Bror Duktig skrev:Jag tycker inte att man ska behöva ha privata sjukförsäkringar.
Det skulle (förutom allt annat) göra att staten slappade, ungefär som de gör när de upptäcker att kyrkan tar hand om uteliggare.
Jag tror det är bra att möjligheten finns. Det kommer aldrig gå att ha en skattefinansierad vård som är tillräckligt snabb och effekt, om den ska vara rättvis och inte göra någon slags behovsprioritering. Det gör att det finns grupper som kan behöva få snabbare vård mot betalning.
Ett uppenbart exempel är egenföretagare. Ett enmansföretag kan gå i konkurs om ägaren är sjuk en längre tid, och det kan vara värt att betala väldigt mycket för att få snabbare vård och därmed kortare bortavaro från verksamheten.
Om vi skalar upp det till ett mindre företag med anställda och/eller andra delägare så kan det även här vara så att företaget går i konkurs eller i alla fall får stora ekonomiska problem om en nyckelperson är borta en längre tid. Det kan då innebära att anställda och/eller delägare drabbas i form av såväl arbetslöshet som stora personliga ekonomiska förluster. Det är inte rimligt att vara beroende av ett sådant lotteri.
Man kan även i större företag och organisationer hitta nyckelpersoner som på motsvarande sätt är viktiga för verksamheten, och t.o.m. för andra personers anställningstrygghet. Man kan ju också fråga sig om folket skulle acceptera att t.ex. en vald statsminister försvinner från sin post under lång tid, bara för att han/hon står i vårdkö?
Varför har USAs system resulterat i så dyr vård?
Bra fråga. Det finns nog många faktorer. Till viss del kan det nog handla om att det kan bli irrationellt att ha för många konkurrerande vårdgivare, speciellt när det gäller specialiserad personal och utrustning. Det kan vara effektivare att koncentrera sådant till ett färre antal centra.
Men till största delen handlar det nog om saker som egentligen inte har så mycket med finansieringssystemet att göra. Den amerikanska faiblessen för att stämma folk till höger och vänster gör avtryck även här. Läkarna måste ha väldigt dyra försäkringar för att skydda sig mot stämningar. Likaså gör man många onödiga ingrepp och behandlingar för att inte i efterhand kunna åtalas för att ha missat något. Det fanns t.ex. en debatt i Californien för ett antal år sedan när det visade sig att många läkare slentrianmässigt opererade bort livmodern på kvinnor om det fanns den allra minsta risk att man kunde ha missat början till en tumör. Det var inte av omtanke om kvinnorna, som i de flesta fall fick ett friskt organ bortopererat, utan det var för att försäkra sig om att inte kunna bli stämd för att ha missat en tumör. Bush talade faktiskt i början av sin första presidentperiod om att göra något åt detta fenomen, för att det fördyrade vården så mycket i onödan. Men så störtade det några flygplan i New York så han fick annat att tänka på.
Så finns förstås också faktorn att folk som betalar för sin vård kräver mera och vill få ett intryck av att bli väl behandlade. Det gör att vårdgivarna, och därmed också försäkringsbolagen, kan göra mera än vad som behövs och ta betalt för det. Många gånger kanske man övertygar patienten om att en dyrare medicin eller ett dyrare ingrepp är bättre eller säkrare, fast det inte finns belägg för det.