Mitt konstiga sug efter avstånd/osynlighet...
Postat: 2008-09-24 14:40:25Ett mysko drag jag har är en kittlande känsla jag får av tanken på att vara dold, osynlig eller att observera andra/annat på långa avstånd.
Detta tar sig många olika uttryck.
Ett exempel är min fascination för bilder tagna med långa brännvidder. Jag kommer på mig själv med att ta bilder på byggnader långt bort i fjärran bara för att få uppleva den skumma "kick" jag får av själva perspektivet i bilden.
Jag är också fascinerad av så kallade "ghillie suits". Specialtillverkade kamouflagedräkter där man har trådar och tredimensionella strukturer på utsidan för att ge naturliga kontrastomfång (färgtryck på tyg kan inte matcha naturliga kontraster i ljusmängd) och därigenom ge ett mycket bättre skydd. En väl anpassad ghillie suit är så bra att man kan ligga gömd bara några meter bort i på en gräsplätt eller framför en buske.
Prickskytt med ghillie suit
Ytterligare en sak, som delvis hänger ihop med ghillie suits, är långdistansvapen, som prickskyttegevär. Inte att skjuta egentligen, utan just själva det att se utan att bli sedd. Egentligen duger det lika bra med kikare. Nu är jag extrempacifist, men i en annan tid och annan situation, så tror jag att det som hade passat mig bäst inom det militära, hade varit som scout/sniper (vet inte vad de korrekta termerna är på svenska).
Och för att fortsätta på det militära temat, så är jag också förtjust i höghöjdsflygplan för fotospaning, som U-2/TR-1 och liknande. Man sitter där uppe i sitt flygplan och har hisnande 25 km under sig ner till marken. Men trots det kan man se (i alla fall kamerorna ombord...) detaljer små som kanske 4-5 cm rakt ner.
Några flygspaningsdivisioner på flygflottiljen F11 hade "Videre non videri", att se utan att synas (fritt översatt), som motto. Ett motto jag trivs bra med för min egen del!
Har ingen fråga eller undran kring detta, utan ville bara berätta om det. Kanske känner nån annan här igen sig? Vore kul om det finns fler!
Detta tar sig många olika uttryck.
Ett exempel är min fascination för bilder tagna med långa brännvidder. Jag kommer på mig själv med att ta bilder på byggnader långt bort i fjärran bara för att få uppleva den skumma "kick" jag får av själva perspektivet i bilden.
Jag är också fascinerad av så kallade "ghillie suits". Specialtillverkade kamouflagedräkter där man har trådar och tredimensionella strukturer på utsidan för att ge naturliga kontrastomfång (färgtryck på tyg kan inte matcha naturliga kontraster i ljusmängd) och därigenom ge ett mycket bättre skydd. En väl anpassad ghillie suit är så bra att man kan ligga gömd bara några meter bort i på en gräsplätt eller framför en buske.
Prickskytt med ghillie suit
Ytterligare en sak, som delvis hänger ihop med ghillie suits, är långdistansvapen, som prickskyttegevär. Inte att skjuta egentligen, utan just själva det att se utan att bli sedd. Egentligen duger det lika bra med kikare. Nu är jag extrempacifist, men i en annan tid och annan situation, så tror jag att det som hade passat mig bäst inom det militära, hade varit som scout/sniper (vet inte vad de korrekta termerna är på svenska).
Och för att fortsätta på det militära temat, så är jag också förtjust i höghöjdsflygplan för fotospaning, som U-2/TR-1 och liknande. Man sitter där uppe i sitt flygplan och har hisnande 25 km under sig ner till marken. Men trots det kan man se (i alla fall kamerorna ombord...) detaljer små som kanske 4-5 cm rakt ner.
Några flygspaningsdivisioner på flygflottiljen F11 hade "Videre non videri", att se utan att synas (fritt översatt), som motto. Ett motto jag trivs bra med för min egen del!
Har ingen fråga eller undran kring detta, utan ville bara berätta om det. Kanske känner nån annan här igen sig? Vore kul om det finns fler!
). Hmm undrar vad hustrun skulle gilla det 
...
kombinerad med [img]http://www.skyddsprodukter.se/produktbilder/sma/14535518.jpg[/img]
...
...