Jag ska naturligtvis EGENTLIGEN inte uttala mig om nåt öht över nätet bara, men med tanke på egna erfarenheter så...
Undrar om du kanske är "för snäll", precis som så många andra. Jag har också gjort misstaget och ringt - och naturligtvis fått nobben. Det är så mycket lättare att säga nej i telefon, än öga mot öga.
Finns det ingen akut du bara helt sonika kan åka in till och sätta dig? Med nån som kan stötta dig? Att åka ensam kan kännas oöverstigligt tufft, det förstår jag, när man knappt vet vad man heter pga sömnbristen. Man blir extra skör också, och kan ha svårt att stå på sig.
Risken för psykos vågar jag inte uttala mig om, det måste variera väldigt från fall till fall. Själv har jag många gånger gått betydligt längre perioder än du skriver att du gjort nu, och har aldrig fått en psykos. Nåt som däremot kan vara bra att tänka lite extra på är vardagliga situationer som t.ex. att gå över gatan, stänga av plattor mm, eftersom tröttheten påverkar uppmärksamheten och minnet.
Så nån överhängande, akut fara behöver det inte alls vara frågan om. Men visst sliter det på både kropp och "själ", och desto längre man gått så där, desto längre tar det att återhämta sig. Därför är det bra att bryta det.
Nu ska jag knipa, har inget relevant att komma med iaf. Men håller alla tummar och tår för dig, vet ju hur djävligt sånt där kan vara.
*** Tillägg: såg inte inläggen ovan när jag postade, det här är alltså svar på Batmans inlägg. Inte helt vaken här heller, uppenbarligen, sorry för upprepningarna
***