Postat: 2011-02-17 0:18:17
jag tar 10 mg melatonin varje kväll, för sömnen. funkar så underbart, bäst av allt för sömn jag testat.
och så kör jag även med p-spruta, Provera, var trejde månad, eftersom jag har vidrig PMDS. att det tar bort mens och risk för barn är bara en enorm bonus
från våren -04 till sommaren -10 åt jag däremot en mängd olika preparat:
- propavan & theralen för sömnen. propavan var en madröm, slutade snabbt. theralen fortsatte jag med några år.
- fluoxetin mot depression. gjorde mig totalt likgiltig, för allt, slutade efter ett halvår.
- xanor. mot ångest. detta blev jag mycket förtjust i och pundade glatt på det i 4 år, sen fick jag så sjukt nog av hur jag bar mig åt som bensad, så jag slutade. själv. gick förvånansvärt lätt :S
- stilnoct och imovane, i perioder och av varierande sort och mängd, för sömnen. de funkade, men imovane smakar vedervärdigt och stilnoct gav mig blackouter under vilka jag lagade skumma maträtter.
- zeldox. enligt läkaren skulle det vara stabiliserande (för min borderline som de då trodde jag hade) och vara sömngivande. sov gjorde jag då verkligen på dem...
- nozinan, för sömmen. sov gjorde jag väl, för att inte säga att jag totalt klubbades av dem.
- mirtazapin. mot depression och för sömnen.
- efexor. mot depression. hade mirtazapin samtidigt, de sa att den "boostade" efexorn, och den sov jag ju bra på med, så varför inte. i början mådde jag kanon av efexor, fick tillbaka (eller fick överkänsligt) luktsinne, mer energi, sov jättebra, kände mig utvilad för första gången i hela mitt liv. efter första året kände jag dock ingen effekt alls, däremot vaknade jag alltid med panikångest sen. dröjde tills jag slutat med den innan jag fattade vad panikångesten berott på. det är galet skönt att få vakna i lugn och ro numer!
allt detta har jag alltså inte haft samtidigt.
jag var emot mediciner innan de började ge mig det. de hotade mig med att jag inte skulle få samtalsterapi om jag inte tog nåt (och det var terapi jag verkligen bad dem om) så jag svalde bittert. sen dröjde det ju flera år innan jag fick terapi, men det är en annan historia..
nu är jag tillbaka till att vägra mediciner, jag tänjer bara på det när det gäller mina sömnproblem (som jag alltid haft och som jag är heligt less på) och min PMDS som jag verkligen inte orkar med längre.
högst nödvändiga grejer alltså.
blir snudd på aggressiv numer om en läkare ens försöker ta fram receptblocket.
sen jag slutade med allt har jag verkligen mått bättre och bättre.
jag känner mig levande.
och så kör jag även med p-spruta, Provera, var trejde månad, eftersom jag har vidrig PMDS. att det tar bort mens och risk för barn är bara en enorm bonus
från våren -04 till sommaren -10 åt jag däremot en mängd olika preparat:
- propavan & theralen för sömnen. propavan var en madröm, slutade snabbt. theralen fortsatte jag med några år.
- fluoxetin mot depression. gjorde mig totalt likgiltig, för allt, slutade efter ett halvår.
- xanor. mot ångest. detta blev jag mycket förtjust i och pundade glatt på det i 4 år, sen fick jag så sjukt nog av hur jag bar mig åt som bensad, så jag slutade. själv. gick förvånansvärt lätt :S
- stilnoct och imovane, i perioder och av varierande sort och mängd, för sömnen. de funkade, men imovane smakar vedervärdigt och stilnoct gav mig blackouter under vilka jag lagade skumma maträtter.
- zeldox. enligt läkaren skulle det vara stabiliserande (för min borderline som de då trodde jag hade) och vara sömngivande. sov gjorde jag då verkligen på dem...
- nozinan, för sömmen. sov gjorde jag väl, för att inte säga att jag totalt klubbades av dem.
- mirtazapin. mot depression och för sömnen.
- efexor. mot depression. hade mirtazapin samtidigt, de sa att den "boostade" efexorn, och den sov jag ju bra på med, så varför inte. i början mådde jag kanon av efexor, fick tillbaka (eller fick överkänsligt) luktsinne, mer energi, sov jättebra, kände mig utvilad för första gången i hela mitt liv. efter första året kände jag dock ingen effekt alls, däremot vaknade jag alltid med panikångest sen. dröjde tills jag slutat med den innan jag fattade vad panikångesten berott på. det är galet skönt att få vakna i lugn och ro numer!
allt detta har jag alltså inte haft samtidigt.
jag var emot mediciner innan de började ge mig det. de hotade mig med att jag inte skulle få samtalsterapi om jag inte tog nåt (och det var terapi jag verkligen bad dem om) så jag svalde bittert. sen dröjde det ju flera år innan jag fick terapi, men det är en annan historia..
nu är jag tillbaka till att vägra mediciner, jag tänjer bara på det när det gäller mina sömnproblem (som jag alltid haft och som jag är heligt less på) och min PMDS som jag verkligen inte orkar med längre.
högst nödvändiga grejer alltså.
blir snudd på aggressiv numer om en läkare ens försöker ta fram receptblocket.
sen jag slutade med allt har jag verkligen mått bättre och bättre.
jag känner mig levande.