Att du har höga krav på dig själv är nog också en del av problemet är jag rädd så det skulle nog vara bra att ta en liten paus och låta sig själv vila utan massa krav.
Boendet går ju att lösa på annat sätt, har du AS så har du ju rätt till aktivitetsersättning och bostadstillägg bland annat och det är ju även möjligt att få någon mindre krävande aktivitet som en praktikplats eller daglig verksamhet.
Studier är ju lite extra jobbigt för man är ju inte "klar" ens efter att man har gått hem för dagen utan man måste läsa om sådant som man inte förstår och även träna inför prov och göra hemuppgifter så man kan ju inte koppla av på samma sätt som med andra aktiviteter.
Vet inte riktigt om jag ska traggla på dig antidepressiva men det går ju alltid att testa och känner man att det inte funkar eller att man inte vill så går det ju alltid att trappa ner och avsluta medicineringen. Tror nog att om du skulle fråga eller be om det så skulle du nog kunna få det.
Klipper och klistrar ihop lite sånt som jag tycker du ska ta med i brevet;
Jag har tappat all lust för att göra någonting som har med studierna att göra trots att jag, paradoxalt nog, inte vill något annat än att studera och komma ikapp. Fattar inte varför det är så här. Pressen, svårighetsgraden samt stressen har ökat.
Har skjutit upp en tenta och en dugga på mindre än en månad (har alltså inte gjort dem), har gått hem mitt i föreläsningar, kan inte plugga ordentligt, orkar knappt laga mat, orkar inte städa, orkar ingenting.
Träffade arbetsterapeuten för ett par veckor sedan (och ska dit igen om 1,5 vecka ungefär) men det har inte fungerat alls. Tror inte det är schemat det är fel på (jag tycker om scheman) men när jag mår dåligt blir jag ibland i princip handlingsförlamad (det varierar lite). Nu har jag, ofrivilligt, förlorat all vilja att göra saker och då spelar det inget roll om jag har något schema eller inte.
Det känns lite som en ond cirkel: AS ger mig problem i studierna, vilket leder till depression, vilket i sin tur leder till ännu mer problem i studierna. Börjar man "behandla" AS genom att försöka strukturera saker och ting så hjälper det inte riktigt då jag har ångest och är låg, men om man istället börjar behandla ångesten osv så kanske man upptäcker att det är AS som är det grundläggande problemet. Det går runt. Det finns ingen konkret början. Det börjar kännas som att jag har fastnat lite.
Det är som att mitt "standardhumör" är lågt och deprimerat men att jag har episoder av extremt dåligt mående som sedan går upp till standardhumöret igen (där jag alltså fortfarande inte mår bra).
Vad jag personligen tror att jag behöver är någon att prata med och någon som faktiskt, genom samtal, kan hjälpa mig att ta fram adekvata "coping mechanisms" för olika situationer, finns det något sådant som Hab har att erbjuda?
Nu är ju det där lite av ett "Frankenstein förslag" på ett möjligt mail till Haben som jag har klippt ihop av det du skrivit här i tråden och lagt till en mening i slutet i blått men någonting sånt tycker jag att du ska skriva (eller "snygga till" den där). Du kan ju också säga någonting om att du har tagit kontakt med Studenthälsan men att dom inte hade något dom kunde göra.