TORatANDET skrev:Jag tycker att du skall skriva till psykologen på habiliteringen och förklara att du behöver hjälp snabbt för att åter komma på rätt spår med studierna och livet, och att detta är mycket viktigt för dig.
Jag har gjort det tidigare. De vet att jag älskar att lära mig saker och är mycket intresserad av det jag studerar men att det blir svårt för mig med all stress och press. Det som föreslagits och som står i min "habiliteringsplan" är att jag ska få träffa en arbetsterapeut för att få hjälp med scheman. Träffade arbetsterapeuten för ett par veckor sedan (och ska dit igen om 1,5 vecka ungefär) men det har inte fungerat alls. Tror inte det är schemat det är fel på (jag tycker om scheman) men när jag mår dåligt blir jag ibland i princip handlingsförlamad (det varierar lite). Nu har jag, ofrivilligt, förlorat all vilja att göra saker och då spelar det inget roll om jag har något schema eller inte.
Vad jag personligen tror att jag behöver är någon att prata med och någon som faktiskt, genom samtal, kan hjälpa mig att ta fram adekvata "coping mechanisms" för olika situationer men jag är tveksam till att Hab erbjuder sådant.
Puzzle skrev:Med asperger så har man ju åtminstone rätt till att få extrastöd från skolan om det skulle behövas men det kanske du redan har?
Ja, lite extrastöd har jag. Har en "mentor" som jag träffar ungefär en gång i veckan för att planera mina studier. Det fungerar dock inte när jag mår dåligt (se mitt svar till TORatANDET). Får även skriva tentor i eget rum, vilket jag är tacksam för.
Bali skrev:Usch, jag känner verkligen igen mig i ditt dilemma: att inte vilja göra fel eller vara till besvär.
Det är bedrövligt.
Bali skrev:Det är trist att de är så vaga med vad de kan göra eller inte, och att du därför tycks hamna mellan stolarna vad gäller stödet du så väl behöver (så här ser det tyvärr ut inom all sjukvård idag: som patient skyfflas man ofta runt tills man blir alldeles snurrig i skallen), men jag tycker att det likt förbaskat är deras bord att försöka hjälpa dig eller, om de inte kan det, lotsa dig vidare.
Något som gör att jag tycker att det är lite svårt att be om hjälp (utöver hela grejen med att inte vilja vara till besvär) är att jag är osäker på
vad för typ av hjälp jag behöver. Jag ser bara hur mitt liv ser ut men jag vet inte vad jag ska göra åt det. Dessutom har jag en ångesttanke som dyker upp då och då (och har gjort det i flera år) som säger att jag kanske överdriver saker (vilket jag aldrig skulle göra medvetet). Tanken säger att det vore fel att höra av sig till någon om hjälp eftersom jag säkert bara hittar på.
Som jag skrev längre upp i detta inlägg så tror jag personligen att jag skulle behöva någon typ av samtalskontakt men jag vet inte om de på Hab håller med mig. Verkar inte så.
alixha skrev:Du gör inte fel, det är helt OK att kontakta henne innan utsatt tid om du behöver det.
Hon kommer inte att bli arg, sur, besviken eller liknande för att du kontaktar henne.
Du gör inte fel och hon är inte trött på dig.
Hennes jobb är att hjälpa och stötta dig när du behöver.
Tiden hon har satt om två veckor är menat som en trygghet för dig så att du inte ska gå i ovisshet om när nästa kontakt är, men självklart får du höra av dig innan om du behöver.
Det är ingen fara att höra av sig i förtid.
Helt OK.
Tack så mycket. Lär behöva läsa igenom det där några gånger till under dagen om jag ska våga höra av mig till henne.