Nervös inför utredning
Postat: 2014-11-02 18:43:56
Jag gjorde en utredning (2012/2013) och diagnosen Asperger ställdes. Jag var, precis som du, orolig inför vad som skulle hända. Vad utredningen skulle innebära? Det jobbigaste med min utredning var att de filmade mig när jag gjorde vissa test. Jag har inte sett filmen i efterhand och vill nog inte det heller.
Efter att min diagnos hade ställts var jag länge osäker på vad jag tyckte om att få diagnosen Aspergers, var det verkligen troligt och var utredningen gjord på ett riktigt sätt. Jag har varit och samtalat om mina tankar på Habiliteringen och jag har nästan "landat" gällande att diagnosen är riktig. Jag menar, jag har ju levt i mig själv och gjort val och bedömningar utifrån den jag har varit. Visst har problemen varit många men jag har klarat mig själv så varför behövde jag en diagnos på papperet? Nu i efterhand anser jag att många av mina "pusselbitar" har lagts på rätt ställe och jag är glad för min diagnos.
Att intervjua mina föräldrar tyckte jag var knepigt. Vad har dom att berätta? Min utredare och min mamma pratades vid två tillfällen. Än i dag tror min mamma inte på att jag har Asperger. Hon säger typ så här; - vi är nog alla lite autistiska.
De intellektuella tester som jag gjorde i samband med utredningen har vi, jag och min psykolog gått igenom för någon vecka sedan, och jag har fått informerat för mig att jag inte är dum i huvudet, vilket jag har trott?
Din utredning kommer med all säkerhet gå bra! Lycka till!
Efter att min diagnos hade ställts var jag länge osäker på vad jag tyckte om att få diagnosen Aspergers, var det verkligen troligt och var utredningen gjord på ett riktigt sätt. Jag har varit och samtalat om mina tankar på Habiliteringen och jag har nästan "landat" gällande att diagnosen är riktig. Jag menar, jag har ju levt i mig själv och gjort val och bedömningar utifrån den jag har varit. Visst har problemen varit många men jag har klarat mig själv så varför behövde jag en diagnos på papperet? Nu i efterhand anser jag att många av mina "pusselbitar" har lagts på rätt ställe och jag är glad för min diagnos.
Att intervjua mina föräldrar tyckte jag var knepigt. Vad har dom att berätta? Min utredare och min mamma pratades vid två tillfällen. Än i dag tror min mamma inte på att jag har Asperger. Hon säger typ så här; - vi är nog alla lite autistiska.
De intellektuella tester som jag gjorde i samband med utredningen har vi, jag och min psykolog gått igenom för någon vecka sedan, och jag har fått informerat för mig att jag inte är dum i huvudet, vilket jag har trott?
Din utredning kommer med all säkerhet gå bra! Lycka till!