Nyss fått diagnos; du har AS + ADD; now what?
Postat: 2009-04-11 3:47:13
För 4 år sedan fick jag reda på vad "asperger" var. För kanske 2 år sedan
började jag fundera allt mer på det... Det visade sig att många kompisar i min
barndom hade fått AS diagnos nyligen. Jag märkte att jag trivdes att umgås
med folk som hade AS. Jag bedömde att det var 50% chans att jag hade det.
Av en ren tillfällighet så bestämde jag att faktiskt KOLLA det. 1y3m
väntetid efter min självanmälan så fick jag komma till utredning
(antagligen så snabbt pga att jag ringde och klaga hos vårdgarantin...).
Dom kom fram till att jag hade AS och ADD (ngn som har en bra svensk
beskrivning på vad det är?).
Jag frågade om dom var helt säkra på sin sak. De sa dom att dom var. Jag
undrade om jag kunde påverkat dom omedvetet eller nått (för jag försökte
inte påverka dom medvetet, jag vill ha en ärlig diagnos) men dom sa att
dom var helt säkra på att jag hade AS (och ADD) och det inte går att
fake:a det hela typ.. Det jag försöker säga är att, tänk om jag låg precis
under nivån för att få AS diagnos men pga att jag tagit reda på lite vad
det är så kunde jag påverka dom att ställa fel diagnos... Fast dom hävdar
att det inte är så. Vad tror ni, är det möjligt att göra det?
Ganska intressant det här... När jag började läsa om AS tyckte jag mkt
stämde in på mig... och vissa saker som jag aldrig tänkt på själv. Jag
tänkte att hmm, tänk om jag har AS. Jag önskade faktiskt att jag hade AS
då dels eftersom det faktiskt skulle förklara väldigt mkt i min barndom
osv.. hur jag var och vad jag gjorde. Det andra var nog för att det känns
lite "coolt" att ha AS av ngn anledning. Iaf, nu när jag sitter här och
faktiskt gått igenom allt och har "slututlåtandet" i min hand (6 sidor)
där det svart på vitt står: Du har AS och ADD. Känns det lite..... "jaha"
och... "okej"... och inte alls så speciellt. Inget hände :)
Funderar lite på vad jag ska göra med vetskapen att jag tydligen har AS
och ADD. Det var dock mest för mig själv som jag gick igenom detta för jag
undra. Jag är så "högfungerande" att jag inte behöver ngn hjälp alls ifrån
samhället. Enda jag råkar sakna nu är för tillfället ett jobb. Men jag
tror inte samhället kan trolla fram någe unix/linux sysadmin jobb sådär i
rockarmen...
Nåja.. Några frågor;
Har ni någonsin märkt att folk tar det negativt när man berättar att man
har AS? Jag funderar på min "policy" ang det där. Om jag ska hålla det
hemligt eller ej. Finns det några FÖRDELAR med att berätta (för
folk/arbetsgivare) att man har AS? Finns det några NACKDELAR?
Jag får concerta 18mg för ADD:n. Det hjälper inte ett skit... Mer om det
här:
ar-det-nago ... tml#223808
Jag har ett konkret problem som jag antar beror på ADD:n. Om jag BÖRJAR
skjuta upp saker så kan FORTSÄTTA skjuta upp dom i all OÄNDLIGHET. Om jag
bara gör saker utan att börja skjuta upp saker går det fint att ta tag i
saker. Det kan även vara ROLIGA saker jag skjuter upp. Hittade ett inlägg
där Kvasir sa så här;
"Jag har överhuvudtaget oerhört svårt att göra något som jag beslutar
medvetet att göra. Jag kan gå i en vecka och tycka varje gång jag kommer
ut i köket att nu måste jag diska, men lyckas inte ta itu med det. När jag
sedan någon gång väl diskar så händer det bara. Plötsligt står jag där och
diskar utan att egentligen ha bestämt att göra det. Det är tyvärr oftast
likadant även med roliga saker som jag verkligen vill göra. Plötsligt gör
jag något, men bara för att jag råkade känna för det just då, och inte för
att det var något jag planerade eller tyckte att jag helst ville/borde
göra"
Det stämmer till 100% på mig oxo, så jag quotar det.. Det beskriver bra
mitt problem oxo. Hur löser man sådant?
började jag fundera allt mer på det... Det visade sig att många kompisar i min
barndom hade fått AS diagnos nyligen. Jag märkte att jag trivdes att umgås
med folk som hade AS. Jag bedömde att det var 50% chans att jag hade det.
Av en ren tillfällighet så bestämde jag att faktiskt KOLLA det. 1y3m
väntetid efter min självanmälan så fick jag komma till utredning
(antagligen så snabbt pga att jag ringde och klaga hos vårdgarantin...).
Dom kom fram till att jag hade AS och ADD (ngn som har en bra svensk
beskrivning på vad det är?).
Jag frågade om dom var helt säkra på sin sak. De sa dom att dom var. Jag
undrade om jag kunde påverkat dom omedvetet eller nått (för jag försökte
inte påverka dom medvetet, jag vill ha en ärlig diagnos) men dom sa att
dom var helt säkra på att jag hade AS (och ADD) och det inte går att
fake:a det hela typ.. Det jag försöker säga är att, tänk om jag låg precis
under nivån för att få AS diagnos men pga att jag tagit reda på lite vad
det är så kunde jag påverka dom att ställa fel diagnos... Fast dom hävdar
att det inte är så. Vad tror ni, är det möjligt att göra det?
Ganska intressant det här... När jag började läsa om AS tyckte jag mkt
stämde in på mig... och vissa saker som jag aldrig tänkt på själv. Jag
tänkte att hmm, tänk om jag har AS. Jag önskade faktiskt att jag hade AS
då dels eftersom det faktiskt skulle förklara väldigt mkt i min barndom
osv.. hur jag var och vad jag gjorde. Det andra var nog för att det känns
lite "coolt" att ha AS av ngn anledning. Iaf, nu när jag sitter här och
faktiskt gått igenom allt och har "slututlåtandet" i min hand (6 sidor)
där det svart på vitt står: Du har AS och ADD. Känns det lite..... "jaha"
och... "okej"... och inte alls så speciellt. Inget hände :)
Funderar lite på vad jag ska göra med vetskapen att jag tydligen har AS
och ADD. Det var dock mest för mig själv som jag gick igenom detta för jag
undra. Jag är så "högfungerande" att jag inte behöver ngn hjälp alls ifrån
samhället. Enda jag råkar sakna nu är för tillfället ett jobb. Men jag
tror inte samhället kan trolla fram någe unix/linux sysadmin jobb sådär i
rockarmen...
Nåja.. Några frågor;
Har ni någonsin märkt att folk tar det negativt när man berättar att man
har AS? Jag funderar på min "policy" ang det där. Om jag ska hålla det
hemligt eller ej. Finns det några FÖRDELAR med att berätta (för
folk/arbetsgivare) att man har AS? Finns det några NACKDELAR?
Jag får concerta 18mg för ADD:n. Det hjälper inte ett skit... Mer om det
här:
ar-det-nago ... tml#223808
Jag har ett konkret problem som jag antar beror på ADD:n. Om jag BÖRJAR
skjuta upp saker så kan FORTSÄTTA skjuta upp dom i all OÄNDLIGHET. Om jag
bara gör saker utan att börja skjuta upp saker går det fint att ta tag i
saker. Det kan även vara ROLIGA saker jag skjuter upp. Hittade ett inlägg
där Kvasir sa så här;
"Jag har överhuvudtaget oerhört svårt att göra något som jag beslutar
medvetet att göra. Jag kan gå i en vecka och tycka varje gång jag kommer
ut i köket att nu måste jag diska, men lyckas inte ta itu med det. När jag
sedan någon gång väl diskar så händer det bara. Plötsligt står jag där och
diskar utan att egentligen ha bestämt att göra det. Det är tyvärr oftast
likadant även med roliga saker som jag verkligen vill göra. Plötsligt gör
jag något, men bara för att jag råkade känna för det just då, och inte för
att det var något jag planerade eller tyckte att jag helst ville/borde
göra"
Det stämmer till 100% på mig oxo, så jag quotar det.. Det beskriver bra
mitt problem oxo. Hur löser man sådant?