AspergerForum

KrigarSjäl skrev:

lillmupp skrev:Det är ju liksom liitet jobbigt att hjärnan går i 180 dygnet runt.. 365 dygn per år.. med all ångest som detta intensiva överanalyserande ständigt drar med sig..

Utan 'överanalyserande' hade vi varit kvar på medeltiden.

Du och jag har nog litet olika definition på begreppet "överanalysera".

Som jag förstår hur NT mest fungerar så gör NT en observation (eller erfar en upplevelse) som NT tänker igenom och infogar i sin bank av erfarenhet för att sedan "lägga det åt sidan". Om detta görs på ett klokt sätt och med litet öppenhet för nya tankar så får vi utveckling baserat på dessa erfarenheter.
Detta kallar jag "analyserande".
Detta kanske även de flesta Aspies gör, vad vet jag!

Mitt problem är att jag får en tanke/en upplevelse/ett infall/ser en text i en artikel och sedan är det igång. Tankarna runt detta spinner på och på och på.. Ofta väldigt fokuserat och jag söker mer information om saken och fördjupar mig "oändligt" UTAN att det egentligen ger så mycket.
Har jag tur är det ett ämne under en tid och då kan det faktiskt vara bra, t.ex. i mitt arbete. Men ofta "hoppar" hjärnan till ett annat ämne.. Det ger mig problem att sova, dels för att jag inte slappnar av, dels för att jag får typ en "kick" av de tankar jag har och alltså inte vill sova..
Speciellt jobbigt blir det om jag snöar in på vad någon råkar ha sagt i förbigående (iaf menat som så).
Detta är vad jag kallar "överanalyserande".

Nej, tack. Lika mycket som jag kan bli enormt frustrerad över min aspighet, är jag övertygad att den har hjälpt mig överleva en massa skit, vara uthållig, hitta det jag behövde i livet även om det var "inte klokt" i andras ögon.
(obs! har inte formell diagnos, men en massa drag)

Paprika skrev:14 augusti 2010. Metamax Pharmacy lanserar betaethylzomagen under varumärket AspCura™. Ett engångspreparat som botar asperger syndrom.

Hur säkert är detta på en skala då? Inte alls säkert att det funkar eller ens funkar på alla......Är väldigt skeptiskt till detta! Tror faktiskt inte jag skulle ta det. Plus att biverkningarna borde bli rätt hemska.

Paprika jag sökte på benämningarna i första inlägget men hittade inte något, var har du fått uppgifterna ifrån?

Det är väl menat som "OM det skulle komma en medicin..."

Jag tror inte på att skulle gå att skapa "botemedel" mot AS och är inte heller intresserad av det om det skulle finnas.

Jonte skrev:Det är väl menat som "OM det skulle komma en medicin..."

Menar du att jag inte förstod ironi

Aspkvinna skrev:

Jonte skrev:Det är väl menat som "OM det skulle komma en medicin..."

Menar du att jag inte förstod ironi

Eller så gjorde inte jag

lillmupp skrev:

KrigarSjäl skrev:

lillmupp skrev:Det är ju liksom liitet jobbigt att hjärnan går i 180 dygnet runt.. 365 dygn per år.. med all ångest som detta intensiva överanalyserande ständigt drar med sig..

Utan 'överanalyserande' hade vi varit kvar på medeltiden.

Du och jag har nog litet olika definition på begreppet "överanalysera".

Som jag förstår hur NT mest fungerar så gör NT en observation (eller erfar en upplevelse) som NT tänker igenom och infogar i sin bank av erfarenhet för att sedan "lägga det åt sidan". Om detta görs på ett klokt sätt och med litet öppenhet för nya tankar så får vi utveckling baserat på dessa erfarenheter.
Detta kallar jag "analyserande".
Detta kanske även de flesta Aspies gör, vad vet jag!

Mitt problem är att jag får en tanke/en upplevelse/ett infall/ser en text i en artikel och sedan är det igång. Tankarna runt detta spinner på och på och på.. Ofta väldigt fokuserat och jag söker mer information om saken och fördjupar mig "oändligt" UTAN att det egentligen ger så mycket.
Har jag tur är det ett ämne under en tid och då kan det faktiskt vara bra, t.ex. i mitt arbete. Men ofta "hoppar" hjärnan till ett annat ämne.. Det ger mig problem att sova, dels för att jag inte slappnar av, dels för att jag får typ en "kick" av de tankar jag har och alltså inte vill sova..
Speciellt jobbigt blir det om jag snöar in på vad någon råkar ha sagt i förbigående (iaf menat som så).
Detta är vad jag kallar "överanalyserande".

Håller med om att det är skillnad på analyserande och överanalyserande.

Vad KS uppfattar om överanalyserande är som jag ser det normalt analyserande, när man har vissa anspråk på analysen.

De borde satsa på att hitta ett piller mot neurotypiskt syndrom i stället, som de andra kan ta
Jag behöver inget botemedel, jag är inte sjuk.

Stort pluspoäng till dig

Det var trådens absolut bästa förslag!
Och likaså inskit om saken

trémula skrev:De borde satsa på att hitta ett piller mot neurotypiskt syndrom i stället, som de andra kan ta
Jag behöver inget botemedel, jag är inte sjuk.

Så du har inget problem av din AS som inte skulle försvinna om bara omgivningen fungerade på samma sätt? Jag är sanslöst avundsjuk.

lillmupp skrev:Ibland skulle jag kunna ge min högra hand för chansen att vara en s.k. normal människa, en helt vanlig kärring som t.o.m. skulle kunna jobba i "kassan på Konsum" och vara 100% nöjd med det..

Eller tokmissnöjd och evighetsgnällande men totalt oförmögen att inse att gnäll är okonstruktivt och att man kan välja att göra nåt annat eller ändra på sina förväntningar och krav. (Som att dra ner på jobbet och göra av med lite mindre pengar, plugga till nåt annat, flytta eller vad som nu kan behövas för att få en trevligare tillvaro på längre sikt..) Väldigt vanlig attityd också, som jag ser det. Fast inte bara bland NTs iofs..

Jag har en egen erfarenhet av psykofarmaka, nämligen Anafranil.
När jag började ta det upplevde jag att det fylldes ett tomrum inom mig som jag haft sedan tidiga tonåren. En saknad pusselbit kom på plats, trodde jag.
Men efter ett tag märkte jag att det fanns en divergens mellan mitt sinnestillstånd och mina djupare egenskaper. Kort sagt hade jag inte inre täckning för att må bra, hur konstigt det än kan låta.
Medicinen hjälpte mig att lära mig tänka i helt nya banor, men den skapade inte något nytt inom mig, det jag saknade saknades fortfarande.
Så en "enkel lösning" är antagligen inte den rätta vägen, man måste gräva där man står. Sedan har jag stor empati med de av er som har stora dagliga problem pga er diagnos, så jag kan inte döma er för att ni skulle vilja prova.

ufo skrev:

nano skrev:Ja men nya förmågor är nog oftast bra

Som förmågan att inte tänka logiskt. Eller förmågan att köpa allt som reklam/massmedia säger är bra. Eller varför inte förmågan att slippa se detaljer?

Nä jag vill nog inte se en permanent lösning.

Så du menar på fullt allvar att du tror att människor utan Aspergers syndrom saknar förmåga till logiskt tänkande?!

Jag skulle - självklart - ta denna medicin direkt.

Nej tack. Det är inte mig det är fel på.

Funderade häromdagen på det där med näringsintag, jag fick en ny del i min kost häromveckan, vildsvin, märkte att jag blev stabilare och klarare i sinnet och hade mer energi att göra saker.
Funderar om det kan vara så att man har en kropp som kräver mer energi eller mer av en viss energi eller renare energi eller något liknande.
Hade också en tanke om att "tänk om det är så att man har hjärnceller som är av äldre modell o kräver mer energi av den anledningen o man blir liksom näringsstrypt" eller "tänk om man har hjärnceler som försöker utveckla sig vidare och blir näringsstrypta när de växer till sig till fler än normalt."

Det ena skulle innebära att man är old news och den andra iden att man är the new next thing.

Jag hade nog tagit pillret. I know jävla svikare jag är.
Missförstå mig inte, har egentligen inget emot att ha AS, men, det är jobbigt att ha AS i en NT värld tycker jag, även om jag har en "lindrigare" variant så är det jobbigt då jag vill, jag vill, men kan inte vara som NT, har super svårt med att knyta djupare vänskapsband, vet inte hur man gör, det är som något fattas i min skalle, ett hål typ.

alfapetsmamma skrev:Eller tokmissnöjd och evighetsgnällande men totalt oförmögen att inse att gnäll är okonstruktivt och att man kan välja att göra nåt annat eller ändra på sina förväntningar och krav. (Som att dra ner på jobbet och göra av med lite mindre pengar, plugga till nåt annat, flytta eller vad som nu kan behövas för att få en trevligare tillvaro på längre sikt..) Väldigt vanlig attityd också, som jag ser det. Fast inte bara bland NTs iofs..

Jag skulle ta pillret inser jag nu. Varför? För att vad som helst av det som står i fetstil är precis vad jag skulle behöva men inte kan. Så jag sitter fast i min skit. Betyder det att den bästa kombinationen vore 50/50?

Min mamma vill att jag ska äta laktosfri mat och dryck. Och glutenfri mat även om jag tål mat med laktos och gluten i. Hon hörde att en kille från danmark med asperger hade blivit frisk. Jag vill gärna ha min personlighet kvar men hon tvingar mig att göra detta. Jag hörde detta när jag kom hem från skolan fyfan säger jag

Nu har jag inte Asperger utan Autism om man ska vara petig. Nej, jag skulle inte ta det i vilket fall som helst. Dels undrar jag vad det finns för otäckheter i en medicin som orsakar så pass genomgående permanenta förändringar i hur ens hjärna fungerar.
Sen skulle jag känna igen mig själv efteråt? Det känns som ett väldigt otryggt, riskabelt alternativ.

totizedger, OM det fungerar så är jag rätt säker på att resultatet blir att du kommer att täka mer rätt från början och snabbare.
Det du har då är något som heter glutenintolerans och inte asperger, således blir du heller inte av med din personlighet.
Men så kan det ju vara så att mamma har fel också, då händer inget mer än att du äter annan mat.

Nej, jag skulle inte ta det. Det är inte faktumet att jag har AS som orsakar lidande, det är omvärldens brist på förståelse och acceptans. Hellre ensam och kreativ med mina konstigheter än 'normal' och precis lika tråkig som alla andra.

Kanske inte vill bota funktionshindret, men handikappet vill jag bota. Alltså: Jag vill gärna vara den jag är idag (i stort sett, en del saker vill jag verkligen ändra på) men jag önskar att folk slutade negligera mig och började förstå mig.