Omvärldens krångel, apoteksdravel.
Postat: 2007-12-10 22:04:18
Apoteket har ändrat sina rutiner igen för femte miljonte gången. Hur fan ska man orka med det? Nu är det definitivt inte Aspergeranpassat .
Så här gör de nu på ett av apoteken:
Först tar man en nummerlapp, sedan kommer ens nummer upp. Man får lämna sina recept och gå och vänta. Idag väntade jag 40 minuter som det skulle ta. Hon kunde inte lova, men ungefär minst 30 min skulle det ta för dem att plocka ihop antibiotika till min katt som nästan dog igår, Stilnoct och så värktabletter mot mensvärk.
Kommer tillbaka efter 40 min, tar en ny nummerlapp och väntar. Numret kommer upp och jag går fram. ett oförstående ansikte tittar på mig.
Hon:
- Ja?
Jag:
- Jag har väntat.
Hon:
- Jaha?
-----------------Tystnad-------------------------------------
Hon:
-På medicin eller?
Jag:
- Ja.
Vadå vad skulle jag ha sagt då? Hon blev sur. Men vad skulle jag ha sagt? Jag känner inte igen ansikten, jag visste inte om det var samma människa i luckan.
Alltså jag gick i 40 minuter och försökte formulera vad jag skulle säga när jag kom till luckan, men jag kom inte på något
Vad skulle jag ha sagt? Förklarat att jag skulle ha djurmedicin. Att jag utöver det även ska ha mediciner åt mig själv och att jag inte vill ha generika och................................................................????????????
Jag förstår inte sådana där regler.
Jag hade ju redan förklarat en gång, och kattens medicin hade jag en gul lapp till, så den behövde jag inte nämna. Eller? Vad ville hon att jag skulle säga, vilka ord borde jag ha använt?
Det blir ju för fan alltid fel när man ska förklara grejer, antingen säger man för mycket och de kollrar bort det. Eller så säger man för lite och de gör fel.
De har för övrigt slutat ge ut gula lappar. Så nu får man en lista på ett vanligt vitt A4 istället. Och det hamnar ju lätt i pappersinsamlingen eller bland andra papper när man som jag har grava perceptionsstörningar. Jag måste ha färgkodade saker för att kunna sortera dem rätt.
AAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH
Och så böjade jag få tics där inne av stressen, ansiktet rockade loss, huvudet började slänga, och jag var nära att utbrista horballe och fittslem och negerdrasutburkaslynefjärt.
Och så drog jag kortet åt fel håll i avläsaren, för det är JU OLIKA HÅLL VARJE GÅNG.
Och det är ju olika saker man ska knappa in varje gång. Och ibland ska man rentav lämna kortet till kassören. Och ibland ska man bara stoppa in kortet för att läsa av chipet. Hur fan ska man veta från gång till gång och från ställe till ställe???
Det värsta är att kassapersonalen och övriga i kön suckar och blir sura över att jag är långsam. Jag känner mig kränkt.
Men jag väntade tills jag hade kommit ut i bilen innan jag började skrika.
Så kunde jag inte sluta skrika sedan, så det var någon granne som hörde att jag skrek horballe och kuk på parkeringen här hemma.
Men vad fan?!!!!
Någon som känner igen det här med att stressa ihop över förändringar?
Jag har fortfarande hjärtklappning nu 8 timmar senare, och jag har muskelryckningar överallt, i händer och ansikte. Håller på att få feber känns det som. Så här blir det varje gång jag stressar ihop. Sitter och skakar av ilska och känner mig maktlös.
Och ja, värktabletterna för mensvärken fanns inte, så jag får klara mig utan. Tar väl tramadol istället då, och några extra sobril . Så får jag vara utan sobril en vecka sedan då Och då kommer jag att få ännu mer problem med nervsystemet .
Jag vet inte hur jag ska reda upp den här skiten, men jag måste på något sätt se till att jag inte behöver gå på Apoteket så ofta, vet bara inte hur. Eftersom läkaren vägrar ge mig mer än en månadsförbrukning medicin varje gång . Det är en till sak som inte är det minsta anpassad efter att jag har AS och inte tål stress. Att jag i princip måste bo på apoteket fast jag blir skitstressad.
Hur uppfostrar man omgivningen? Kan man få hjälp med det någonstans? Skulle en LSS-tant kunna hjälpa till med sådana här saker utan att man behöver ringa till den? För det kan jag inte pga telefonfobi, då är det hugget som stucket.
Eller får man bara hjälp med scheman och sådant då, för att "skärpa till sig"? Då är det också hugget som stucket.
Fy fan. Det är bara att acceptera att man är född med en kuk i röven och kommer att dö i det skicket också. Samhällets stora vårtiga fetingstock med veckolagrad flänsost .
Så här gör de nu på ett av apoteken:
Först tar man en nummerlapp, sedan kommer ens nummer upp. Man får lämna sina recept och gå och vänta. Idag väntade jag 40 minuter som det skulle ta. Hon kunde inte lova, men ungefär minst 30 min skulle det ta för dem att plocka ihop antibiotika till min katt som nästan dog igår, Stilnoct och så värktabletter mot mensvärk.
Kommer tillbaka efter 40 min, tar en ny nummerlapp och väntar. Numret kommer upp och jag går fram. ett oförstående ansikte tittar på mig.
Hon:
- Ja?
Jag:
- Jag har väntat.
Hon:
- Jaha?
-----------------Tystnad-------------------------------------
Hon:
-På medicin eller?
Jag:
- Ja.
Vadå vad skulle jag ha sagt då? Hon blev sur. Men vad skulle jag ha sagt? Jag känner inte igen ansikten, jag visste inte om det var samma människa i luckan.
Alltså jag gick i 40 minuter och försökte formulera vad jag skulle säga när jag kom till luckan, men jag kom inte på något
Vad skulle jag ha sagt? Förklarat att jag skulle ha djurmedicin. Att jag utöver det även ska ha mediciner åt mig själv och att jag inte vill ha generika och................................................................????????????
Jag förstår inte sådana där regler.
Jag hade ju redan förklarat en gång, och kattens medicin hade jag en gul lapp till, så den behövde jag inte nämna. Eller? Vad ville hon att jag skulle säga, vilka ord borde jag ha använt?
Det blir ju för fan alltid fel när man ska förklara grejer, antingen säger man för mycket och de kollrar bort det. Eller så säger man för lite och de gör fel.
De har för övrigt slutat ge ut gula lappar. Så nu får man en lista på ett vanligt vitt A4 istället. Och det hamnar ju lätt i pappersinsamlingen eller bland andra papper när man som jag har grava perceptionsstörningar. Jag måste ha färgkodade saker för att kunna sortera dem rätt.
AAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH
Och så böjade jag få tics där inne av stressen, ansiktet rockade loss, huvudet började slänga, och jag var nära att utbrista horballe och fittslem och negerdrasutburkaslynefjärt.
Och så drog jag kortet åt fel håll i avläsaren, för det är JU OLIKA HÅLL VARJE GÅNG.
Och det är ju olika saker man ska knappa in varje gång. Och ibland ska man rentav lämna kortet till kassören. Och ibland ska man bara stoppa in kortet för att läsa av chipet. Hur fan ska man veta från gång till gång och från ställe till ställe???
Det värsta är att kassapersonalen och övriga i kön suckar och blir sura över att jag är långsam. Jag känner mig kränkt.
Men jag väntade tills jag hade kommit ut i bilen innan jag började skrika.
Så kunde jag inte sluta skrika sedan, så det var någon granne som hörde att jag skrek horballe och kuk på parkeringen här hemma.
Men vad fan?!!!!
Någon som känner igen det här med att stressa ihop över förändringar?
Jag har fortfarande hjärtklappning nu 8 timmar senare, och jag har muskelryckningar överallt, i händer och ansikte. Håller på att få feber känns det som. Så här blir det varje gång jag stressar ihop. Sitter och skakar av ilska och känner mig maktlös.
Och ja, värktabletterna för mensvärken fanns inte, så jag får klara mig utan. Tar väl tramadol istället då, och några extra sobril . Så får jag vara utan sobril en vecka sedan då Och då kommer jag att få ännu mer problem med nervsystemet .
Jag vet inte hur jag ska reda upp den här skiten, men jag måste på något sätt se till att jag inte behöver gå på Apoteket så ofta, vet bara inte hur. Eftersom läkaren vägrar ge mig mer än en månadsförbrukning medicin varje gång . Det är en till sak som inte är det minsta anpassad efter att jag har AS och inte tål stress. Att jag i princip måste bo på apoteket fast jag blir skitstressad.
Hur uppfostrar man omgivningen? Kan man få hjälp med det någonstans? Skulle en LSS-tant kunna hjälpa till med sådana här saker utan att man behöver ringa till den? För det kan jag inte pga telefonfobi, då är det hugget som stucket.
Eller får man bara hjälp med scheman och sådant då, för att "skärpa till sig"? Då är det också hugget som stucket.
Fy fan. Det är bara att acceptera att man är född med en kuk i röven och kommer att dö i det skicket också. Samhällets stora vårtiga fetingstock med veckolagrad flänsost .