Gafsan skrev:Sheyen skrev:Gafsan skrev:
OK, så att inte klara av vanliga vardagsaktiviteter skulle alltså vara ett tecken på intelligens och kompetens? Är du sarkastisk nu? (sarkasm brukar inte alltid funka så bra bland aspergare).
Vi pratade inte om att klara av att utföra vardagsaktiviteter.
Måste man vara en "genomsnittlig Svensson" för att klara av att handla mat, eller vad syftar du på? Jättetokigt, det här.
Aha, OK, jag missförstod kanske. Jag tolkade det som att du hade svårt att handla mat men så kanske det inte är.
Men även om det inte handlade om svårigheter att utföra vardagsaktiviteter (som att handla mat) utan att bete sig som "en genomsnittlig Svensson" medan man gör det, så är det fortfarande obegripligt varför en sådan oförmåga skulle tyda på intelligens och kompetens.
Ja, så kanske det känns för dig, men du känner inte mig. Många tror mycket om mig innan de har träffat mig.
Jag har alltid en tanke med sådant som jag gör och eftersom att jag inte kan bete mig normalt redan som det är brukar jag använda tiden ute bland folk till någonting konstruktivt; jag utforskar människors reaktioner och beteendemönster. Det är en liten hobby som jag har.
Varför jag och sugis skrattade åt COOP-grejen var för att när jag och Fenren var uppe i Norrland och hälsade på sugis så handlade vi på COOP. Jag bestämde mig för att jag skulle utge mig för att ha en utvecklingsstörning genom att bete mig på ett totalt oanständigt sätt, dock utan att störa någon. Jag kunde inte prata ordentligt, mina rörelser tydde på grava motoriska svårigheter samt så lät jag mitt ansikte bli förvridet till den grad att jag såg helt hilarious ut. Det bästa var att jag inte berättade för mitt sällskap om mina planer, så de fick helt enkelt se mig förvandlas till ett råpucko, utan förvarning.
Vanligtvis klarar folk av att leka sådana här lekar i max 1 minut, vilket ger ett extremt oseriöst intryck som får folk att tycka att man är riktigt dum i huvudet som gör narr av utvecklingsstörda, men jag höll på med mitt experiment i ca 15 minuter, vilket innebar att jag garanterat förvirrade folk; för jag ser ju ut som en söt, vanlig tjej. Men jag betedde mig som en gravt utvecklingsstörd. Jag la märke till tilltalande reaktioner, såsom att folk inte stirrade på mig, inte suckade eller sa "vad gör hon!?". Folk höll sig oerhört neutrala, trots mitt tämligen uppseendeväckande beteende. Visst tittade folk, men de stirrade inte.
En annan rolig grej som hände var att 2-3 personer som stod i kö lät mig gå före.
Det tycker jag är det största beviset på att förvirringen var ett faktum. Det verkade inte som att jag fick gå före för att jag var besvärlig, utan kanske mer för min egen skull, för att jag skulle slippa allt stök i affären.
Killen i kassan såg inte heller upprörd ut. Ok, jag är inte proffs på att se om någon är arg, men man kan ju tycka att en panna skulle bli skrynklig och att man skulle få en kommentar eller två. Men jag fick inget sådant. Jag fick verkligen känslan av att allt var exakt som det skulle vara!
Något som störde mig var dock att sugis skrattade!!!
xD Hon klarade inte av det... Men hon stod i kö i den andra kassan och ärligt talat tror jag inte att det blev totalt uppenbart att jag kände henne. Jag njöt som fan av att hon skrattade så hon nästan kissade på sig.
Så resultatet av att utge sig för att vara utvecklingsstörd blev följande: Jag fick gå före 3 pers i kön, vilket var skönt, då det var lååånga köer och många varor. Om man är prydd och hellre står i kö tills svetten rinner får man givetvis göra så, men det är mycket smartare att komma till kassan snabbare, så att man kan gå ut, ta något att dricka osv, så att man kan få må bättre snabbare. Folk flyttade sig dessutom och visade mycket respekt. Fick till och med några leenden, så jag vågar påstå att jag lyckades spela störd rätt så bra. Det är verkligen imponerande hur jag kan förvandlas från att vara en snygg, verbalt begåvad tjej till att bli en sådan där skapelse. Det är fascinerande och jag är stolt över mig själv.
Det är ju inte olagligt att göra läten och halta när man går, liksom. Jag kände för att göra det och jag råkade få många fördelar av det. Det är nämligen så att folk tar för givet att ingen - INGEN - skulle låtsas så pass länge som jag gjorde. För det finns ju i princip ingen som gör det... Förutom jag, då.