AspergerForum

Hoppas att jag inte lagt tråden fel nu, förlåt i så fall.

Det är så att jag på senaste tiden snöat in mig på hjärnforskning och försökt förstå vad som händer i min hjärna egentligen och om jag kan påverka det.
Varför?
Jo, jag vill veta varför jag känner mig ha en så abstrakt och frånvarande uppfattning av verkligheten som jag har.
Det är inte så att jag inte tror att verkligheten är overklig, men det känns som att mitt jag inte är en del av den. Och vardagen känns abstrakt, som ett schema.

Och nej, det är inte Derealisation. Jag har haft derealisation det senaste året men det jag nämnt ovan har jag känt betydligt längre än så.

Min tanke är att jag kanske behandlar information annorlunda än andra (pga. Asperger), på ett "logiskt" och överanalyserande sätt vilket ger mig den abstrakta och stressande världsuppfattningen.
I så fall: vad kan jag göra för att ändra på det?????????

Mvh

innan jag började med sertralin så kände jag precis så. väldigt mycket meta-grubblerier om jaget och verkligheten och kände mig bara som en samling av tvångsföreställningar och metafysiska teorier och inget mer, väldigt obehagligt.

Jag tar sertralin, men det är inte ångesten/overklighetskänslorna jag menar.
Jag har haft den här känslan långt innan min psykiska besvär.

Miatpi skrev:Jag har haft den här känslan långt innan min psykiska besvär.

Många grubblar över sådana saker, inte minst under tonåren men sen slutar de flesta att grubbla, jag misstänker att fortsatta grubblerier över existentiella frågor i sig kan orsaka psykiska besvär (eller om det är tvärtom att de psykiska besvären gör att man inte slutar grubbla).

Miatpi skrev:vilket ger mig den abstrakta och stressande världsuppfattningen.
I så fall: vad kan jag göra för att ändra på det?????????

Kanske dra slutsatsen att bara lägga tankemöda på det du faktiskt kan ändra?

Att vara medveten om världen är väl naturligt.