marcooleo skrev:Det låter som en väldigt skum medicin. Jag är ju sån att genom min asperger så har jag svårt att nå mina känslor, och mina känslor är viktigare än något annat, utan dem så är jag en grönsak, så en medicin som dämpar mina känslor är helt uteslutet. Det är illa nog med Cipralex och Lyrica som jag tar. Neuroleptika blir bara för mycket. Vad tyckte du om Abilify annars, jag har inte hört något enda positivt om den hitills och inte om Seroquel för den delen heller..
Puh... skrev ett jättelångt och allmänt braigt svar – sen gick strömmen :p
Den är unik i sin klass eftersom den både kan blockera och aktivera sitt mål (dopamin D2-receptorn), så den är inte "shut-off" som de flesta andra sådana mediciner är. Den gör det lite "beroende på", men jag är osäker på kemin exakt hur och när den gör vad, men den gör så i varje fall. Tyvärr har alla neuroleptika (ordet betyder nervvilande), eller antipsykotika om man så vill, ofta en tendens till just "tillplattning" eftersom dopamin är involverat i bland annat belöningssystemet i hjärnan, liksom rörelsesystemet – det de äldre "typiska" neuroleptika typ Cisordinol, Haldol m.fl. oftare sägs ge biverkningar på vilket de nya mer eller mindre skulle råda bot på.
Samtidigt reagerar alla väldigt olika på medicin i stort, det är som ett lotteri eftersom du inte vet hur dina gener är, huruvida någonting annat aktiverat eller stängt av en viss gen (epigenetik kallas det och är rätt nytt), din övriga kemi ser ut – och hur ett visst preparat kommer att samverka med alla dessa faktorer. Dessutom kan andra läkemedel och rent av kosten påverka effekten av läkemedel. Till exempel kan man inte säga att har man provat ett SSRI (antidepressiv grupp där t.ex. din Cipralex ingår), så har man provat alla, eftersom de har små, små skillnader i hur och var de binder till sina måltavlor, vad de träffar "vid sidan av" av "misstag", med mera. Till exempel funkade inte Cipramil för mig, men Zoloft gör, trots att båda är SSRI.
Vad gäller just Abilify gjorde den inte ett skvatt, inget ont, inget gott, för mig. Men det var rätt länge sedan jag tog den, när den var rätt ny. Däremot Lyrica har jag inte alls varit kompis med, just det här
emotional blunting/avtrubbat affekt, plus minnesproblem, samt att det värsta var att den lyckades på något vis få mig att missbruka bensodiazepiner, vilket jag inte hade gjort innan. Vääääldigt förenklat kan man säga att benso agerar genom att trycka på en knapp som "låser upp" ett visst lås i hjärnan, medan Lyrica petar på ett annat ställe på det låset. Så jag gissar att jag fick låset uppbrutet, helt enkelt, för när jag slutade med Lyrican "försvann" mitt bensoberoende som i ett trollslag. Mycket märkligt.
Sedan vet jag flera som säger att Lyrica verkligen är "deras grej", att det fungerar väl för dem, och andra som bara känner sig dumma i huvudet när de tar den. På samma sätt gör 2,5 mg (obs kommat!) Zyprexa att jag sover i dagar, medan jag vet folk som är jätteglada för att 20 mg (8x dosen) får dem att fungera så bra. Så olika kan det vara! Därför får man prova sig fram, ett medel i taget.
Till sist vill jag säga att alla problem kanske man inte kan få någon fungerande tablett för. Just att komma åt känslor, till exempel, har jag blivit bättre på genom att tillämpa medveten närvaro (mindfulness). Åsa Nilsonne med flera har skrivit böcker på temat, och
http://www.mindfulness.se/ säljer ett paket med DVD/CD-skivor som man kan använda som självstudiekurs (jag gillar "kroppsscanningen" som ingår där). Andra saker som hjälpt mig är att ha bra stödpersoner runt mig som kan spegla mig och hjälpa mig hitta rätt ord för rätt känsla, och att skriva, prosa som poesi har inte spelat så stor roll. Andra målar, somliga dansar och vissa sjunger. Alla sätt är bra utom de som inte funkar, helt enkelt.