AspergerForum

http://sv.wikipedia.org/wiki/Derealisation

Efter att återigen ha kraschat har jag rannsakat mig själv och insett att mitt huvudproblem inte är as. utan ständigt malande (kroppslig) ångest och stress, kombinerat med derealisation (dvs omvärlden upplevs som om man befann sig i en "glasbubbla").


-Går det att bli frisk från derealistion och en passiv ångest, som sitter i hela kroppen, om man tror att dessa båda samverkar?

Dvs derealisationen beror på ångest och dålig självkänsla, samtidigt som ångesten beror på derealistionen.

Jag har insett att jag lidit av dessa under i princip hela mitt liv, men har också erfarenheter av ett fåtal tillfällen då derealistionen släppt och allting känts "verkligt" och ett betydligt större antal tillfällen då min kropp varit totalt befriad från ångest och sänkt självkänsla.

Eftersom jag vet hur underbart detta känns, så undrar jag vad det finns för behandlingar och om någon har egna (positiva) erfarenheter av detta, oavsett vad det varit för metod.

Din kropp kanske saknar arbetet, jag har för mig du grävde en del i rabatter.

http://shine.yahoo.com/healthy-living/m ... 00904.html

inget skämt skrev:Even if you don't love gardening, digging in the dirt may be good for your health -- and it has nothing to do with a love of nature or the wonder of watching things grow. The secret may be in the dirt itself: A bacteria called Mycobacterium vaccae that acts like an antidepressant once it gets into your system.

JA!!
Kanske inte derealisation, men invalidiserande generaliserad ångest.

Det som hjälpt mig på ett revolutionerande sätt och fortsätter utveckla mig bort från ångest är att lära mig vad ångest är och märka hur det är jag som styr den genom mina tankar, ingenting annat. Däremot kan det underlätta mycket om man ser till att få tillräcklig näring, inte minst magnesium som finns som receptfria tabletter på apotek.

Det är inte något onaturligt sätt att komma undan, det är ingen mystik eller flum. Tvärtom handlar det om att avslöja hur man fungerar och gå till botten med själva ångestmekanismerna - för det är bara mekanismer, hur man än uppfattar det. Det tar tid men lär å andra sidan ge bestående resultat för alla som inte ger upp för snabbt.

Läs boken Ångest av psykologen Christer L Nordlund, inte vilken bok som helst utan just den. Mig tog det visserligen åratal att fatta den, trots att den inte alls är svårläst, men då hade jag ingen som förklarat för mig att lösningen finns där.

En annan bok som jag tror kan vara bra (har just lånat den på bibblan) är Tusen ord för glädje av Byron Katie (egentligen är det inte hon som skrivit). Hon har en webbsida med, http://www.thework.com som boken bygger på!

Det är just den hemska derealisationen jag vill bli av med, jag fick den av ett trauma när jag var liten, men trots bearbetning av detta trauma kan jag inte komma ur bubblan. Det är så hemskt och orättvist och det enda jag kan göra är att gråta för någon bot mot det finns väl inte?

Men du har alltså inga svårigheter med att känna av din egen identitet, utan det är bara omvärlden som känns "overklig" eller som en "illusion"?

Det låter inget vidare, men har du läst den långa tråden om derealisation: overklighetskanslor-derealisation-depersonalisation-t7429.html

Kanske finns något tips där.

marcooleo skrev:Det är just den hemska derealisationen jag vill bli av med, jag fick den av ett trauma när jag var liten, men trots bearbetning av detta trauma kan jag inte komma ur bubblan. Det är så hemskt och orättvist och det enda jag kan göra är att gråta för någon bot mot det finns väl inte?

Instämmer, tror derealisationen är orsaken till min kroniska ångest, som nästan alltid ligger latent i kroppen, samtidigt som ångesten är orsaken till derealisationen.

Men behandling måste finnas tycker jag, om man kollar alla alternativ

*terapier

*medicinering

*meditation

*livsstilsförändrigar

*alternativmedicin

*osv


Jag vill veta mer om alla alternativ och vilka personliga erfarenheter det finns, även om medicinering är det sista jag vill pröva, när alla andra alternativ är uttömda (om inte någon verkligen kan övertyga mig om att det hjälper, utan att förändra ens tankar, känslor, och/eller personlighet, eller ge allvarliga biverkningar/livslångt beroende).

Men som sagt: jag vill verkligen göra nästan vad som helst för att bli av med min derealisation, men vore mycket tacksam om jag slapp medicinera (samtidigt som jag ändå vill veta vad folk har för erfarenheter, även av detta).

är inte derealisation bara insikten om att världen är en teater?

Nej jag har ingen erfarenhet av derealisation men baserat på det du brukar skriva om dig själv, och att du är motiverad att jobba med din ångest så tror jag såhär:

- Försök få tag på en psykolog/terapeut.

- Under tiden. Gör en lista på alla sätt du för närvarande kan påverka ångesten på, om det finns några och gradera dem. Du kan gott göra en separat lista på dem du inte provat också.

- Kan du inte sova så se till att du får hjälp med det först och främst. Det är förutsättning för det andra.

Och framför allt:

Lycka till och lyssna inte för mycket på beskäftiga råd på internet!

Avanti skrev:är inte derealisation bara insikten om att världen är en teater?

Nej, det är det inte. Jag vet detta av egen erfarenhet, eftersom jag haft ett fåtal totala "genombrott", när min derealisation helt och hållet har försvunnit och allt känts "verkligt".

Det senaste varade under två timmar, en eftermiddag när jag var 19 år gammal (nu är jag 33, så det är länge sedan ).

Däremot har jag haft många fler ögonblick, då derealisationen varit på väg att släppa och jag har börjat "ana" världen utanför som verklig, utan att riktigt "komma ut". Detta händer med jämna mellanrum och senast var en halvtimme i går kväll.

Jsg tror inte heller att jag hade ständig derealisation (däremot till och från) när jag var riktigt liten, utan det var snarare någon gång i 6-7 års åldern, som "rullgardinen" drogs ner permanent.

Bjäbbmonstret skrev:Nej jag har ingen erfarenhet av derealisation men baserat på det du brukar skriva om dig själv, och att du är motiverad att jobba med din ångest så tror jag såhär:

- Försök få tag på en psykolog/terapeut.

- Under tiden. Gör en lista på alla sätt du för närvarande kan påverka ångesten på, om det finns några och gradera dem. Du kan gott göra en separat lista på dem du inte provat också.

- Kan du inte sova så se till att du får hjälp med det först och främst. Det är förutsättning för det andra.

Och framför allt:

Lycka till och lyssna inte för mycket på beskäftiga råd på internet!

Grejen med den här ångesten är att det inte bara är en mental ångest (=tvångsmässigt ältande), utan även en fysisk ångest, som sitter i hela kroppen, även när allting känns ok och jag inte oroar mig för något. Den här latenta ågesten känns i armar, ben, axlar o.s.v. i form av psykisk spänning/ev hormonell obalans och den sänker mig och suger energi ifrån mig.


Det är bara i ögonblick då jag verkligen känner mig i topp rent status- och prestationsmässigt, får ett vänligt, lättsamt och respektfullt bemötande från andra människor och är 100% trygg (=har total kontroll på min tillvaro), som det mesta av denna ångest går ur kroppen.

Tror det kan vara en anledning till att jag är en så pass utpräglad typ A personlighet, som helt enkelt inte klarar att vara i underläge och bara måste vara en vinnare/någon typ av "alfa hane" (= inte nödvändigtvis översittare, utan snarare en positiv ledargestalt, som andra respekterar och ser upp till) i en eller annan bemärkelse, för att kunna må bra rent psykiskt.

Tack för länken. Den sätter ord på något jag har försökt förklara för folk väldigt länge.

Intressant länk.Nytt för mig.

Miche skrev:Tusen ord för glädje av Byron Katie (egentligen är det inte hon som skrivit). Hon har en webbsida med, http://www.thework.com

Tror essensen är detta:

a way of identifying and questioning the thoughts that cause all the anger, fear, depression, addiction, and violence

Kan man curla sina tankar så är mycket vunnet.

Kan det hjälpa om du aktivt strävar efter att uppleva? Vad det är för dig vet jag inte, men jag tänker sådant som vackra naturlandskap, häftiga åskoväder, bergochdal-banor, en stark film eller en viss låt. Sådant som gör att man bara är i stunden, för en stund, om det kan kännas mer verkligt då- bara för en stund?

Jag har liknande problem, dissociation ...
Tror det hör till en av mina diagnoser - och yttrar sig genom depersonalisation och derealisation. Detta är inget som är konstant för mig, utan det kan vara från en dag upp till 3-4 dagar, och sen brukar det försvinna. Jag drabbas oftast av detta för att jag missköter min kropp eller mitt psyke på något sätt .... typ sover för dåligt, äter för dåligt, arbetar sönder mig, dricker alkohol...

Det är en jävla äcklig känsla att tappa bort sitt "jag" och känna att man går runt i en dröm som man inte kan vakna upp ur, så känns det för mig. Det känns, i stunden när jag har detta, som om den enda lösningen är att gå och lägga sig och "göra om", "vakna upp på nytt", och då kanske dimmigheten har släppt - och man har fått tillbaka sitt "jag". Jag brukar försöka att acceptera känslan .... att Nu är det som det är, och det suger, men morgondagen kanske känns trygg och glasklar igen.
Att acceptera läget, veta att det kommer försvinna/bli bättre snart, och ta hand om psyket - är vad som hjälpt mig mest.

Jag har tipsat om en bok om detta tillstånd. Den kanske finns på svenska nu.

atoms skrev:Jag kan rekommendera en bok (tillståndet förkortas DPD).

Feeling Unreal; Depersonalization Disorder and the Loss of the Self.
Av Daphne Simeon & Jeffrey Abugel
Oxford University Press 2006

Citat från - overklighetskanslor-derealisation-depersonalisation-t7429.html