AspergerForum

Som jag tror dom flesta här redan vet så finns det ju en mindre uppsjö av antidepressiva läkemedel och man behöver oftast testa sig fram innan man hittar "rätt" eller om man kanske till och med behöver en kombination av flera olika. Så då undrar jag nu hur många har du testat?

(Eller så kan man kanske snarare kalla det en lite halvdant försök att ta reda på hur många det är "vanligt" att man måste testa).

Man har försökt att pracka på mig sådana titt som tätt genom åren men jag har alltid varit motsträvig så för min del är det 0.
Känner på något sätt att iaf vad det gäller mig så är det viktigare att försöka ändra sin situation för att reda ut ett problem än att medicinera och riskera att bli passiv bara för att man inte känner av problemen lika starkt längre. det har iaf fungerat för mig.
Märk väl att jag inte vill döma ut andra som tar mediciner av olika skäl, detta är bara vad som funkat för mig och vad jag själv kände att jag mådde bäst av.

Jag började med Zoloft år 2000 och tog den i ungefär fyra år. I slutet av 2005 fick jag ett återfall och började med Citalopram. I somras byttes den ut mot Venlafaxin. Enligt läkaren har SNRI (till exempel Venlafaxin) bredare effekt än SSRI (till exempel Zoloft och Citalopram) eftersom de verkar på både serotonin och noradrenalin. SSRI börjar bli lite ute, vad jag har förstått, och ersätts allt oftare med SNRI.

Sertralin och citalopram.

Slutade självmant cold turkey på båda när jag fick nog. Dessa antideppressiva borde marknadsföras till manliga porrstjärnor ( ni män som testat vet nog vad jag menar).

Tog Zoloft ett tag, tog bort självmordstankarna men gjorde mig inte direkt gladare. Ju längre jag tog dem, destå fler biverkningar fick jag.

Läste sedan själv om Valdoxan som då var helt nytt och bad min läkare om det. Helt underbart var det. Världen blev i färg igen, jag skrattade bokstavligt talat för första gången i mitt liv och jag ville inte längre dö eller skada mig själv. Tycker alla deprimerade i världen borde äta dem! lol xD

Citalopram - gjorde att jag kände mig som i en glasbubbla, avskärmad från världen, bytte till...
Venlafaxin/Efexor - hade den i 4-5 år, fick ökad ångest och mardrömmar så trappade ut den
sen var jag utan antidep ett tag och mådde bättre än på Venlafaxinet...
Buspiron - tar jag för ångest (GAD) men som bonus är den lite antidepressiv, funkar bra på mig.

prozac is the shit..

Jag har också blivit påprackad vid ett tillfälle. Ansåg att mitt stämningsläge var påkallat av min livssituation och inte sjukligt men upplevde att läkaren dessvärre inte var intresserad av att kommunicera om saken så jag lät helt enkelt bli dem. Sökte vård på annat håll i stället och fick bättre anpassad hjälp.

Zima33 skrev:Citalopram

Citalopram funkade inte alls på mig.!
fontex fungerade bättre mindre biverkningar.

8 tror jag. Sedan andra saker som påstods kunna hjälpa vilka jag inte inkluderade, annars skulle det vara över 10.

Sertalin, benzodiapzine, cannabis, anfetamin, racetam. Massa olika typer av vitaminer och herbs som motverkar depprision.
Skal nu pröva 10mg coluracetam med 100mg oxiracetam 3 gånger om dagen och d3 vitaminer.
Ett kanske är en kedja av L-Phenylalanine, L-tyrosine & L-dopa då jag slutat tro på läkare och dessa piller läkare skriver ut.

Min top 3 är benzodiapzine, anfetamine och pi/racetam

Sertralin, abilify, efexor, fluoxetin (till ingen nytta)

Puzzle skrev:Så då undrar jag nu hur många har du testat?

Jag har testat många olika antidepressiva mediciner men om man bara räknar med de som ingår i den normala arsenalen av de svenska farmakologiska standardbehandlingsalternativen är det 7 st; jag avser då sådana läkemedel som enligt ATC-systemet inryms under kategorin N06A (Antidepressiva medel) och som man inte behöver ansöka om särskilt för att få utskrivna.

I gruppen selektiva serotoninåterupptagshämmare har jag testat:
Fluoxetin (SSRI) - Gav sexuella biverkningar och urinretention
Sertralin (SSRI) - Gav sexuella biverkningar och ohållbart förhöjd ångest

I gruppen övriga antidepressiva har jag testat:
Mirtazapin (NaSSA) - Fungerade milt sederande i låga doser
Bupropion (NDRI) - Gav övergående ökad handlingskraft vid insättande och vid doshöjning
Venlafaxin (SNRI) - Gav i kombination med bupropion svårt serotonergt syndrom
Agomelatin (NDDI) - Gav svår förstoppning
Vortioxetin (SMS) - Ger knappt någon märkbar effekt ännu

Jag har hittills inte blivit hjälpt av något utav de antidepressiva preparat jag testat.

Xanor, de var så ruskigt bra att jag inte törs äta dem, för då skulle jag granterat bli fast i ett beroende...

antonius skrev:Xanor, de var så ruskigt bra att jag inte törs äta dem, för då skulle jag granterat bli fast i ett beroende...

Xanor är inte antidep.

Zima33 skrev:

antonius skrev:Xanor, de var så ruskigt bra att jag inte törs äta dem, för då skulle jag granterat bli fast i ett beroende...

Xanor är inte antidep.

Möjligt, har ingen aning, vet bara att jag gick omkring, visslade och var glad som en lärka efter att jag ätit en, från att en timme tidigare velat ta självmord av depression och ångest attacker...

Gripandekylig skrev:Venlafaxin (SNRI) - Gav i kombination med bupropion svårt serotonergt syndrom

Låter inte som en sund kombination, nej...

4 st rena antidepressiva.

Mirtazapin. Ok tillägg för sömnen då den är sederande. Upplever att effekten har minskat däremot. Ingen märkbar effekt på depression eller ångest i övrigt.
Biverkan: Ökad aptit, viktökning

Sertralin: Var barn när jag fick detta mot mitt tvångssyndrom. Vet inte om det hjälpte särskilt mycket. Testade nyligen preparatet men fick avsluta eftersom jag fick svåra insättningssymptom som hjärtklappningar, magbesvär, sömnrubbning, obefintlig aptit och klåda.

Escitalopram: Funkar OK mot depression. Ingen effekt mot ångest eller tvångssyndrom. Upplevde att jag fick milda manier ibland. Blev personlighetsförändrad.

Paroxetin: Äter detta nu. Ganska effektivt på mig mot depression, generaliserad ångest och tvångtankar. Sover bättre och är lugnare i sinnet.
Biverkan: Stora sexuella problem, svettningar, förhöjd puls och svaga "stötar" i hjärnan vid ansträngning.

Ska ge agomelatin en chans nu istället och se om jag slipper biverkningarna som paroxetinet ger. Hoppas det biter lite på ångest också.

H2SO4 skrev:Ska ge agomelatin en chans nu istället och se om jag slipper biverkningarna som paroxetinet ger. Hoppas det biter lite på ångest också.

Ett tips är att be läkaren att ordinera ett recept på Laktulos i samband med att denne skriver ut Valdoxanet. Det kan vara skönt att ha något icke alltför beroendeframkallande laxerande tillhands om du skulle drabbas av förstoppning vilket är väldigt vanligt att man drabbas av under insättningsperiodens 2 första veckor. Personligen fick jag såväl interna som externa rupturer som gav svart och rödfärgad avföring och även försatte mig i högrisk för tarminfektioner. Lycka till!

Jag har ätit 8 olika med den jag äter nu; Cymbalta. 8 olika för 8 olika "problem".

Gripandekylig skrev:

H2SO4 skrev:Ska ge agomelatin en chans nu istället och se om jag slipper biverkningarna som paroxetinet ger. Hoppas det biter lite på ångest också.

Ett tips är att be läkaren att ordinera ett recept på Laktulos i samband med att denne skriver ut Valdoxanet. Det kan vara skönt att ha något icke alltför beroendeframkallande laxerande tillhands om du skulle drabbas av förstoppning vilket är väldigt vanligt att man drabbas av under insättningsperiodens 2 första veckor. Personligen fick jag såväl interna som externa rupturer som gav svart och rödfärgad avföring och även försatte mig i högrisk för tarminfektioner. Lycka till!

Ajdå lät inge vidare. Tack för uppmärksammandet. Får hoppas jag slipper problem ändå, eller att de blir såpass milda att jag kan stå ut en tid i början.

Jag har testat citalopram och sertralin.

Har testat;

Sertralin:
Var 16 år gammal, mådde skit, hade social fobi (produkt av aspergern, vet jag nu...) och ville dö.
Fick ej någon märkbar effekt, inte ens när dosen höjdes.
Fortsatte vara deprimerad och bestämde mig för att (med läkares hjälp) trappa ut medicinen då den ändå ej funkade. Gav extremt äckliga utsättningsbesvär. ("elchocker"/rysningar inuti huvudet, känsla av att sväva ovanför marken)
Nån gång efter detta blev jag jävligt "uppåt" ... plötsligt var jag skitsocial, och trodde min sociala fobi var "botad". Började skaffa en massa nya bekantskaper och gå på fester. Gick från introvert och trött till extrovert, glad och energisk.
Funderar på om medicinen typ utlöste bipolär sjukdom hos mig.
(för sen kraschade jag, jävligt hårt.)

Citalopram:
Gav antidepp ett nytt försök, då depressionsskiten ej gick över och jag var självmordsbenägen.Åt under ett års tid.
Blev plötsligt väldigt bra på att hålla tal/redovisa skoluppgifter då jag typ tappade förmågan att bli nervös, hade inte lika svår GAD - men var i omgångar skitdeprimerad.
Sexuella biverkningar.
Äckliga utsättningsbesvär - typ som sertralin, fast värre. Med elchockerna följde ett äckligt knastrande tinitusljud inuti skallen.

Premalex:
Försökte ännu en gång med antidepp (tredje gången gillt, right) - då jag konstaterade att jag har PMDD, och blev både personlighetsförändrad och självmordsbenägen typ 2 veckor varje månad. Så jag åt dessa tabletter under min dåliga period, dvs innan mens.
Blev jävligt illamående och tappade matlusten ... hade svårt att äta i 1-2 timmar efter jag tagit pillret.
Blev också jävligt trött.
Tappade förmågan att vara nervös.
Sexuella biverkningar.
Elchocker i skallen under användning ...
Helt störda sömnproblem (kunde ej somna, låg och vred och vände hela natten.)

Pallade inte med de vidriga biverkningarna, och slutade.


Kommer aldrig i hela mitt jävla liv ge mig på antidepp igen.
Är övertygad om att effekterna inte är tillräckligt studerade - och att negativa resultat i kliniska studier "slarvas bort". Är också övertygad om att depression i vissa (många ?) fall kan bero på ens livssituation - och att det bästa medlet för att bli av med depressionen då, är livsstilsförändringar.

Har provat de flesta, och jag är hellre deprimerad och självmordsbenägen än att stoppa i mig sånt skit igen..

Att överhuvudtaget utsätta sig för insättnings/utsättningsperioder för att kanske, kanske någon gång i framtiden hitta något som fungerar "någorlunda" utan sjuttioelva biverkningar är för mig ett mysterium.

Tunga bensos "fungerar". Tills du måste öka, och öka, och öka igen. Sen sitter man där och smeker avtryckaren samtidigt som man funderar på varför man överhuvudtaget tog skiten från början

Är idag fri från allt utom smärtstillande, men det är en annan historia.