venlafaxin + bupropion kan ge serotonergt syndrom
Postat: 2014-07-28 6:05:49
Utöver rättrådig, tålmodig och objektiv bör, enligt min mening, en bra moderator även vara inloggad.
Sedan ungefär mitten av april har jag varit närmast spårlöst försvunnen från forumet. Denna plötsliga sorti ursäktas förstås inte av nedanstående förklaring, men berättelsen kan åtminstone informera er om vad som inträffat. Jag borde ha skrivit något tidigare, men jag gjorde inte det, och det var dåligt av mig
Kortfattat, och för att hellre bjuda in till fortsatt diskussion och solidarisk utveckling av ämnet i tråden snarare än att jag skulle förklara allting aspigt detaljerat i ett uttömmande startinlägg, inträffade följande:
P.g.a. depression fick jag venlafaxin och bupropion att äta samtidigt. Trots att bägge preparaten är välkänt kramptröskelsänkande, trots att jag var ordentligt underviktig, trots att bupropion är en väldigt stark hämmare av det leverenzym, Cytokrom P450 2D6, som bryter ned venlafaxin och trots att jag enligt genotypningstester visat mig vara en långsam läkemedelsmetaboliserare med det enzymet ansågs riskerna väga lättare än chanserna till ett positivt behandlingsresultat. Behandlingen resulterade föga oväntat i ackumulerade steady state-nivåer av venlafaxin i så höga värden att de motsvarat en ordentlig överdos.
Jag drabbades därför av någonting som kallas för serotonergt syndrom vilket tog en månad att ge med sig p.g.a. att jag behövde sätta ut venlafaxinet: "boven i dramat" långsamt. Serotonergt syndrom är en temporär status som innebär att de extracellulära nivåerna av serotonin blir för höga: "antidepressivumet fungerar föör bra" eller "narkomanen har ätit föör mycket serotonergt knark".
De symtom på serotonergt syndrom som jag fick var:
- Blott 38,5°C feber vilket är lite eftersom de som dör av serotonergt syndrom ofta har 42
- Enorma pupiller som liksom täckte nästan hela iris så att ögat såg svart ut
- Ett 30-tal långvariga tonisk-kloniska grand mal-krampanfall i 5-10 minuter vardera
- Ryggvärk
- Muskelvärk
- Huvudvärk
- Klonus (rytmiska muskelryckningar)
- Värre tremor än vanligt
- Sämre koordination
- Tunnelfokus
- Överdrivna svettningar
- Urinretention
- Högt men ojämnt blodtryck
- Mörkt tjockt urin
- Mild Rabdomyolys (muskelsönderfall)
- Minnesluckor
- Förvirring
- Psykos
Så med tanke på vilka symtom jag hade var jag ju inte i skick att moderera i forumet; jag var nog inte ens i skick att skriva i forumet som forumist. Dock hade jag kunnat skriva ihop en kort förklaring, och det var fel av mig att jag bara försvann utan att berätta varför.
Just nu kommer jag att försöka återgå till forumet så smått och långsamt en bit i taget. Jag är samtidigt djupt deprimerad men eftersom skolan börjar igen 1 september vore nog lite AspergerForum bra social träning inför omvärldschocken.
Ställ gärna frågor om t.ex. serotonergt syndrom, krampanfall, mediciner och sådant om ni har några.
Sedan ungefär mitten av april har jag varit närmast spårlöst försvunnen från forumet. Denna plötsliga sorti ursäktas förstås inte av nedanstående förklaring, men berättelsen kan åtminstone informera er om vad som inträffat. Jag borde ha skrivit något tidigare, men jag gjorde inte det, och det var dåligt av mig
Kortfattat, och för att hellre bjuda in till fortsatt diskussion och solidarisk utveckling av ämnet i tråden snarare än att jag skulle förklara allting aspigt detaljerat i ett uttömmande startinlägg, inträffade följande:
P.g.a. depression fick jag venlafaxin och bupropion att äta samtidigt. Trots att bägge preparaten är välkänt kramptröskelsänkande, trots att jag var ordentligt underviktig, trots att bupropion är en väldigt stark hämmare av det leverenzym, Cytokrom P450 2D6, som bryter ned venlafaxin och trots att jag enligt genotypningstester visat mig vara en långsam läkemedelsmetaboliserare med det enzymet ansågs riskerna väga lättare än chanserna till ett positivt behandlingsresultat. Behandlingen resulterade föga oväntat i ackumulerade steady state-nivåer av venlafaxin i så höga värden att de motsvarat en ordentlig överdos.
Jag drabbades därför av någonting som kallas för serotonergt syndrom vilket tog en månad att ge med sig p.g.a. att jag behövde sätta ut venlafaxinet: "boven i dramat" långsamt. Serotonergt syndrom är en temporär status som innebär att de extracellulära nivåerna av serotonin blir för höga: "antidepressivumet fungerar föör bra" eller "narkomanen har ätit föör mycket serotonergt knark".
De symtom på serotonergt syndrom som jag fick var:
- Blott 38,5°C feber vilket är lite eftersom de som dör av serotonergt syndrom ofta har 42
- Enorma pupiller som liksom täckte nästan hela iris så att ögat såg svart ut
- Ett 30-tal långvariga tonisk-kloniska grand mal-krampanfall i 5-10 minuter vardera
- Ryggvärk
- Muskelvärk
- Huvudvärk
- Klonus (rytmiska muskelryckningar)
- Värre tremor än vanligt
- Sämre koordination
- Tunnelfokus
- Överdrivna svettningar
- Urinretention
- Högt men ojämnt blodtryck
- Mörkt tjockt urin
- Mild Rabdomyolys (muskelsönderfall)
- Minnesluckor
- Förvirring
- Psykos
Så med tanke på vilka symtom jag hade var jag ju inte i skick att moderera i forumet; jag var nog inte ens i skick att skriva i forumet som forumist. Dock hade jag kunnat skriva ihop en kort förklaring, och det var fel av mig att jag bara försvann utan att berätta varför.
Just nu kommer jag att försöka återgå till forumet så smått och långsamt en bit i taget. Jag är samtidigt djupt deprimerad men eftersom skolan börjar igen 1 september vore nog lite AspergerForum bra social träning inför omvärldschocken.
Ställ gärna frågor om t.ex. serotonergt syndrom, krampanfall, mediciner och sådant om ni har några.