Jag kan få totalt spader av många olika typer av oväntade jobbiga situationer i kollektivtrafiken, och brukar tänka varje gång det har hänt att jag banne mig skulle ansöka om färdtjänst i stället.
Bara pendeltågens tidspassning så fort just jag går utanför dörren och tänker försöka ta mig någonstans är knäckande nog. Jag sörjer verkligen att jag aldrig har fört en klockren logg över mina försök att åka pendeltåg. De har trots allt totalt sett ganska acceptabel tidspassning, över 90% av alla turer "i tid", vilket då avser högst tre eller fem minuter för sent, tror jag. Men just när
jag kommer ner till Tullinge station för att påbörja en resa med SL så är det skrämmande hur fantastiskt låg procent av antalet gånger tågen går tillnärmelsevis normalt - det är närmast övernaturligt hur just jag kan pricka in tidpunkterna som det har råkat rasa ledningar, blivit signalfel, SJ-chefens moster har vattkoppor och jag vet inte vad...
Ett tag kom jag in i ett stim där jag inte tror jag överdriver om jag säger att det var åtminstone tio om inte femton gånger i rad som jag kom till pendeltågsstationen för att ta ett tåg, och det ständigt var något sorts fel och totalstopp i trafiken eller i varje fall påfallande stor försening.
Dessutom har de lyckats alldeles FÖR bra med de avgångar som plötsligt förekommer som är I TID. När de verkligen ÄR I TID har man ju nu fått lära sig att tidtabellen faktiskt avser AVGÅNGSTID FRÅN stationen, inte ANKOMSTTID TILL den. Så fort tåget är det allra minsta försenat anges förseningen i förhållande till tidtabellens avgångstid, och då menar de ju inte fram tills tåget kommer att ha kommit till stationen och ska fortsätta igen, utan då menar de fram tills tåget KOMMER IN.
Men sådär 2006 började det förekomma för första gången i pendeltågstrafikens historia (sedan 1968) att tågen kunde ligga helt i tid. Och då innebär det alltså verkligen att tiden för en viss station i tidtabellen är tågets avgångstid från stationen. Dittills hade det varit svårt att tro för oss i SL-län, men numera har vi fått vänja oss vid det...
Dessutom kör ju då många gånger en förare enligt sin egen klocka, som går FÖRE korrekt tid. Att missa "tåget 14.27 mot stan" för att tåget kom inrullande söderifrån när man hade en bit kvar till station, och man kommer springande uppför trappan upp mot spärren, passerar spärren och springer ut genom dörren till perrongen 14.27.00 och tåget just då stänger dörrarna och kör kan man åtminstone lära sig acceptera.
Att vara ute i sista stund och missa tåget för att man tyckte man hade god tid på sig och sedan ändå fick sätta jättefart och springer ut på perrongen så där 14.26.15 och det redan är omöjligt att komma ombord på tåget för att dörrarna redan har stängts, och tåget sedan börjar köra så där 14.26.40 - ja, då har 14.27 plötsligt upphört att vara vare sig ankomst- eller avgångstid och då är det allvarligt!
Nej, kollektivtrafik är en usel idé. "Så bra tider som möjligt för så många som möjligt" innebär alltid att det inte kan passa alla. Och jag känner mig som en som i princip alltid är den det inte passar för.