AspergerForum

Vad jag gör beror lite på hur stark ångesten är, som vissa har varit inne på.

Vid låg/mättlig nivå brukar jag försöka byta fokus genom att göra något som verkligen kräver uppmärksamhet och koncentration. Då brukar ångesten lätta. Jag ser också till att promenera så fort trycket i kroppen ökar för att sänka spänningsnivån innan den når för högt. Skriva ner tankar och be om en annan persons syn på det man tänker brukar också hjälpa mig att ändra perspektiv.

Är ångestnivån väldigt hög så är det, som många andra varit inne på, bara medicin som hjälper. Främst brukar jag använda Lyrica vilken är den enda medicin som har någon effekt på mig.

Tycker Zoloft är suverän mot ångest. Jag gillar inte den i övrigt men ångest verkar den ta bort som ipren tar bort huvudvärket.

Alla SSRI,SNRI har förvärrat min ångest eftersom jag blir dämpad och inte kan tänka klart, med andra ord svårare att hantera ångesten. Det enda som hjälper för mig är Voxra, KBT-terapi+andningsövningar och Iktorivil vid behov om inget hjälper

Jag brukar cykla fort med hög musik eller sticka ut och springa med musik i öronen som dånar,

Jag brukar skrika. Min kontakperson sa att han aldrig hört någon skrika så högt i sitt liv, det låter tydligen "som om jag får fötterna avsågad levande"

Förresten vet jag inte skillnaden på ångest, meltdown och att vara rädd, men det känns inget vidare innan dehär inträffar iaf. Men det känns mkt bättre efteråt.

Ibland går jag ut och skriker i skogen, för grannarnas skull. Men ibland känner man ju inte i förväg när vrålet är på g, så det har hänt på torget med.

Jag gillar inte att kapsla in ångesten med tabletter för då lagras det ju bara ännu mer i tanken, soptunnan blir överfull och sen när det väl exploderar kan det ju bli nästan farligt.

Man kan oxå skriva sagor om hur man mördar olika personer man är sur på, då känns det genast bättre. Boxsäck har jag aldrig fattat grejen med, det är ju inte så att påsen bryr sig när man bankar på den, man blir bara trött i nävarna.

Med mat, sex, eller fysisk aktivitet.

Kattmamma skrev:Jag brukar cykla fort med hög musik eller sticka ut och springa med musik i öronen som dånar,

Snälla, du ger mig ångest över de risker det innebär när du inte hör trafiken och därmed kan avvärja de faror som kan uppstå, det är ett antal joggare och troligen även cyklister som omkommit på det sättet.

Miche skrev:

Kattmamma skrev:Jag brukar cykla fort med hög musik eller sticka ut och springa med musik i öronen som dånar,

Snälla, du ger mig ångest över de risker det innebär när du inte hör trafiken och därmed kan avvärja de faror som kan uppstå, det är ett antal joggare och troligen även cyklister som omkommit på det sättet.

Oj inte meningen att ge dig ångest! Jag lovar att vara försiktig

lergigan forte brukar funka!

Tack Kattmamma!

Är det vanligt att ha ångest om man har as? Hur vanligt tror ni? Jag har as å ångest. Å fobi. Nån mer som har stark fobi ocj får ångest av den? Zoloft å oxascand gjorde att jag fått mitt liv tillbaka

Vid stark ångest, (alltså att jag t.ex börjar gråta helt utan orsak, får ont i magen, "tungt att vara", allt känns totalt skit) så tar jag ett Diapam-piller, 5 mg. Funkar kanon för mig, tar 15-20 minuter, sen känner jag hur ångesten sakta försvinner. Men som tur är har jag inte haft sån ångest på hm.. *räknar* fem månader.

Kom precis på att det som heter Diapam här i Finland, antagligen heter Diazepam i Sverige. Tydligen ska det vara väldigt beroendeframkallande, men jag har inte upplevt något sånt trots har rätt lätt att bli beroende av saker och ting.

Mymlan skrev:Kom precis på att det som heter Diapam här i Finland, antagligen heter Diazepam i Sverige. Tydligen ska det vara väldigt beroendeframkallande, men jag har inte upplevt något sånt trots har rätt lätt att bli beroende av saker och ting.

Det hela beror ju på hur ofta och hur mycket man använder bensodiazepinen. Om du inte har haft någon sådan stark ångest på 5 månader och din behovsdos är 5 mg så är det verkligen ingen risk för dig att bli fysiskt eller psykiskt beroende eller ens tillvand.

Jag hat hört, men aldrig provat, att man kan röka cannabis för att mildra ångest.

Om jag vill öka ångestnivåerna tänker jag på emotionellt mainstreamvis, dvs halvnaivt optimistiskt med full tilltro till människorna och att allting löser sig till det bästa.

Om jag läser nåt lättviktigt strunt som nån pajaskändis skrivit och toppar med ett helt avsnitt melodifestival vore ångesten och livsledan total.

Schopenhauer däremot lindrar ångest.
Likaså Döda huset av Dostojevskij.

E.M Cioran blev jag tipsad om nån gång härinne och när jag såg en av hans böcker med titeln Sammanfattning av sönderfallet blev jag genast varse om att jag har mer att upptäcka.
Resa till nattens ände av Louis Ferdinand Céline har kommit ut i nyöversättning.
Sen har vi Den nödvändiga pessimismen: klarsyn och svartsyn i dikt och tanke av Johannes Ekman.

Håller jag mig till den typen av råkost ska jag nog härda ut igenom de jobbiga perioderna.

Livet är en svart fars och inte någon jämra Walt Disney-film där prinsessan och halva kungariket väntar runt kröken bara man är flitig, duktig och tänker optimistiskt.

Romantiken kan ta sig i brasan, optimismen kan ta sig i brasan och alla lyckliga lyckade optimistiska helylle-lyckofascister kan också ta sig i brasan ty de har ingenting av värde att lära ut till såna som mig.
Det finns inget jävla guld vid regnbågens slut och det finns inte nån frälsning i himmelriket.
Värme får vi när vodkan bränner.

Alltså, jag är jävligt dålig på att känna av om det är ångest eller någon annan känsla jag känner. Men när jag får ångest, om det är mild, brukar jag försöka lyssna på musik. Om det är stark ångest tar jag nåt av alla lugnande jag har utskrivet och lägger mig i sängen i fosterställning. Ibland skriker jag eller gråter. Oftast biter jag bara i något och ligger där tills ångesten är slut.

KrigarSjäl skrev:Värme får vi när vodkan bränner.

Dan Andersson diktade ju 'vi hade brännvin till tröst', men numer, om jag förtär alkohol, hoppar det liksom över det där roliga salongsberusade tillståndet, och jag blir bara pinsamt sentimental och konstig. Så jag undviker det. Synd, eller kanske tur att man inte blir alkolist iaf.

Benso vid stark ångest. Handlar det mer om orostankar försöker jag komma på nya tankebanor.

Frågar igen är det vanligt att ha ångest om man har as? Verkar som jättemånga har det.

Jag brukar tänka på gravitationen. Dvs, en kraft som alltid agerar på mig, oavsett var jag befinner mig. Det blir något stabilt att tänka på. På lång sikt vet jag inte vad man ska göra. Det senaste uppslaget jag fått är att ångest finns när man har en svår sak att göra men låg kunskap om hur man utför den, så antagligen är lösningen att hitta vad saken är, vilken kunskap som krävs och sen lära sig den, så ska ångesten sjunka till noll. Eller så får man ett flow.

AnnaSue skrev:Frågar igen är det vanligt att ha ångest om man har as? Verkar som jättemånga har det.

Ja, det är det.

Schmetterling skrev:

AnnaSue skrev:Frågar igen är det vanligt att ha ångest om man har as? Verkar som jättemånga har det.

Ja, det är det.

Inte så konstigt, enligt mig, eftersom (se ovan) kunskapen om hur samhället och socialt...nånting fungerar saknas. Det kan lätt tolkas som en klasskamp, vilket jag tror många politiker tolkar det som. Dvs, mongopacket vill in i finrummet.