AspergerForum

Zombie skrev:Verkar alltså som om den här läkaren [...]

Allt jag skrev om det var ett försök att ringa in hur läkaren kan ha upplevt saken, enligt det intryck jag fick när jag läste din berättelse.

@Sigvard Lingh
Är medveten om dessa kriterier.

@Zombie
Då förstår jag. Förlåt för att jag blev upprörd. Jo, jag tänkte själv så, att det säkert kommer hundratals som "tror sig ha" det och det. Så vad gör man för att skilja sig från mängden? Att skriva elva stycken A4-sidor med problem/svårigheter i punktform hjälpte tydligen inte. Men som sagt, han förnekade inte det helt.

Nu generaliserar jag, men tror att en del Auktoriteter har svårt med sin gamla/nya roll i det nya informationssamhället. Förr var ju Läkare, Präster, Lärare m.m en allvetande Expertis som inte behövde få sitt kunnande ifrågasatt, dessutom underifrån.

Egenansvar har ju iaf dem senaste 20-åren varit ett honnörsord för Hälso/Sjukvården dvs man vill spara på allt utom sk Kärnverksamheter och då slussa runt Vårdsökande till det för dagen rätta instanserna, som inte ens Politiker och högre Tjänstemän vet, vad det innebär i realiteten.

Nå't är i otakt, då vi som vill/orkar/kan tar vårt ansvar och ber om råd för att ta i tu med den Ohälsa som vi upplever hindrar oss från ett hyggligt liv, om än inte besvärsfritt.

(Att synliggöra det osynliga för någon som tror att mörker är brist på ljus, är väl som att tvingas uppfinna hjulet igen, den här gången i Platon's Grotta.) Havet är djupt, och livet på botten är ju toppen

Mvh lågdeg

biologic skrev:@Sigvard Lingh
Är medveten om dessa kriterier.

Biologic, i så fall på vilken eller vilka konkreta punkter uppstod problemet?

biologic skrev:Förlåt för att jag blev upprörd.

Lätt hänt. Du hade ju redan anledning.

Och vad jag gillar din håv, segdeg. Nu har du än en gång lyckats fånga något svårfångat viktigt i den. Eller åtminstone skymtliggöra något osynligt.

Och dina uttrycksfulla underteckningar idag...

Vet inte hur jag skall svara på det här..., Tack @ Zombie

Mvh ______

Zombie skrev:Vet bara inte om man får remittera sig till några specialister när det enligt mar0der tydligen är så att allmänpsykiatrin ska ta hand om alla fall utom de "svåraste" (som de i så fall själva remitterar vidare?)

De svåraste fallen, är det månne de med "mest AS"? Alltså "svårast drabbade"? Dessa borde ju i så fall vara lättast att utreda, och de som verkar mest "normala" borde vara otroligt mycket svårare, och bör utredas av experter för att verkligen veta om det handlar om NPF eller ej.

Och så tycker jag att man egentligen borde utreda grann-NPF mer noga. Är ju lite märkligt när folk med ganska tydlig AS eller ADHD, blir utredda för det ena, men får inte diagnos på det andra som syns tydligt att den nog har, och får stå i kö igen efter några år, för att utreda det andra. Och anledningen att jag skriver så här, är förstås då att så väldigt många får diagnos på det andra när de utreds igen. Man kan ju tycka att de som är proffs borde se och tänka "vi bör nog utreda AS/ADHD också".

Sigvard Lingh skrev:Det officiella sättet att diagnosicera Asperger (DSM-systemet som jag inte kan instämma i)

Är det AS-kriterierna eller hela DSM-systemet du inte kan instämma i? Och varför?

Bror Duktig skrev:Och så tycker jag att man egentligen borde utreda grann-NPF mer noga. Är ju lite märkligt när folk med ganska tydlig AS eller ADHD, blir utredda för det ena, men får inte diagnos på det andra som syns tydligt att den nog har, och får stå i kö igen efter några år, för att utreda det andra. Och anledningen att jag skriver så här, är förstås då att så väldigt många får diagnos på det andra när de utreds igen. Man kan ju tycka att de som är proffs borde se och tänka "vi bör nog utreda AS/ADHD också".

Det där misstänker jag är en effekt av att man numera bara får söka för ett problem åt gången hos VC (de får bara betalt för ett problem åt gången pga någon ny jävla korkad reform och besparingsiver, en iver som bara fördyrar och försämrar allt).

Miche skrev:

Bror Duktig skrev:Och så tycker jag att man egentligen borde utreda grann-NPF mer noga. Är ju lite märkligt när folk med ganska tydlig AS eller ADHD, blir utredda för det ena, men får inte diagnos på det andra som syns tydligt att den nog har, och får stå i kö igen efter några år, för att utreda det andra. Och anledningen att jag skriver så här, är förstås då att så väldigt många får diagnos på det andra när de utreds igen. Man kan ju tycka att de som är proffs borde se och tänka "vi bör nog utreda AS/ADHD också".

Det där misstänker jag är en effekt av att man numera bara får söka för ett problem åt gången hos VC (de får bara betalt för ett problem åt gången pga någon ny jävla korkad reform och besparingsiver, en iver som bara fördyrar och försämrar allt).

Och det gör man nu, när man mer och mer, och mer och mer, förstår hur viktig helheten är för hälsa och välbefinnande. Ska man skratta eller gråta? Hade det varit rationella 50-talet efter WWII så hade man åtminstone förstått, men nu framstår dagens effektivitets- och besparingsåtgärder ibland (eller ok, ofta) så korkade att man inte vet vad man ska ta sig till.

Bror Duktig skrev:

Zombie skrev:Vet bara inte om man får remittera sig till några specialister när det enligt mar0der tydligen är så att allmänpsykiatrin ska ta hand om alla fall utom de "svåraste" (som de i så fall själva remitterar vidare?)

De svåraste fallen, är det månne de med "mest AS"? Alltså "svårast drabbade"? Dessa borde ju i så fall vara lättast att utreda, och de som verkar mest "normala" borde vara otroligt mycket svårare, och bör utredas av experter för att verkligen veta om det handlar om NPF eller ej.

Och så tycker jag att man egentligen borde utreda grann-NPF mer noga. Är ju lite märkligt när folk med ganska tydlig AS eller ADHD, blir utredda för det ena, men får inte diagnos på det andra som syns tydligt att den nog har, och får stå i kö igen efter några år, för att utreda det andra. Och anledningen att jag skriver så här, är förstås då att så väldigt många får diagnos på det andra när de utreds igen. Man kan ju tycka att de som är proffs borde se och tänka "vi bör nog utreda AS/ADHD också".

Tydligen så är det vanligt om man har någon form utav autism att ADHD medicinen kan demaskera den. Så förklarade min förra läkare det för mej.

Sigvard Lingh skrev:

biologic skrev:@Sigvard Lingh
Är medveten om dessa kriterier.

Biologic, i så fall på vilken eller vilka konkreta punkter uppstod problemet?

Det vet jag inte, eftersom jag kom in där utan att ha träffat honom och han redan efter 5 minuter hade bestämt sig för att jag inte hade det. Utan att ens ha läst igenom mina papper. Han tog inte ens upp motorisk klumpighet eller tvång/rutiner.

Bror Duktig skrev:Och det gör man nu, när man mer och mer, och mer och mer, förstår hur viktig helheten är för hälsa och välbefinnande. Ska man skratta eller gråta? Hade det varit rationella 50-talet efter WWII så hade man åtminstone förstått, men nu framstår dagens effektivitets- och besparingsåtgärder ibland (eller ok, ofta) så korkade att man inte vet vad man ska ta sig till.

Det var säkert mycket bättre då risken hade varit stor att vi med NPF hade blivit lobotomerade, steriliserade eller inspärrade på sinnessjukhus.

När jag gick i lågstadiet fick jag göra en psykologutredning som konstaterade att jag hade läs och skrivsvårigheter och koncentrationssvårigheter fick ingen som helst hjälp eller förståelse mer än att lära mej skriva fint istället för kråkfötter. Så utefter personliga erfarenheter kan jag inte hålla med om att det var bättre för. Nu tack och lov har jag inte blivit lobotomerad, steriliserad eller inspärrad på mentalsjukhus

@slackern: Ja, det har jag också hört. Det är ju ett skäl att vänta - eller att lägga mer energi på utredning om personen inte vill äta medicin. Men då bör det ju följas upp, och inte bara lämnas åt patienten att inse och söka igen.

Med det jag skrev ovan, syftade jag dock mer på dem där det faktiskt är rätt uppenbart att personen har mer än det den utretts för (även utan medicin). T.ex. tydlig ADHD men man utredde bara AS. Eller om personen har rätt tydlig AS som inte maskeras av just den personens ADHD. Tycker att det verkar förekomma ofta att folk kanske får remiss av en läkare som kanske inte kan så mycket, men ser något som den förknippar med AS eller ADHD, och sedan utreds endast detta.

Bror Duktig skrev:@slackern: Ja, det har jag också hört. Det är ju ett skäl att vänta - eller att lägga mer energi på utredning om personen inte vill äta medicin. Men då bör det ju följas upp, och inte bara lämnas åt patienten att inse och söka igen.

Med det jag skrev ovan, syftade jag dock mer på dem där det faktiskt är rätt uppenbart att personen har mer än det den utretts för (även utan medicin). T.ex. tydlig ADHD men man utredde bara AS. Eller om personen har rätt tydlig AS som inte maskeras av just den personens ADHD. Tycker att det verkar förekomma ofta att folk kanske får remiss av en läkare som kanske inte kan så mycket, men ser något som den förknippar med AS eller ADHD, och sedan utreds endast detta.

Enligt min förra läkare ska tydligen alla som utreds för NPF i Stockholm utredas för alla NPF men i mitt fall utredes jag bara för ADHD. Men det är tydligen ganska vanligt förekommande enligt henne men jag har inga andra uppgifter än hennes på att det stämmer.

slackern skrev:

Bror Duktig skrev:Och det gör man nu, när man mer och mer, och mer och mer, förstår hur viktig helheten är för hälsa och välbefinnande. Ska man skratta eller gråta? Hade det varit rationella 50-talet efter WWII så hade man åtminstone förstått, men nu framstår dagens effektivitets- och besparingsåtgärder ibland (eller ok, ofta) så korkade att man inte vet vad man ska ta sig till.

Det var säkert mycket bättre då risken hade varit stor att vi med NPF hade blivit lobotomerade, steriliserade eller inspärrade på sinnessjukhus.

När jag gick i lågstadiet fick jag göra en psykologutredning som konstaterade att jag hade läs och skrivsvårigheter och koncentrationssvårigheter fick ingen som helst hjälp eller förståelse mer än att lära mej skriva fint istället för kråkfötter. Så utefter personliga erfarenheter kan jag inte hålla med om att det var bättre för. Nu tack och lov har jag inte blivit lobotomerad, steriliserad eller inspärrad på mentalsjukhus

Men vem har skrivit att det var bättre förr?

Eftersom du citerar mig, så misstänker jag att du tror att jag tycker det?

Det enda jag har skrivit, och menat, var att man hade förstått - om man rationaliserade och missade helheten i den tiden som var efter WWII. Inte att det var bra, utan att hela den tiden präglades av rationell utveckling vare sig den var bra eller ej.

"Rationella 50-talet" var inte värdeladdat, utan bara ett konstaterande. Vissa saker var bra att rationalisera, andra inte.

Jag skulle alltså förstå om man rationaliserade sjukvård och missade helhet i 50-talet (även om det var dåligt) men tycker att vi borde ha kommit längre nu.

Bror Duktig skrev:

slackern skrev:

Bror Duktig skrev:Och det gör man nu, när man mer och mer, och mer och mer, förstår hur viktig helheten är för hälsa och välbefinnande. Ska man skratta eller gråta? Hade det varit rationella 50-talet efter WWII så hade man åtminstone förstått, men nu framstår dagens effektivitets- och besparingsåtgärder ibland (eller ok, ofta) så korkade att man inte vet vad man ska ta sig till.

Det var säkert mycket bättre då risken hade varit stor att vi med NPF hade blivit lobotomerade, steriliserade eller inspärrade på sinnessjukhus.

När jag gick i lågstadiet fick jag göra en psykologutredning som konstaterade att jag hade läs och skrivsvårigheter och koncentrationssvårigheter fick ingen som helst hjälp eller förståelse mer än att lära mej skriva fint istället för kråkfötter. Så utefter personliga erfarenheter kan jag inte hålla med om att det var bättre för. Nu tack och lov har jag inte blivit lobotomerad, steriliserad eller inspärrad på mentalsjukhus

Men vem har skrivit att det var bättre förr?

Eftersom du citerar mig, så misstänker jag att du tror att jag tycker det?

Det enda jag har skrivit, och menat, var att man hade förstått - om man rationaliserade och missade helheten i den tiden som var efter WWII. Inte att det var bra, utan att hela den tiden präglades av rationell utveckling vare sig den var bra eller ej.

"Rationella 50-talet" var inte värdeladdat, utan bara ett konstaterande. Vissa saker var bra att rationalisera, andra inte.

Jag skulle alltså förstå om man rationaliserade sjukvård och missade helhet i 50-talet (även om det var dåligt) men tycker att vi borde ha kommit längre nu.

Aha då är jag med jag missuppfattade.

Ok.

Bror Duktig skrev:

Zombie skrev:Vet bara inte om man får remittera sig till några specialister när det enligt mar0der tydligen är så att allmänpsykiatrin ska ta hand om alla fall utom de "svåraste" (som de i så fall själva remitterar vidare?)

De svåraste fallen, är det månne de med "mest AS"? Alltså "svårast drabbade"? Dessa borde ju i så fall vara lättast att utreda, och de som verkar mest "normala" borde vara otroligt mycket svårare, och bör utredas av experter för att verkligen veta om det handlar om NPF eller ej.

Och så tycker jag att man egentligen borde utreda grann-NPF mer noga. Är ju lite märkligt när folk med ganska tydlig AS eller ADHD, blir utredda för det ena, men får inte diagnos på det andra som syns tydligt att den nog har, och får stå i kö igen efter några år, för att utreda det andra. Och anledningen att jag skriver så här, är förstås då att så väldigt många får diagnos på det andra när de utreds igen. Man kan ju tycka att de som är proffs borde se och tänka "vi bör nog utreda AS/ADHD också".

Med svåraste fallen menar jag självklart de mest komplexa fallen, där man naturligvis även ser till 'närliggande' funktionshinder (differentialdiagnostik). Ja man borde tycka att de som är proffs borde se, men faktum är att neuropsykiatrisk kompetens är bristande inom psykiatrin men är på väg att förändras (blir alltså bättre och bättre med åren). Sen vill jag poängtera än en gång hur svårt neuropsykologiska funktionshinder är att utreda. den som tror detta är 'lätta' saker att hitta och reda ut eller särskilja från andra diagnoser har nog missuppfattat de kvalitativa aspekterna i funktionshinder av detta slag.

Ok mar0der. Men det var inte självklart för mig vad "svåraste fallen" betydde, genom det jag läste (= det jag citerade av zombie).

Miche skrev:

Miche skrev:Det där misstänker jag är en effekt av att man numera bara får söka för ett problem åt gången hos VC (de får bara betalt för ett problem åt gången pga någon ny jävla korkad reform och besparingsiver, en iver som bara fördyrar och försämrar allt).

Kan du ge någon referens till detta?


Moderator mnordgren: lade till citatruta.

Bror Duktig skrev:Är det AS-kriterierna eller hela DSM-systemet du inte kan instämma i? Och varför?

Min syn på Asperger skulle jag behöva sitta ned och prata om.

Sedan 1968 har man i DSM slutat att undersöka orsakerna till psykiska problem.

Nu är DSM baserat enbart på symptom, yttre beteenden. Man säger att "symptomet är problemet".

På så sätt kan medicinera bort det som syns.

Ungefär som att bota Röda hund genom att måla över det röda.

biologic skrev:Det vet jag inte, eftersom jag kom in där utan att ha träffat honom och han redan efter 5 minuter hade bestämt sig för att jag inte hade det. Utan att ens ha läst igenom mina papper. Han tog inte ens upp motorisk klumpighet eller tvång/rutiner.

Biologic, det är vid sådana tillfällen en patient får ta tag i situationen och förklara för läkaren hur han ska sköta sitt jobb - alternativt söka annan läkare.

Jag har gjort båda delarna några gånger, men det är inte alla som har den möjligheten.

Sigvard Lingh skrev:

Bror Duktig skrev:Är det AS-kriterierna eller hela DSM-systemet du inte kan instämma i? Och varför?

Min syn på Asperger skulle jag behöva sitta ned och prata om.

Sedan 1968 har man i DSM slutat att undersöka orsakerna till psykiska problem.

Nu är DSM baserat enbart på symptom, yttre beteenden. Man säger att "symptomet är problemet".

På så sätt kan medicinera bort det som syns.

Ungefär som att bota Röda hund genom att måla över det röda.

Förstår hur du menar. Jag tänker lite i samma banor. Och märker det själv i min psykkontakt. Jag blev utkastad för att jag inte vill äta SSRI, och de tyckte att utkastandet var bäst att genomföra när jag genomled svåra parestesier under utsättningen. Att hjälpa mig med utsättningen föll dem inte in, bara lite grann efter att jag kontaktade deras chef, då fick jag utskrivet en lägre dos så jag, fortfarande utan stöd, i alla fall kunde trappa ned i mindre steg. Terapi vill läkaren helst inte ge mot tvång och behov av samtalsstöd under kris, utan medicin var bättre. Sade han. Nu är han osedvanligt dålig, en av de sämsta jag har haft. Jag har haft sådana som är bättre på att se helheten och som inte är riktigt lika medicinfixerade.

Att se symptomet som problemet går igen även i somatiska vården idag. Jag får alltid känslan av att det som forskarna kommer fram till, är osynligt för vården. De (inte alla!) är totalt ointresserade av den, om den inte ger nya riktlinjer.

Ja, det hade varit intressant att diskutera AS.