En viktig tanke är slutet i ditt Wing-citat.
Even though Asperger syndrome does appear to merge into the normal continuum, there are many cases in whom the problems are so marked that the suggestion of a distinct pathology seems a more plausible explanation than a variant of normality.
Alltså, så att säga, många har AS, men bara en del har så stora problem att AS blir ett funktionshinder. Och att diagnosen skall ställas på de som behöver hjälp. Så långt är det väl inget kontroversiellt i detta, Diagnosen handlar om beteenden och inte tex lidande. Och det är i vilken grad symptomen är handikappande som skall avgöras. Och för detta krävs utredningar. Och alla som kan misstänkas ha problem/beteenden som kan misstänkas vara relaterade till npf och orsaka funktionsnedsättnigar skall utredas.
Så bör det vara tycker jag. Förekommer det fel när det gäller utredningarna, ja det gör det nog. Ställs det felaktiga diagnoser, ja det gör det nog. En del får diagnos som nog inte skulle ha det. En del får inte diagnos som skulle ha det. En del får fel diagnos. Så är det nog.
Detta är en sak. Jag tror att man kan kalla det en statistisk sannolikhet snarare än en sanning.
En helt annan sak är att påstå att det finns under- eller överdiagnosticeringar generellt. Detta är fel därför att det inte finns någon empiri som stöder det, åtminstone inte i Sverige.
Eftersom lidande-argumentet inte längre är relevant i diskussionen återstår hjälpbehovet. Vill man hävda att det förekommer en överdiagnosticering måste man leda i bevis att många som får en AS/NPF diagnos saknar tillräckligt hjälpbehov eller har för litet d:o för att komma ifråga för en diagnos. I tråden har sådana bevis inte visats.
På motsvarande sätt måste man visa att många som uppfyller övriga AS/NPF kriterier och dessutom har tillräckligt hjälpbehov inte får diagnos för att man skall kunna hävda att det sker en underdiagnosticering.
Observera att detta handlar om dels att att ha AS, dels om att få en diagnos. Lorna Wing verkar göra en distinktion mellan å ena sidan att ha AS, och att ha AS och hjälpbehov, och att diagnos bara skall sättas i det senare fallet.
Om man befinner sig i den andra gruppen måste rimligen delvis bero på omständigheterna. Men dessa omständigheter kan ju ändras. I båda riktningarna.