Sida 2 av 2

InläggPostat: 2011-03-23 10:46:52
av Angelic Fruitcake
Jag bjuder på min förlossning nummer två :)

Kom in 8 cm öppen efter att ha haft värkar hela dagen som jag mer eller mindre dansat mig igenom (höftrörelser är sjukt smärtlindrande). Barnmorskan sa: Det här är nog klart på ett par timmar. Men timmarna gick, smärtan blev värre och inte blev jag mer öppen heller. Då ville de sätta en skalpelektrod på C för att hålla koll på hans värden bättre och upptäckte, woohaa! ungen ligger med ansiktet nedåt!

För dem som inte är insatta kan jag berätta att det är hjässan som tvingar upp de sista centimetrarna och min lilla pojke hade krökt huvudet bakåt och kom alltså inte ut.

Men ingen panik för det, tack vare en fantastiskt lugn och empatisk barnmorska. Ryggbedövning lades (återigen det skönaste ögonblicket i hela mitt liv) och de gav värkstimulerande. Överlag tycker jag båda mina förlossningar var uthärdliga tills de gav oxytocindroppet, för värkarna kommer inte med samma intervall längre då, det blir mer som en flera timmar lång värk. Men det gick inte så till sist fick jag sitta på en pall medan barnmorskan förde upp båda händerna och satte runt bebisens huvud. Sedan vidgade hon mig manuellt med varje värk (fy satan för i helvete vad det gjorde ont, där tog inte ryggbedövningen). Men det gick i alla fall och min minsting kom ut.

Han såg ut som en boxare, eller som han fått en dörr i ansiktet. Alla värkarna hade tagit direkt på ansiktet. Munnen var svullen, ansiktet blåslaget, näsan svullen och han kunde bara öppna ena ögat, det andra var igenmurat. Stackars plutten fick ett stolpiller fort som attans och sedan var det lugnt därefter.

InläggPostat: 2011-03-23 16:09:07
av Zic
Jag fick kejsarsnitt p.g.a. förlossningsrädsla (eller t.o.m. p.g.a. AS, tror jag att det står i papprena).
Morfin efteråt kunde jag dock drömma om. Direkt efter kejsarsnittet fick jag morfin IV, trots att jag sade att jag satte smärtan som 5 av 10 på skalan.
Dagen därpå satte jag smärtan som 9 av 10 på smärtskalan, och det enda jag fick förutom vanliga värktabletter som inte fungerade, var en värmedyna att lägga på magen, och som gjorde att det gjorde helt jävla infernaliskt ont (9,5, skulle jag vilja säga).

Men kejsarsnitt fick jag i vilket fall :wink:

InläggPostat: 2011-03-23 21:27:43
av alfapetsmamma
tahlia skrev:
alfapetsmamma skrev: Vid första förlossningen fick jag nån lokal inre bedövning mot slutet.


Bäckenbottenbedövning, gissar jag.


Ja, just det. I mitt fall var det tur, eftersom jag gick sönder då barnmorskeeleven bad mig krysta för tidigt, och hela livmodershalsen brast, så det forsade blod (hade tydligen dött om jag inte varit på sjukhus...). I och med att jag var bedövad kunde de sy utan att söva eller sätta epidural eller liknande. Men kul var det inte att bli sydd i trekvart när man är klar med själva huvuduppgiften.

InläggPostat: 2011-03-23 21:45:49
av Bror Duktig
alfapetsmamma skrev:
tahlia skrev:
alfapetsmamma skrev: Vid första förlossningen fick jag nån lokal inre bedövning mot slutet.


Bäckenbottenbedövning, gissar jag.


Ja, just det. I mitt fall var det tur, eftersom jag gick sönder då barnmorskeeleven bad mig krysta för tidigt, och hela livmodershalsen brast, så det forsade blod (hade tydligen dött om jag inte varit på sjukhus...). I och med att jag var bedövad kunde de sy utan att söva eller sätta epidural eller liknande. Men kul var det inte att bli sydd i trekvart när man är klar med själva huvuduppgiften.

Vem har ansvaret när något sådant händer? Alltså att någon som inte kan, säger till någon att krysta när det är för tidigt, och personen råkar ut för en sådan skada.

InläggPostat: 2011-03-24 0:00:20
av alfapetsmamma
Bror Duktig skrev:
alfapetsmamma skrev:
tahlia skrev:
alfapetsmamma skrev: Vid första förlossningen fick jag nån lokal inre bedövning mot slutet.


Bäckenbottenbedövning, gissar jag.


Ja, just det. I mitt fall var det tur, eftersom jag gick sönder då barnmorskeeleven bad mig krysta för tidigt, och hela livmodershalsen brast, så det forsade blod (hade tydligen dött om jag inte varit på sjukhus...). I och med att jag var bedövad kunde de sy utan att söva eller sätta epidural eller liknande. Men kul var det inte att bli sydd i trekvart när man är klar med själva huvuduppgiften.

Vem har ansvaret när något sådant händer? Alltså att någon som inte kan, säger till någon att krysta när det är för tidigt, och personen råkar ut för en sådan skada.


Hade det varit idag hade jag anmält dem, men då var jag fortfarande för mesig för sånt. (Är fortfarande för konflikträdd, men det är mycket bättre än då iaf. Fem års terapi och en massa annat jobb med mig själv ligger emellan...)

InläggPostat: 2011-03-26 15:10:59
av Abbreviation
Jag är faktiskt inte så rädd för just att föda. Det är så mycket annat med tanken på barn som skrämmer mig att jag knappt tänkt på att det skulle vara jobbigt att klämma ut ungen. Är väldigt smärttålig även under utdragna perioder, har inte riktigt "rätt" smärtupplevelser så att säga och kan därför skada mig rätt illa om jag inte är uppmärksam.

InläggPostat: 2011-03-26 21:02:21
av svartamolnet
Jag har gjort både en vaginal förlossning och en med kejsarsnitt. Ingen av dem var så värst jobbig. Tog inte ens någon bedövning vid den vaginala förlossningen, inte ens lustgas. Klart att det gjorde ont, men det hade man inte så mycket tid att tänka på. Jag gjorde mest det som kändes rätt och lyssnade väl inte så mycket på barnmorskan. Hon tyckte att jag visste precis vad som skulle göras, så jag hade kunnat föda själv i en ladugård eller något. Hon tyckte väl att jag hade djuriska instinkter. :)

Vid kejsarsnittet var ryggbedövningen jobbigast. Jag fick jätteont när de satte in sprutan i ryggen. Minns inte att det var så värst jobbigt efteråt, men så är jag väl rätt smärttålig i och för sig.

Depression fick jag efter båda, men det beror på min autism och inte på själva förlossningarna. Jag har svårt att vara så bunden som man blir med ett spädbarn. På den tiden visste jag inte ens att jag var autistisk, så det gjorde ju inte saken lättare. Hade jag vetat hade det kanske varit lättare att acceptera att jag behövde tid för mig själv för att återhämta mig och då hade jag inte behövt känna mig som en dålig mamma för det.

NPF + barnafödande?

InläggPostat: 2021-01-05 1:26:15
av sussi83
Jag tycker det var jättefina inlägg i denna tråden!
Det går inte att planera så mycket då alla förlossningar är unika, men jag tror på som någon sa andning och vaggande rörelser, samt massage vid ryggslut.
Finns ju bra klipp på nätet om sådant och detta ska BM kunna visa innan, vet att vissa gungar på en sådan där pilatesboll för att avlasta bäckenet eller nåt.

Läskigt är det men väl där så har man inte mycket till val, då är det urkrafter som gäller.