Aspienova skrev:Jag är 34 år och antar att jag är vad som man kan kalla självdiagnostiserad Aspie. Just nu kämpar jag med landstinget i Norrbotten för att få en ordentlig utredning, inte för att jag direkt blir gladare för en diagnos men för att saker ska kunna bli lite lättare för mig. Som att byråkraterna på arbetsförmedlingen och A-kassan kanske ska förstå att det inte är så bra att tvinga mig att söka alla arbeten som jag på papperet är kvalificerad för.
Sedan vet jag egentligen inte om en diagnos ger några fördelar, eller rätt att begära/kräva hjälp av något slag vilket är orsaken till att jag surfar runt och bl a hittade hit.
Så nu vet ni lite om mig ifall ni ser mig smyga omkring här.
Välkommen!
Kraven är ungefär lika hårda oavsett om man har diagnos eller ej vad gäller AF. och jobbsökande. Den sitsen sitter jag i just nu i men jag slipper iaf. söka jobb som barnskötare eftersom jag inte längre kan jobba som det (konstaterat på läkarintyg) men det hade jag gjort även utan diagnos. och det känns som att min handläggare tar lite hänsyn till att jag inte kan ta vilka jobb som helst tex. restaurangjobb pga. min As. Jag tror hon gör det tackvare att jag har en kurator med mig från vuxenhabet som tillsammans med mig talar om för henne hur jag fungerar och hur min As. ter sig. Hade jag inte haft kuratorn som stöd hade förmodligen handläggaren nog sagt att jag skulle söka vad för jobb som helst förutom barnskötarjobb.
Jag tror det beror mycket på person och om man har stöttning från vården eller ej.
Själva jobbsökandet och ansökningshandlingar får man klara bäst man kan och vill. Med lite tjat och hjälp av kuratorn hade jag tur att få SIUS-hjälp med min ansökningshandlingar men det är nog ovanligt i alla fall om man egentligen inte går hos den, vilket jag inte gör. Något enstaka jobb skickar handläggaren ut men det är nog ofta på företag som anställer folk med enbart funktionshinder på gott och ont. Jobbsamhället är nog tyvärr ganska trångsynt vad gäller folk med funktionshinder.
Har man tur kan man få SIUS som ev. kan hjälpa en att söka jobb + följer med ut och introducerar en på jobbet om man lyckats få en anställning men platser hos SIUS är väldigt få och oftast är det endast de som har mest behov som får plats.
En fördel med diagnos kan vara att man kan få en fot in på ett företag som anställer enbart folk med olika funktionshinder tex. Left is Right men Samhall är ju föga kul men vill det sig illa är man tvingad att ta jobb där för att inte mista sin A-kassa. Man får väga det emot att få sin A-kassa rejält nedsatt en period.
A-kassan har lika hårda krav på alla oavsett vad man har och inte har. Det fick jag veta efter att ha pratat med dem två gånger.
Vad gäller vården är det bra att jag har diagnos för jag får mer hjälp tex. i kontakterna ed myndigheter och de förstår mitt funktionshinder + går i en grupp med andra som har As. där vi genom rollspel tränar social relationer. Jag går på vuxenhab som är kostnadsfritt och obegränsat antal gånger.
Vidare har jag fått mer sociala kontakter via forumet och deltar i träffgrupper (Skåne) som är väldigt trevliga och forumet är bra på sätt och vis.
Nackdelarna med diagnos tycker jag är att resurserna vad gäller jobb, AF och FK är ruttna och omgivningens oförståelse till en del. Men jag är lättad över att ha diagnos för då vet jag och min närmaste omgivning varför det blir tokigt ibland och jag kan förklara för läkaren, AF, FK, mfl. varför det är som det är och ibland ökar förståelsen.