AspergerForum

MsTibbs skrev:

Krillo skrev:

Skindancer skrev:fysisk beröring.

Lätt fixat!

Vovve, katt och nalle funkar också, iaf bättre än ingenting. Oxitocyn.

nallen finns här på forumet... men han vill ha mer än bara beröring...

Själv är jag en grav oxytocin-brukare, klarar mig inte utan.

antonius skrev:Vad har ni för knep att ta till när det känns som en kvarnsten runt halsen och att solen aldrig kommer att gå upp igen? Jag är säker på att ni har små knep, fram med det nu och låt oss andra få ta del...

Lättare nedstämdhet och depression? Om du har möjlighet och vilja att gradera "lättare" mellan 1 (vardaglig, som att ens favoritlag förlorar) och 10 (extrem depression, ständiga självmordstankar) så kan jag enklare ge ett svar från mitt perspektiv.

Jag själv har tagit mig ur djupa depressioner på egen hand. Jag satt och var sne på allt, och fick helt plötsligt en tanke, typ vad gör jag för något? Jag kände mig så nere att jag nästan var rädd för att må bra då det mesta kändes "läskigt". Men jag försökte att göra det som var väldigt obekvämt just då, och blev bättre för dag till dag.
Jag försökte skippa allt jag ville just då, och gjorde istället allt jag inte ville. Jag slutade sitta vid den bekväma och säkra datorn, sova länge och prata med folk på internet. Istället började jag träna på att göra allt som är obekvämt. Jag gjorde egna utmaningar som att gå ut och träna, klä mig på nya sätt, började lyssna på ny musik och gick med huvudet högt.
I början var det jobbigt, riktigt jobbigt. Men för varje dag gick det bättre och för varje dag blev jag gladare och kände mig starkare. Jag började gilla det jag gjorde, och träningen blev ett stort intresse som väckte fler intressen. Tillslut blev jag bättre än jag någonsin varit. Idag känner folk mig som en stark person som inte är rädd av sig och aldrig ger upp.
Så att sammanfatta, utmana dig själv. Våga bryta mönster och "fake it till you make it", det blir bättre!

Kaliber: Jag har gjort precis tvärt om. Jag har gått från att må extremt dåligt till att må halvbra när jag skaffade en dator som jag kunde köra riktiga spel på, och jag har spelat flera timmar om dagen, precis det som alla säger att man INTE ska. Det gav mig något roligare att göra än att bara plågas över att jag inte kommer nån vart i livet och vara irriterad på mig själv för att jag aldrig kan slutföra mina projekt. Nu har jag i alla fall roligt (och på senare tid har jag fått ett jobb, men sådant råder man ju inte själv över.)

Det som har fungerat absolut sämst för mig är att läsa självhjälpsböcker. De har bara fått mig att må ännu sämre och gör mig dessutom arg.

Självhjälpsböckerna har väl som bieffekt att de får en att minnas allt som är dåligt, igen. Medan datorspel ger hjärnan en paus.

När jag mådde som värst tror jag det var datorn som gjorde att hjärnan inte stannade helt. Jag försökte med motion men mitt dåligmående gjorde mig så fysiskt trött att jag inte kunde gå mer än fem minuter. Sen tog det tvärstopp. Det handlade inte om obehag utan att kroppen helt enkelt inte lydde mer.

earlydayminer skrev:Lättare nedstämdhet och depression? Om du har möjlighet och vilja att gradera "lättare" mellan 1 (vardaglig, som att ens favoritlag förlorar) och 10 (extrem depression, ständiga självmordstankar) så kan jag enklare ge ett svar från mitt perspektiv.

Jag menar lättare nedstämdhet i allmänhet, av den arten att man inte måste söka vård och ta mediciner, alltså när det inte gått för långt och vad man kan tänkas göra själv för att hålla det tillbaka...

Att vara upptagen av något som kräver koncentration brukar funka för stunden.

För mig har det funkat som nån skrev tidigare, att förminska egot. Komma ut ur mig själv. Dalai lama har intressanta funderingar i ämnet.

Jag har slutat fundera för mycket, jag försöker göra allt okomplicerat istället. Att stå på egna ben, veta att jag kan och klarar mig själv oavsett vad som händer har varit viktigt. Men det har kommit med åldern, så jag vet inte om man kan träna på det.

Kaliber skriver om att göra saker man inte tycker om och som känns jobbiga, och det har fungerat för mig med. Ofta beror mina depressioner (eller vad de nu är) ppå något jag har ogjort. Sen då jag tagit itu med det försvinner ofta de negativa känslorna av sig själv. Det kanske handlar mer om en beslutsångest eller plåga inför förändring för min del och inte äkta depression.