AspergerForum

Det verkar tyvärr rätt vanligt att få sin diagnos sen. Nu är jag snart 30 och fick min i våras. Men det var en härlig känsla att få den. Tog dock lång tid att acceptera. Men i julas läste jag allt jag kom över om Asperger syndrom diagnosen. Då visste jag att det var helt rätt. Hade t.o.m blivit mycket besviken om jag inte hade fått den. Med mig är det så att det "syns inte alls" och "märks" ännu mindre. Problemen och svårigheterna har alltid funnits där, men varit svåra att "ta på". Det var tydligare när jag var yngre. Då märktes/syntes det mera, men nu har jag hunnit förbättra mig själv så mkt till en rätt bra människa.

Det bästa med diagnosen är att man äntligen kan förklara för andra vad som är problemet. Det är en sak att gå och känna att något är fel, men inte kunna förklara vad. Och dessutom få det att låta bra. Ett tips till er som just fått er diagnos: Läs på så mycket ni kan. Eller be någon anhörig som ni litar på att läsa på åt er. Läsa är kanske inte självklart för alla? Det underlättar. Genom litteraturen kan man få många goda råd om vart man ska vända sig med sina problem osv.

En mycket nöjd Aspergare

Hej och välkommen hit!

Så bra att du är nöjd med diagnosen. Det är inte alla som är det ...

Här finns iaf många aspergare att diskutera alla upptänkliga aspekter av AS med.

Välkommen.
Vad menar du med att du med att du har förbättrat dig till att bli en rätt bra människa? Är man en sämre människa om det syns/märks att man har AS?
Jag antar/hoppas att det inte är så du menar, men klargör gärna för att undvika missförstånd.

Välkommen!

Välkommen!

Inte för att jag vill peta sönder det du skrev, men jag tycker det är bra att inte tala så mycket om Fel och Förbättra osv. Vi är annorlunda kablade i hjärnan, visst, men vill vi inte att andra ska säga att vi är FEL, varför säga det själva?

Om AS eller nån annan funktionsnedsättning blir ett handikapp handlar om vilken omgivning man är i. Rullstol är inte fel om det finns en hiss typ. AS är inte fel om det inte krävs att man är super-NT för att klara nåt. I vissa sammanhang är vi dessutom så rätt man kan vara, rättare än nån annan.

Och nej, jag är inte utskickad av nån aspie-organisation för att militanta mig. Jag tycker så och försöker peppa andra att säga så också.

Förövrigt, välkommen!

Hej o välkommen, jag vill oxå klaga.. Det ser ut i din text som att du varit en "icke bra människa" innan diagnosen.Det kanske inte är så du menar men det är inte bra att ta alla negativa saker i sin personlighet o sätta ett annat namn på dom, man kan bli shizo..

Jag säger också hej och välkommen.

Jag gissar att du menar fungera bra / fungera dåligt när du skrev bättre/sämre?

Hej och välkommen säger jag också

Som jag sade vid något annat tillfälle, jag tycker det borde döpas om till asperger feature istället.
Tycker det stämmer bättre med verkligheten.
Det är inget syndrom, det är en variant, som jag förstått en del av det sociala har gått till andra hjärnfunktioner som oftast är skärpta i jämförelse med NT.

NT = vanligaste typen av hjärna, inget annat
AS = ovanlig typ av hjärna, precis som Einstein

Välkommen från mig också. Jag är 34 och fick diagnosen nu i juni och det var samma för mig att jag hade också blivit besviken om jag inte fått det fick även diagnosen ADHD (Tourettes och OCD visste jag sen tidigare)
Jag hade också läst på en massa så det blev ganska uppenbart för mig.

Sen lägger jag till det som dom andra svarat att jag ser det inte som nånting negativt utan som en tillgång och att jag skulle inte byta bort det för nånting, det har ju gjort mig till den jag är men det var skönt att få det bekräftat för då vet jag (+alla andra drabbade) varför jag är som jag är. Klart det finns negativa aspekter också men det finns det ju även hos dom som är normalstörda.

Vad ser du som negativt?
Jag ser nog nästan bara positiva saker, är ju inte intresserad av att gå och dansa eller så och eftersom jag inte är intresserad av det så stör det mig inte att jag inte vill
Ser ofta sociala samanhang som fester som jobb.
Roligare om man med samma människor gör knep och knåp.
Tror det är därför jag gillar mina släktträffar, det finns alltid en massa folk som sätter igång klurigheter.
Minns plockepinn med elrör
Våra släktträffar brukar nog vara rätt ovanliga i sitt utförande, inget bara sitta o prata direkt
Ok, lite då.

Jag menar INTE att man är en dålig person bara för att man inte "förbättrat" sig själv.

Jag tänker INTE be ursäkt för något jag skrev. Att jag använde mig av uttrycket förbättra är för att jag har fått jobba enormt mkt med mig som person, så att jag ska kunna klara av sådant som sociala vardagliga situationer. Det är ett fritt land och jag använder ord och uttryck som jag vill även i sådana här sammanhang. OBS! Jag fick min diagnos rätt nyligen och innan dess har jag fått lov att kämpa på samma nivå som andra "normala". Ni vet ingenting om hur det har påverkat mig. Och jag behöver inte förklara mig hela tiden heller. Detta är om hur JAG upplever situationen med AS som jag beskriver om i mitt inlägg. Sedan att andra tar illa upp???? Jag menar självklart absolut INTE att man är en dålig människa angående ordet förbättra. Det är om mig jag skriver och INTE om andra. Alla kommer alltid att uppfatta saker olika. Jag tycker ändå det är bra att ni skriver det ni skriver. Det är intressant att veta vad andra tycker. Men TILLÅT mig att uttrycka mig på det sätt jag vill.


M v h

Glimma

alfapetsmamma skrev:
Inte för att jag vill peta sönder det du skrev, men jag tycker det är bra att inte tala så mycket om Fel och Förbättra osv. Vi är annorlunda kablade i hjärnan, visst, men vill vi inte att andra ska säga att vi är FEL, varför säga det själva?

Nu måste du väl iaf fått hjärnsläpp? Inte likt dig att såga en nykomling vid fotknölarna.

Alla använder vi olika ord och har olika sätt att uttrycka sig på, detta måste vi vi tillåta, så länge det vi skriver handlar om oss själva.
Glimmas inlägg är skrivit i Jag- form, vilket innebär att det handlar om Glimmas sätt att hantera och se på sin diagnos. Det finns ingen värdering om oss andra hurvida vi skulle vara "fel".

Om jag ser det ur samhällets perspektiv så har jag brister enligt deras sätt att se det, men även ur mitt eget perspektiv om jag skulle tvingas vara en aktiv del i "systemet" för jämnan. Men med en balans mellan min AS och mina besök i NT-världen så har jag absolut förbättrats genom att kunna ge mer info om mig själv, varför jag behöver göra på mitt sätt.

Välkommen hit Glimma

Sam skrev:

alfapetsmamma skrev:
Inte för att jag vill peta sönder det du skrev, men jag tycker det är bra att inte tala så mycket om Fel och Förbättra osv. Vi är annorlunda kablade i hjärnan, visst, men vill vi inte att andra ska säga att vi är FEL, varför säga det själva?

Nu måste du väl iaf fått hjärnsläpp? Inte likt dig att såga en nykomling vid fotknölarna.

Alla använder vi olika ord och har olika sätt att uttrycka sig på, detta måste vi vi tillåta, så länge det vi skriver handlar om oss själva.
Glimmas inlägg är skrivit i Jag- form, vilket innebär att det handlar om Glimmas sätt att hantera och se på sin diagnos. Det finns ingen värdering om oss andra hurvida vi skulle vara "fel".

Om jag ser det ur samhällets perspektiv så har jag brister enligt deras sätt att se det, men även ur mitt eget perspektiv om jag skulle tvingas vara en aktiv del i "systemet" för jämnan. Men med en balans mellan min AS och mina besök i NT-världen så har jag absolut förbättrats genom att kunna ge mer info om mig själv, varför jag behöver göra på mitt sätt.

Välkommen hit Glimma

Undrar varför bara jag fick skit för att jag sa så, jag var långt ifrån ensam om att uttrycka just det jag sa.

Jag menade heller inte att h*n ansåg att det var fel på OSS, utan att man ska vara försiktig med ord som fel, sämre, bättre, störning, handikapp och så vidare.

Och såga vid fotknölarna? Det var inte tänkt så iaf och jag tycker inte jag uttryckte mig så drastiskt heller. Kanske jag hörde för mycket FEL-prat om npf just den dagen och var överkänslig? Jag minns inte...

Glimma och jag har hursomhelst kommit vidare, via pm, som jag fick och besvarade, så det är helt lugnt kan jag säga. Nu vet h*n hur det kan gå till här...

alfapetsmamma skrev:

Sam skrev:

alfapetsmamma skrev:
Inte för att jag vill peta sönder det du skrev, men jag tycker det är bra att inte tala så mycket om Fel och Förbättra osv. Vi är annorlunda kablade i hjärnan, visst, men vill vi inte att andra ska säga att vi är FEL, varför säga det själva?

Nu måste du väl iaf fått hjärnsläpp? Inte likt dig att såga en nykomling vid fotknölarna.

Alla använder vi olika ord och har olika sätt att uttrycka sig på, detta måste vi vi tillåta, så länge det vi skriver handlar om oss själva.
Glimmas inlägg är skrivit i Jag- form, vilket innebär att det handlar om Glimmas sätt att hantera och se på sin diagnos. Det finns ingen värdering om oss andra hurvida vi skulle vara "fel".

Om jag ser det ur samhällets perspektiv så har jag brister enligt deras sätt att se det, men även ur mitt eget perspektiv om jag skulle tvingas vara en aktiv del i "systemet" för jämnan. Men med en balans mellan min AS och mina besök i NT-världen så har jag absolut förbättrats genom att kunna ge mer info om mig själv, varför jag behöver göra på mitt sätt.

Välkommen hit Glimma

Undrar varför bara jag fick skit för att jag sa så, jag var långt ifrån ensam om att uttrycka just det jag sa.

Jag menade heller inte att h*n ansåg att det var fel på OSS, utan att man ska vara försiktig med ord som fel, sämre, bättre, störning, handikapp och så vidare.

Och såga vid fotknölarna? Det var inte tänkt så iaf och jag tycker inte jag uttryckte mig så drastiskt heller. Kanske jag hörde för mycket FEL-prat om npf just den dagen och var överkänslig? Jag minns inte...

Glimma och jag har hursomhelst kommit vidare, via pm, som jag fick och besvarade, så det är helt lugnt kan jag säga. Nu vet h*n hur det kan gå till här...

Plus att Sam verkligen förstod vad jag ville med mitt inlägg. Tack för alla synpunkter! Intressant värld. Och alfapetsmamma & jag är sams !

alfapetsmamma skrev:
Och såga vid fotknölarna? Det var inte tänkt så iaf och jag tycker inte jag uttryckte mig så drastiskt heller.

Jag tror inte heller, att detta var din avsikt, . För det var så totalt otroligt olikt dig Det var nog därför som jag reagerade på det du skrev.


Att bli i fråga satt från start.... är inte så kul, trots allt .
Det skulle kunna leda till att "nykomlingar" (gäller kanske en del gamlingar också) inte vågar skriva, om det som är angeläget för dem, av rädsla för att de ska använda "fel" ord.

Kanske jag hörde för mycket FEL-prat om npf just den dagen och var överkänslig? Jag minns inte...

Ja det tror jag också.

Glimma skrev:Det verkar tyvärr rätt vanligt att få sin diagnos sen. Nu är jag snart 30 och fick min i våras.

"Allt är relativt" som det brukar heta. Det är klart att det är sent att få en diagnos när man är 30 jämfört med att få det som barn. Men det måste ju finnas en och annan 75-åring som inser att han/hon har asperger. Fast då kanske det inte känns meningsfullt att göra någon utredning längre. Vore intressant att få veta hur gamla de äldsta personerna som utretts är.

Det är väl först nu på 2000-talet som npf-diagnoser har börjat sättas i en större omfattning. Det är nu det har kommit speciella diagnosteam osv.

Sabina skrev:

Glimma skrev:Det verkar tyvärr rätt vanligt att få sin diagnos sen. Nu är jag snart 30 och fick min i våras.

"Allt är relativt" som det brukar heta. Det är klart att det är sent att få en diagnos när man är 30 jämfört med att få det som barn. Men det måste ju finnas en och annan 75-åring som inser att han/hon har asperger. Fast då kanske det inte känns meningsfullt att göra någon utredning längre. Vore intressant att få veta hur gamla de äldsta personerna som utretts är.

Det är väl först nu på 2000-talet som npf-diagnoser har börjat sättas i en större omfattning. Det är nu det har kommit speciella diagnosteam osv.

Tja, jag fick min diagnos (fobisk ps och atypisk autism) när jag fyllt 57! Runt 30 år efter min första kontakt med psyk. Det kändes först som 30 förlorade år. Varit sjukskriven i perioder för depression. Har aldrig riktigt passat in någonstans, utan att förstå varför.
Att läsa mycket underlättar förståelsen betydligt. Jag har läst en hel del om Borderline innan jag fick diagnosen. Efteråt har jag läst bl a "Om Aspergers syndrom". Det var ett jättelyft. Äntligen ramlade en mängd pusselbitar på plats. Plötsligt så förstår jag varför jag varit som jag varit. Att sedan hitta ett forum för likartade var ytterligare ett lyft. Tack för det!

HellviHumle skrev:

Sabina skrev:

Glimma skrev:Det verkar tyvärr rätt vanligt att få sin diagnos sen. Nu är jag snart 30 och fick min i våras.

"Allt är relativt" som det brukar heta. Det är klart att det är sent att få en diagnos när man är 30 jämfört med att få det som barn. Men det måste ju finnas en och annan 75-åring som inser att han/hon har asperger. Fast då kanske det inte känns meningsfullt att göra någon utredning längre. Vore intressant att få veta hur gamla de äldsta personerna som utretts är.

Det är väl först nu på 2000-talet som npf-diagnoser har börjat sättas i en större omfattning. Det är nu det har kommit speciella diagnosteam osv.

Tja, jag fick min diagnos (fobisk ps och atypisk autism) när jag fyllt 57! Runt 30 år efter min första kontakt med psyk. Det kändes först som 30 förlorade år. Varit sjukskriven i perioder för depression. Har aldrig riktigt passat in någonstans, utan att förstå varför.
Att läsa mycket underlättar förståelsen betydligt. Jag har läst en hel del om Borderline innan jag fick diagnosen. Efteråt har jag läst bl a "Om Aspergers syndrom". Det var ett jättelyft. Äntligen ramlade en mängd pusselbitar på plats. Plötsligt så förstår jag varför jag varit som jag varit. Att sedan hitta ett forum för likartade var ytterligare ett lyft. Tack för det!

Det finns en tråd här nedan som heter "Diagnos tidigt eller inte", som bl a tar upp en del nackdelar med att få en mbd-diagnos som barn. "Förr" fanns inte npf-diagnoser på samma sätt som idag.

Och vem vet hur det kommer att se ut "i framtiden". Kommer det att bli nya namn och nya diagnoser då? Man kanske hittar en massa nya sätt att avvika på, och till slut blir NT-are en minoritet...

HellviHumle skrev:Runt 30 år efter min första kontakt med psyk.

Blir nyfiken på hur psyk fungerade för 30 år sedan jämfört med idag. Jag vet t ex inte hur länge så kallade öppna psykvårdsmottagningar funnits.

Sabina skrev:

HellviHumle skrev:Runt 30 år efter min första kontakt med psyk.

Blir nyfiken på hur psyk fungerade för 30 år sedan jämfört med idag. Jag vet t ex inte hur länge så kallade öppna psykvårdsmottagningar funnits.

Det var öppenpsyk då också. Fick remiss från företagsläkare. Tyvärr fick jag gå tillbaka till jobbet alltför tidigt.
Kan nog inte svara på hur det egentligen fungerade. Uppfattade aldrig det då.
För tillfället sker en neddragning här på Gotland. Längre terapier ska tydligen minska och neuropsykiatri är det som gäller.