dagarna räcker inte till, jag behöver 48timmars dygn!
Postat: 2008-08-20 17:18:41
Ett konstigt 'problem' som jag alltid känt av är att dagarna inte räcker till! Det är helt enkelt inte tillräckligt med tid för att hinna med alla grejer och slutföra arbeten på ett bra sätt.
När jag studerar är jag ofta vaken på nätterna, ibland är jag vaken 2 dar i sträck och går till föreläsningen på morgonen utan att sova innan. Och är det laboration eller jobb där jag har nycklar så stannar jag kvar hela natten och diskuterar den med andra dagen efter. Sen går jag hem tidigt den dagen, relativt tidigt alltså, kanske stannar kvar till eftermiddag, och sover några timmar.
Jag känner att jag har bra fokus under dessa 1-3 dygn när jag ibland jobbar hårt. Det låter konstigt att säga det, men tröttheten är nästan obefintlig, i varje fall så länge det man sysslar med är någorlunda intressant.
Det låter kanske som någon form av mani, där det sedan blir flera dygn av extrem utmattning och depression. Men så är det inte för mig, utan jag jobbar på igen med vad jag nu sysslade med så fort jag vaknar.
Frågan är om detta är något som borde medicineras bort? Alltså tvinga in sig själv i den normala 24-timmarsdagen med 8-timmar sömn, 8-timmar jobb och 8-timmar tv-tittande.
På något sätt känns det som en bra ide att vara normal. Men samtidigt känns det ofta som mer blir gjort om jag jobbar till jag känner för att sova, vilket kan vara betydligt längre än 8 timmar efter start.
Jag använder inga stimulanter förrutom kaffe, så energin är naturlig och borde därmed inte heller vara skadlig.
När jag studerar är jag ofta vaken på nätterna, ibland är jag vaken 2 dar i sträck och går till föreläsningen på morgonen utan att sova innan. Och är det laboration eller jobb där jag har nycklar så stannar jag kvar hela natten och diskuterar den med andra dagen efter. Sen går jag hem tidigt den dagen, relativt tidigt alltså, kanske stannar kvar till eftermiddag, och sover några timmar.
Jag känner att jag har bra fokus under dessa 1-3 dygn när jag ibland jobbar hårt. Det låter konstigt att säga det, men tröttheten är nästan obefintlig, i varje fall så länge det man sysslar med är någorlunda intressant.
Det låter kanske som någon form av mani, där det sedan blir flera dygn av extrem utmattning och depression. Men så är det inte för mig, utan jag jobbar på igen med vad jag nu sysslade med så fort jag vaknar.
Frågan är om detta är något som borde medicineras bort? Alltså tvinga in sig själv i den normala 24-timmarsdagen med 8-timmar sömn, 8-timmar jobb och 8-timmar tv-tittande.
På något sätt känns det som en bra ide att vara normal. Men samtidigt känns det ofta som mer blir gjort om jag jobbar till jag känner för att sova, vilket kan vara betydligt längre än 8 timmar efter start.
Jag använder inga stimulanter förrutom kaffe, så energin är naturlig och borde därmed inte heller vara skadlig.