dumle skrev:Jag upplever svårigheter när någon som muntligt informerar mig om något. Ofta får jag fråga flera gånger för att förstå.
Det kan bero på något som kallas "Auditory Integration Dysfunction" eller "Central Auditory Processing Disorder" - vilket i sin tur troligen innebär att man helt enkelt bara har en visuell eller taktil inlärningsstil, snarare än audiell.
dumle skrev:Men ibland säger jag att jag förstår, fast att jag inte gör det.. det kan vara ett sätt att för mig att jag vill ha lite mera tid för att förstå själv och fråga om senare om jag förstått rätt. Man behöver mer tid för att bearbeta informationen med andra ord
Det är också vanligt bland Aspergare och autister. Och bland dem som har dominant högerhjärnhalva och visuell inlärningsstil, eftersom informationen behöver lite extra tid att omvandlas från ord till bilder, bearbetas klart och sen översättas tillbaka till ord så att man kan svara eller skriva.
dumle skrev:Men när det är i skriftlig form klarar jag av det mycket bättre
Samma här. Jag behöver se saker nedskrivna, alt se TV-program med bilder som jag kan lagra i minnet och hänga upp informationen på för att minnas något. Textade program där man får både bilder, text och tal funkar allra bäst.
När jag ska gå och handla måste jag alltid skriva ner vad det är jag behöver för när jag kommer till affären så blir jag så förvirrad av alla intryck att jag inte kommer ihåg vad jag skulle köpa. Men om jag väl skrivit en minneslapp så behöver jag ofta inte ens titta på den utan kan återkalla bilden av lappen i minnet och "se" för mitt inre öga vad jag skrivit på den. (Lite som Kim Peek, fast det tyvärr bara funkar med sånt jag själv skrivit, inte hela boksidor.)
dumle skrev:men jag upplever ochså koncentrationsvårigheter.
Om jag vill koncentrera mig får det inte finnas några störningsmoment runt mig för att jag skall kunna fokusera på mina uppgifter
Samma här. Det beror på att man har känsliga och ultrareceptiva sinnesorgan helt enkelt. Som en supermikrofon som är gjord för att ta upp och förstärka ljud som vanligen är nästintill ohörbara. Eller en kamera som filmar ALLT med samma skärpa och intensitet istället för bara det som råkar vara i fokus.
Seroc skrev:En gång då jag pluggade var det döva med och de hade tolk. "Min" plats som jag vägrade avvika från var precis framför dessa tolkar och sedan de kom in i bilden sjönk mina resultat nämnvärt för jag inte kunde sortera bort deras "viftande" från föreläsarens information.
Det skulle vara samma sak för mig. Om nån viftar med händerna brukar jag bli extremt störd; får då ännu svårare än vanligt att ppfatta vad de säger för all min fokus hamnar på de irriterande händerna. Kan bara gratulera mig själv till att inte bo i Frankrike eller Italien! Om nån dessutom håller något i handen medan de pratar, t ex en tidning, så riktigt kryper det i kroppen av irritation och jag missar troligen hela konversationen.
Värst av allt är om nån sitter bredvid och viftar medan jag kör bil. Jag kan liksom inte stänga av mitt periferseende utan blir superdistraherad. Vill man åka med mig så får man hålla tassarna i knät om man inte vill att vi ska hamna i diket.
dumle skrev:Det finns olika "minnesfunktioner.
Jag tror att du har ett ovanligt bra detalj/bildminne.
Jag tror ochså att du har ett bra kunskaps minne.
Det finns ochså långtidsminne och som ochså är indelat i sin tur.
Om man kör en bil från tex Göteborg och till Stockholm.
Om resan skedde för ett år sedan. Hur mycket kom man ihåg eller iaktog under resans gång, nu 1 år senare.(rörelseminne).
Fakta/kunskaps minnet är Göteborg och Stockholm.
om minnet läggs på långtidsminnet kan vi säkert komma ihåg exakt vad man en gång inprogramerat i minnet.
Intressant. Finns det nån bra info-sajt om de olika typerna av minne?
Jag har bra långtidsminne men dåligt korttidsminne. Mitt korttidsminne är väldigt spatiellt bundet. Om jag t ex ser nåt intressant på TV och tänker att jag minsann ska gå och läsa mer om det på nätet efter programmet så är det vanligen helt borta i samma sekund som jag lämnar TV-rummet. Tyvärr händer samma sak när jag lägger in nåt i ugnen och går in i ett annat rum...
Har också märkt att mitt bildminne är omedelbart tillgängligt medan minnet för ord, namn, årtal etc tycks ligga i källaren i min hjärna. Som om hela mitt bildarkiv finns på hårddisken och ploppar upp på typ 0,001 sekund medan namn o dyl fortfarande finns i såna där gamla arkivskåp med mappar som arkivarien i hjärnan måste springa och leta igenom för hand. Ibland kan det ta flera timmar innan han har lokaliserat rätt namn. Väldigt frustrerande när man ser ett ansikte för sitt inre öga och vet precis vem man menar, utan att namnet behagar infinna sig. :x
Å andra sidan så har jag ovanligt bra minne även för detaljer och fakta när det gäller mina specialintressen; de verkar också finnas på hårddisken. Annars tänker jag mer i helheter och gör mig en generell bild av ett ämne utan att bry mig så mycket om de enstaka detaljerna (typ årtal och sånt).
Mitt musikminne är också väldigt bra. Kan höra typ två takter av en låt och veta vilken det är (fast det även där kan hända att namnet på artisten tar längre att leta fram ur minnet). Tror att jag har absolut gehör fastän jag aldrig fått lära mig spela nåt instrument. Jag lyckades stämma en harpa en gång och spela en låt på den. Ingen aning om hur jag kunde göra det.
dumle skrev:om jag får en följd av ord, ingen mening utan enstaka ord och som jag skall försöka komma ihåg då får jag problem.
Trots att man upprepar med muntligt tal ett flertal ord gång på gång så fastnar de inte hos mig. Jag hinner glömma av det första ordet innan jag hörde det 4:e ordet.
det kan ochså vara mina stresskador som uppträder så?
Är det någon som känner igen sig !
Iofs kan det säkert vara stress också - t ex så får jag typ 20 poäng lägre på IQ-tester som har tidsbegränsning, pga att jag blir blockerad av stress - men jag tror nog mer på att det har med grundläggande inlärningsstil att göra. Att man har lättare att minnas bilder, bildsekvenser och miljöer än verbal information - om den inte upprepas såpass många gånger att den biter sig fast i huvudet automatiskt, gärna i kombination med musik eller rytm.
Fastän jag har jättesvårt för allt som har med siffror att göra så kommer jag fortfarande ihåg telefonnumret till min kompis i högstadiet (för 30 år sen alltså) för att jag ringde henne så ofta. Det är väl därför man nöter in multiplikationstabellen också; då sitter den där för evigt.
Många Aspergare har också minnen från långt innan vanliga barn börjar minnas; en del kommer ihåg redan när de låg i vaggan; mina börjar nog vid ett års ålder ungefär.
Har skrivit lite om minne, inlärningsstil, auditory integration, känslighet mm på min hemsida om nån vill läsa mer. (Tyvärr bara på engelska än så länge.)
http://www.creative-minds.info/Lorelei/Home.htm