Lakrits skrev:Depression har uppenbarligen inte inneburit ett tillräckligt starkt evolutionärt tryck för att i tillräckligt hög grad gynna ickedrabbade i spridandet av sina gener eller förhindra drabbade från att göra det. Det finns massor av depressiva föräldrar ute i stugorna, som givmilt delat med sig av sina genetiska brister till sina barn.
Ja, med tanke på att depression är såpass vanligt så var våra föregångare tydligen inte särskillt belastade av att bära på dessa gener. Man kan därför fråga sig om inte dessa genvarianter gav en vissa fördelar i stenålderssamhället som inte finns idag. Precis på samma sätt som genvarianter som gynnar kroppens lagring av fett var hälsosamma under forntidens svältperioder, men som i vårt överflödssamhälle framkallar sjuklig fetma.
Lakrits skrev:Vill du att evolutionen skall ta hand om "depressionsgenerna", så skall du nog satsa på eugenik istället, och styra de evolutionära processerna så gott det går.
Evolutionen har redan börjat ta hand om dem. Historiskt sett har den helt dominerande dödsorsaken bland barn och ungdomar varit infektionssjukdomar. Numera är de vanligaste dödsorsakerna bland yngre västerlännningar trafikolyckor och självmord. Båda dessa dödsorsaker har med verklighetstolkningen att göra, trafikolyckor beror nästan alltid på att någon av de inblandade haft dåligt omdöme eller uppmärksamhet, medan självmord beror på att man inte ser någon hoppfull framtid.
Lakrits skrev:Upplevelser tas hand av oss genom att hjärnan tolkar informationen. Den tolkningen sker genom biologiska processer, men vi upplever dem som psykiska reaktioner. De hänger ihop, kropp och sinne. Vi är inte endast psykologiskt fungerande varelser, utan även ytterst kroppsliga.
Men dessa biologiska processer har utvecklats under årmiljonernas lopp, de är anpassade till att hantera den typen av information som våra förfäder brukade uppleva när de levde i vildmarken. Jämför den informationsflöde man får i en skog tillsammans med folk man känt hela livet med det man får när man sitter ensam framför en dator. Lägg också till vår allmänt stillasittande livsstil.
Lakrits skrev:Jag menar att vi kan påverkas både psykiskt och fysiskt, och att samtalsterapi tillsammans med psykofarmaka fungerar mycket bra för mig och andra med kronisk depressionsproblematik. Att endast ty sig till den själsliga delen av de två (vare sig det är genom KBT, PDT eller DBT) har visat sig fungera bra på lätta till medelsvåra depressioner, medan svåra depressioner oftast kräver farmakologiska insatser. I varje fall är det positivt att motionera, äta bra och på bestämda tider, sova ordentligt och att inte hänge sig åt negativa beteenden.
Är detta inte samma princip som att vi slutat hugga ved för att få värme och nu istället åker (obs inte går) till uppvärmda gym för att få träna?
Våra förfäder hade inte tillgång till dessa depressionsbehandlingar, men de motionerade när de letade efter mat, de sov på reglbundna tider eftersom solen gick ner (lite svårt nu när det är midnattssol, men vi kommer ju från Afrika), negativa beteenden var begränsade till när man råkade hitta en rolig svamp osv.
De sociala kraven var helt annorlunda när de levde hela livet i en stam på 100 personer i jämförelse med kraven vi upplever när vi ska rota oss i en ny stad på 100000 invånare. Fram till ganska nyligen behövde unga och kroppsligt friska människor inte känna sig som en belastning för samhället för att det inte fanns arbete, de behövde inte sitta av en stor del av sitt liv på skolbänken för att få en plats i samhället heller.
Lakrits skrev:Du verkar inte förstå, att en depression kan ha flera olika orsaker. Vi drabbas i olika grad inte endast p.g.a. vad vi drabbas av genom livet, utan även p.g.a. att vi har olika konstitution och således löper olika stor risk att utveckla depressioner. Ditt simplistiska sätt att resonera tyder på en djup okunskap om att vi alla är olika varandra. Det finns beröringspunkter mellan patienter, men när allt kommer till kritan är de sina egna varelser med sina egna fel och brister.
Jag har inte påstått att människor skulle vara lika varandra. Men om man lider av ett tillstånd som drabbar flera procent av befolkningen så är man inte så unik i just det avseendet. Vad gäller att vissa genetiskt är mer depressionsbenägna än andra är det väl inte konstigare än att vissa är mer smärtkänsliga än andra. I en ofarlig situation är det bra att ha låg smärttröskel och vila när man får ont, i en farlig situation är det bra att ha hög smärttröskel och kunna kämpa eller fly.
Liknande balans gäller många mänskliga egenskaper, det är bra att ha mörk hud för att undvika hudcancer, men inte så mörk att man får D-vitaminbrist. Det är bra att blodkropparnas livslängd är kort så malariaparasiter inte hinner växa i dem, men inte så kort att det leder till anemi. Om miljön är konstant över många generationer kommer det med tiden att bli en balans i befolkningen mellan genvarianter som gynnar den ena egenskapen och genvarianter som gynnar den andra.
Att det finns många människor som är mer depressionsbenägna än resten av befolkningen visar bara att det i vissa situationer är bra att vara depressionsbenägen.