Lite roligt att läsa vad andra har för tvångstankar, en del känner man igen sig i och en del inte
Mitt "problem" är väl att jag anser inte att jag har tvångstankar, men sätter jag mig och tittar på mig själv "utifrån" så har jag nog en hel del konstigheter för mig...
Jag har någon konstig tanke om frukt, eller ja matvaror överhuvudtaget. Jag köper hem frukt då och då, men när den är äldre än ett visst antal dagar kan jag inte äta den längre. Det går bara inte och jag får så dåligt samvete över det att jag inte köper frukt så ofta. Den ligger ytterligare några veckor i kylen tills den blivit så dålig att jag måste slänga den. Bananer måste ätas upp inom två dagar, och dom får absolut inte ha börjat få bruna fläckar. Bruna fläckar - big no. Äpplen är det som jag kan stå ut längst med, där är det en vecka som gäller. Minsta fläck, och dom åker med till stallet och ges till hästen istället. Mjölk och mat i matlådor är också en sådan sak. Det har hänt att jag hällt ut en liter mjölk, trots att det är 4 dagar kvar till bäst-före-datum och det är nog inget fel på den bara för att den varit öppnad i mer än 5 dagar. Jag försöker lära mig att undvika tänka på, vissa dagar går bättre än andra.
Tavlor och annat får inte hänga snett, jag har mätt ut exakt med vattenpass och tumstock avstånd och rakhet. Går någon emot dom så dom blir sneda får jag bita mig i kinden för att bli arg och skälla ut personen ifråga. Samma sak med mina gardiner.
Besticken i bestickslådan
måste ligga i rätt ordning. Ett stackars ex råkade ut för min ilska när han råkade lägga i fel ordning, i tio minuter stod jag och grät och skrek på den stackarn... Gafflarna till vänster, stora skedar i mitten och knivar till höger. Små skedar i det lilla facket som är antingen närmast ovanför eller närmast nedanför. Ommöblering i mina köksskåp överhuvudtaget klarar jag inte. Jag har ett system, och bryter man det systemet rämnar min värld.
Jag har mina dvd-filmer i en viss ordning. Ingen logisk ordning, men dom står i en viss ordning. Tar man ut en så ställer man tillbaka den exakt den var. Likaså gäller det med mina böcker. När jag var yngre sorterade jag böcker i alfabetisk ordning utefter författarens efternamn, jag har bara inte hunnit göra det i min lägenhet nu när jag äntligen har nya bokhyllor. Att dom är sorterade efter storlek däremot känns inte lika ologiskt.
Jag måste än idag som vuxen gå på det vita på övergångsställena, likaså kan jag inte gå på "strecken" som blir mellan gatstenar. Jag tror inte jag ska dö, men jag får såna starka obehagskänslor att jag nästan kan sätta mig ner och börja gråta.
Jag klär på mig på ett visst sätt; trosor, bh, strumpor, tröja och byxor. Jag har ett ex som alltid tog på sig strumpor sist, jag blev alltid irriterad och äcklad av det. Låga strumpor är ok att ta på sig sist om det är så att jag är barfota först och tar på mig strumpor senare.
Jag har en ovana att jag alltid måste peta ner nagelbandet på ringfingrarna med hjälp av tummarna, gör jag inte det så börjar det klia i händerna och fingrarna känns äckliga. Jag tittar inte ens på när jag gör det, jag bara gör det och jag måste göra det. Likaså brukar jag knäcka tumlederna mot pekfingrarna. Gärna samtidigt.
Jag sorterar grejer i storleksordning. På jobbet när jag dukar fram porslin inför frukosten så sorterar jag alltid upp porslin på ett visst sätt, glas och muggar på ett annat sätt och så läggs skedarna i en specifik ordning. Jag tror ingen har märkt detta, men för mig är det viktigt. Jag kan inte bara hiva fram grejer.
Jag är i princip alltid försenad vart jag än ska, vilket innebär att jag ofta missar tåget eller liknande. Jag är helt färdig i rätt tid, men jag tror alltid att jag glömt något. Slutar med att jag går runt 2 varv i lägenheten, och det måste vara två varv för annars kan jag inte försöka trycka undan känslan att jag glömt något.
Är jag iväg i en affär och handlar kan jag aldrig ta den främsta förpackningen/prylen. Exempelvis måste jag alltid ta ett paket mjölk som står lite längre bak, jag tar alltid tidningen i mitten osv. Är det uppställt bredvid varandra står jag och tittar på det, och tar det som känns bäst och ser bäst ut. Förpackningarna får absolut inte vara skadade.
Sedan har jag alltid starka känslor att något hemskt kommer hända mig med inslag av paranoia, men det är nog inte riktigt tvångstankar eller OCD. Jag har säkert fler "konstigheter" för mig, men inget jag kommer på nu.