Nu är det ju ett tag sedan just den där scenen utspelade sig, så jag kommer inte riktigt ihåg allt. Det var mer av ett exempel på alla vanliga missförstånd som händer hela tiden. Det kan vara så att jag inte är tillräckligt specifik när jag pratar i vissa situationer, men det kan tyvärr inte ligga bakom alla missförstånden. Däremot missförstår jag hela tiden människor som inte är tillräckligt specifika mot mig, men om jag har förstått det rätt är det rätt typiskt AS. Jag är väldigt trög i det anseendet.
Vet inte om det var en fråga, men svarar ändå: Det var ett fik där man tar det man vill ha och går till kassan. Om man vill ha kaffe ger man lite extra pengar och får en polett till kaffeautomaten.
Jag känner igen mig rätt mycket i vad Imperativ skriver också. Särskilt det där om att vara nervig... vissa dagar vaknar jag upp och verkar inte kunna kontrollera tal och rörelser på samma sätt som andra dagar. Det låter mer allvarligt än vad jag menar förstås: Det känns ungefär som jag har druckit för mycket kaffe (kanhända har jag det?
fast det trot jag inte), jag gör klumpiga grejer som att ha ner miniräknaren från bänken 5 gånger per lektion, jag kan inte sätta ihop meningar rätt, jag misstolkar information, kan inte uttala vissa ord fastän jag är helt svensk. Jag tror det kallas dyspraxi. Men i de fallen tror jag folk förstår vad jag säger, även om grammatiken och meningsuppbyggnaden är fel. Där hör jag ju också vad det är som blir fel, och kan kommentera på det.
Jag tror att rätt många missförstånd kommer ifrån kroppsspråket och intoneringen av orden. Jag har egentligen inget som stödjer teorin, förutom att man ibland i grupp kan se vem det är som får ordet först. Om man lär sig att ta plats och använda en viss bestämdhet i rösten lyssnar folk, men med ett annat kroppsspråk och ton lägger syns du inte. Två människor kan säga exakt samma ord, men bara en av dem uppfattas.