Är det någon som läst något om just den autistiska hjärnan och psykofarmakarespons?
Det man i medicinska sammanhang brukar göra är att man utgår från en NT-man när man prövar ut mediciner. Här är det mycket som går snett, när man sedan distribuerar den utprovade medicinen till kvinnor, gamla människor, barn och svårt fysiskt sjuka. Men det jag undrar nu är just vilken forskning det finns på aspergerhjärnan och depression.
Våra hjärnor är annorlunda. Läste att barn med autism har svårare (enl. vetenskaplig undersökning) att avyttra tungmetaller, t ex amalgam, än barn med normala hjärnor. Dumpningsstation för gifter som kroppen skyddar sig emot är framför allt hypofysen.
Själv fick jag mängder med kopparamalgamfyllningar i unga år, vilket ledde till en rubbning på hyposfysen med diverse hormonrubbningar som följd.
Att kasta in olika psykofarmakapreparat i MIN hjärna är som att spela rysk roulette. Jag reagerar inte normalt och är inte autister mer benägna att reagera på ett oväntat sätt än NT?
Om man inte har forskat på just våra hjärnor så vill jag undanbe mig fortsatta kemiska experiment.
Det är skrämmande att läsa att läkemedelsföretagen mörkat ned negativa resultat på testresultat som är dåliga för läkemedesföretagen.
Åren med psykofarmaka har i mitt fall lett till farliga självmordsförsök. Det är bara ett under att jag lever. Jag har alltså reagerat som en 15-åring. Inte konstigt i sig, jag ÄR väldigt barnslig samt lite ADHD-aktig, våghalsig. Ångesten reducerades på vissa preparat, men om jag blev väldigt sårad av någon så kunde plötsligt ett mycket kraftfullt självmordsagerande utlösas. Jag såg det inte då, inte förrän nu kan jag se sambandet, och även läsa om det på internet.
Utsättning av preparaten är inte alls så enkel som läkemedelsföretagen uppger. Om man inte tar det lugnt så kan det gå riktigt snett. Att sätta ut neuroleptika är lika svårt som att sätta ut kokain.