan som går att rätta till. Den är istället en logisk reaktion på en hopplös livssituation.

Vilket torde gälla alla deprimerade.

Mats skrev:

Meppe skrev:Och för tusen järnspikar, om den andra personen säger något i stil med "det där låter som om du tycker att jag har mig själv att skylla, är det det du menar?" och du svarar jakande så gör du bäst i att hålla dig på jävligt långt avstånd. Det är flera som sagt att det är viktigare att finnas där än att säga dom rätta sakerna, och jag håller med. Men någonstans får man ju dra gränsen.

Ja, verkligen! Flera av förslagen i omröstningen hamnar mer eller mindre klockrent i kategorin: "Du har dig själv att skylla", som "Ryck upp dig", "Du behöver ut och träffa folk", "Det går över - det jävliga är att man inte tror det", "Problemet är inte att du inte ser någon mening nu utan att du tror att du måste se en mening" och "Tro inte din hjärna så länge den inte orkar". "Det måste till en förändring inifrån" hamnar också i den kategorin.

Är det så att du förkastat allt jag skrivit för att det fortfarande inte hjälpt mot din depression? Jag är också deprimerad fortfarande. Det funkar inte så, det är nåt som nöts in sakta.

Varför ska jag hålla mig på avstånd om jag säger att
"Problemet är inte att du inte ser någon mening nu utan att du tror att du måste se en mening".
"Tro inte din hjärna så länge den inte orkar".
Har du alls förstått innebörden i dessa yttranden? För det är det många som inte gjort.

"Ryck upp dig", "Du behöver ut och träffa folk" tog jag f ö med som skräckexempel.

Det måste väl i alla fall vara bättre att säga "det kan bli bättre, ge inte upp" än att säga "det kommer alltid att vara så här, ge upp"?

Kahlokatt skrev:Nej, sådant där brukar man inte uppskatta när man mår dåligt. Bara plumpt.

Beror nog på. Man ska naturligtvis inte skoja med vemsomhelst på det viset. Man måste veta vad den personen har för typ av humor.

Men att förutsätta att en deprimerad inte kan skratta och anlägga en superallvarlig ton i precis alla lägen, vet inte om det är så bra det heller.

Kahlokatt skrev:Det måste väl i alla fall vara bättre att säga "det kan bli bättre, ge inte upp" än att säga "det kommer alltid att vara så här, ge upp"?

Nä, men har personen ifråga gått in i väggen kanske det är bra att säga att det måste få ta den tid det gör och vissa saker måste de ge upp, som att allt måste vara perfekt hela tiden.

Sedan är det en människa som har återkommande depressioner (som funkar som bipolärt syndrom, har man haft 3 episoder av depression kommer man nästan med säkerhet få flera), så kanske man inte ska säga att det kommer att bli bra för all framtid, att ge falskt hopp tror jag inte löser något. Snarare då acceptera att det kan gå ner men då också kommer vända.

Ibland måste man leva med obotliga sjukdomar, acceptera begränsningar.

Sedan bara för att aspergare har haft det slitigt, kanske blivit mobbade, inte haft vänner, överstimulerade och många andra typer av jobbigt så tror jag man måste se att alla som är deprimerade har inte aspergers, alla har inte heller en jobbig livssituation.

Depression KAN vara en sjukdom som kommer inifrån.

gadas skrev:Varför ska jag hålla mig på avstånd om jag säger att
"Problemet är inte att du inte ser någon mening nu utan att du tror att du måste se en mening".
"Tro inte din hjärna så länge den inte orkar".
Har du alls förstått innebörden i dessa yttranden? För det är det många som inte gjort.

För att de är putslustiga formuleringar som visar att du inte på något sätt är intresserad av att ta in varför just jag är deprimerad.

Innebörden i dessa yttranden är framför allt att du inte har förstått att min depression har andra orsaker än dina. Och även om det skulle vara som du tror att jag och många andra deprimerade är för dumma i huvudet för att förstå innebörden av dem vore de olämpliga bara av den anledningen. Eller hur?

Om den här tråden handlar om dina depressioner och varför just du är deprimerad hade det varit bättre att skriva det i startinlägget. I stället skrev du:

Gadas skrev:Alla mina egna depressioner till trots så står jag rådvill när någon annan behöver hjälp.

Du skrev "någon annan". Ändå argumenterar du i tråden utifrån hur just dina depressioner fungerar. kiddie m.fl. har förstått att det kan finnas olika orsaker till depression. Det verkar inte du ha gjort i och med att du argumenterar utifrån hur just dina depressioner fungerar.

Du kommer att fortsätta vara rådvill tills du slutar predika och i stället börjar lyssna på vad jag och andra säger - och då inte bara dem som stryker dig medhårs.

Vill lyfta fram det faktum att depressioner inte behöver komma för att man tänker fel eller lever ett dåligt liv, de kan även uppstå till följd av somatiska problem tex långvarig smärta.

Ja, absolut.

sugrövmanövern skrev:Vill lyfta fram det faktum att depressioner inte behöver komma för att man tänker fel eller lever ett dåligt liv, de kan även uppstå till följd av somatiska problem tex långvarig smärta.

De kan även bero på att man varit utsatt för stor fysisk och/eller psykisk press under tiden för hjärnans utveckling. Då kan funktioner i hjärnan "felprogrammeras".
Ja det är min teori iallafall. Har ingen källa på det förutom mig själv.

Zima33 skrev:

sugrövmanövern skrev:Vill lyfta fram det faktum att depressioner inte behöver komma för att man tänker fel eller lever ett dåligt liv, de kan även uppstå till följd av somatiska problem tex långvarig smärta.

De kan även bero på att man varit utsatt för stor fysisk och/eller psykisk press under tiden för hjärnans utveckling. Då kan funktioner i hjärnan "felprogrammeras".
Ja det är min teori iallafall. Har ingen källa på det förutom mig själv.

Låter mycket sannolikt.

Zima33 skrev:

sugrövmanövern skrev:Vill lyfta fram det faktum att depressioner inte behöver komma för att man tänker fel eller lever ett dåligt liv, de kan även uppstå till följd av somatiska problem tex långvarig smärta.

De kan även bero på att man varit utsatt för stor fysisk och/eller psykisk press under tiden för hjärnans utveckling. Då kan funktioner i hjärnan "felprogrammeras".
Ja det är min teori iallafall. Har ingen källa på det förutom mig själv.

+1

Så det kan både vara tidigare upplevelser som dröjer sig kvar eller yttre påverkan antingen psykiskt med t.ex stress eller somatiskt med t.ex smärta. Om någon har foten i kläm så säger man inte att denne skall rycka upp sig utan man frigör foten först och behandlar den innan det är läge att gå vidare. Dock verkar det i fallet depression som att man satsar stenhårt på symptombehandling i första hand och sedan skyller på den drabbade när det inte fungerar. Avsaknad av insikt och systematik verkar genomgående.

Således kan depressioner som beror på kvarvarande symptom lösas med just symptombehandling om det är lindrigt. För mer bestående symptom kanske kontinuerlig småkorrigering behövs. Har det externa orsaker kanske då också med kvardröjande symptom från föregående tid så behöver den externa orsaken åtgärdas först och då kanske det i vissa fall släpper av sig själv.

Om hjärnan har blivit felprogrammerad så kanske någon form av kognitiv omprogrammering behövs?

"Vad skulle få dig att må bättre just nu i denna sekund? Vi kanske kan... (något som personen gillar som inte är så jobbigt, kanske en favoritfilm eller nått)...?"

Kahlokatt skrev:

Meppe skrev:

Kahlokatt skrev:
Tur att det var en felläsning av rubriken, för det där var nog det värsta jag läst...

Då föreslår jag att du läser resten av diskussionen...

Jo, jag gjorde det och insåg att det inte var så illa som jag trodde.

Då har du inte läst så mycket skönlitteratur, eller? Hur som helst så hajar nog dom flesta att graden av seriositet kanske inte var den högsta. Min egentliga ståndpunkt är att jag önskar alla lycka, sen är det visserligen upp till var och en att göra vad man vill med sitt liv så länge det inte inkräktar på någon annans.

Vad man säger till en deprimerad person är väl f.ö. ytterst individuellt. En del deprimerade människor med en högst cyniska aura orkar man blott hänvisa till psykvården medan andra inbjuder till trevligt umgänge. Kärlek är väl den enda generiska medicinen mot såna själsliga åkommor. Så länge man säger något av välvilja kan man nog yttra ungefär vad som helst, givet att vederbörande deprimerad förstår det. (Vilket inte ofta är en okomplicerad historia.)

Zima33 skrev:

sugrövmanövern skrev:Vill lyfta fram det faktum att depressioner inte behöver komma för att man tänker fel eller lever ett dåligt liv, de kan även uppstå till följd av somatiska problem tex långvarig smärta.

De kan även bero på att man varit utsatt för stor fysisk och/eller psykisk press under tiden för hjärnans utveckling. Då kan funktioner i hjärnan "felprogrammeras".
Ja det är min teori iallafall. Har ingen källa på det förutom mig själv.

Japp, tror det är vad som hänt i mitt fall så är också säker på det.

Och då hjälper det föga att folk säger att det kommer gå över bara man går kbt , börjar tänka rätt eller dylikt.