AspergerForum

Okej låt oss då göra detta inom ett abstrakt tänkande då.
IQ är en skala uppfunnen av människor, kan ett IQ test bevisa all dynamik i en människas hjärna?
Fundera på den. Eller har det sina begränsningar? Kan det svara på allt? En del verkar väldigt övertygade om att IQ säger precis allting om någon, det kan säkert säga mycket, men precis allt? Vet inte...

slackern skrev:IQ på 94-106

Vissa källor verkar ju använda 85-115, varför har de större variation, är de fel?

Riksamiralen skrev:Okej låt oss då göra detta inom ett abstrakt tänkande då.
IQ är en skala uppfunnen av människor, kan ett IQ test bevisa all dynamik i en människas hjärna?

IQ-test är starkt begränsade.

Eftersom jag är så smart har jag insett att jag inte har några vänner.

atoms skrev:IQ-test är starkt begränsade.

Då håller du med?

Riksamiralen skrev:

slackern skrev:IQ på 94-106

Vissa källor verkar ju använda 85-115, varför har de större variation, är de fel?

Nej 85-115 är normalspannet 94-106 är genomsnittet.

Riksamiralen skrev:Jag har träffat väldigt matematiskt lagda personer som inte varit speciellt allmänbildade eller har en bred kunskap om olika saker, vi kan kalla dem ''vänner'' för att göra det relevant till trådrubriken, deras fokus är specifikt på matte, då har det rört sig om bland annat nationalekonomer, ett ämne som är väldigt matematiskt fokuserat.

De har haft ganska tafatt kunskap i de SO-orienterade ämnena. De har inte en stor referensram av Samhällskunskap som Politik, Historia och även begränsade Geografikunskaper, ihåliga kunskaper när det kommer till länder, städer, stater, flaggor, etc.

Det här skulle nästan kunna vara en beskrivning av mig, förutom att jag inte kan något om nationalekonomi.

Om jag är smart? Nej, det är jag inte. Hade jag varit smart borde jag kunna få ordning på mitt liv, och det kan jag inte.

Min smarthetsskala funkar så här. Säger folk saker som utmanar mig som jag inte tänkt på innan är de smartare. Smartheten har ett syfte. Att det är roligt att prata och lära sig saker.

Sedan finns det ju folk som kan saker man inte fattar alls. Men är de smarta brukar de förstå att det inte är ens grej och dummar ner det eller så pratar man inte om det.

Det finns skolsmart och gatsmart. Till gatsmart räknar jag att sköta hemmet och få ordning på sitt liv. Det ena brukar utesluta det andra. Fast de säger att knarksäljare är väldigt bra på matte.

Richard skrev:IQ bygger mest på logik o sådant, inte allmänbildning. Däremot brukar många med högre IQ studera mer o gör dem mer allmänbildade.

T.ex. har frågan "Vem var Johan den III:s pappa?" ingenting med IQ att göra, men de som läst historia vet att det är Gustav Vasa, eftersom det finns ingen logik som gör att man kan "räkna ut" svaret på frågan, mer än att man läst om det.

Helt ologiskt är det inte. Till exempel är det osannolikt att pappan skulle vara Johan IV eftersom det skulle innebära att pappan blev kung efter sonen. Johan den I är också ett osannolikt svar eftersom det innebär att det hanns med en Johan II under Johan III:s livstid, och även antyder att det fanns två legitima söner som hette Johan.

Det är troligt att pappan idag kallas för något som låter svenskt även om han inte använde det namnet. Tex var Magnus Ladulås mamma från Polen, och en del historiker har därför spekulerat i att han egentligen hette Magnus Vladislav men att svenskar efter hans död inte längre uppfattade Vladislav som ett riktigt namn och förvanskade det till Ladulås pga hans lagar om husfrid.

Förmågan att självständigt uppfatta när det står fel i en faktatext tycker jag verkar vara en viktig skillnad mellan de aspergare som klarar av att ta till sig en utbildning och de som inte klarar det. Det har inte så mycket med IQ att göra utan med auktoritetstro. Tror man att ”det står här och därför måste det vara sant” så är man kvar på grundskolan där det handlade om att lära sig saker utantill utan egentlig förståelse.

Riksamiralen skrev:

atoms skrev:IQ-test är starkt begränsade.

Då håller du med?

Ja, om frågan gäller värdet av IQ-test. I övrigt lämnar trådämnet mig i det närmaste helt likgiltig.

atoms skrev:Ja, om frågan gäller värdet av IQ-test.

Ja, det var precis det jag menade.

Varför skulle man vara smartare än sina vänner? Om ingen är smartare så blir det ju jättetrist. Det måste ju finnas folk som ger en nya insikter.

Det kan lätt bli att man tror man är smartare för man ser på ämnen man gillar och de är man ofta smarta med. Ämnen man inte gillar tycker man inte är värt att vara smart med. Dvs så jämför man sina styrkor med andras tillkortakommanden. Fast är man över 30 borde man ha slutat med det.

Jag tycker nog inte att IQ är så relevant för att mäta "smarthet". IQtester är som många skriver oftast baserat på logik. Jag har otroligt lätt för logik och toppar ofta dessa tester. Mitt minne är däremot väldigt dåligt och blev av vården klassat som handikapp under min utredning.

Jag vill inte påstå mig smartare än mina kompisar däremot så tänker jag inte på samma sätt som dem.

Ingen aning. Intelligens är så svårdefinierat. Jag är bättre än mina vänner i vissa områden men sämre i andra.
Jag vill ju gärna tro att jag är smartare än alla andra, men jag vet att jag saknar kunskap att avgöra det.

Däremot vet jag genom erfarenhet att min hjärna tänker helt annorlunda än de flestas. Till det bättre eller sämre vet jag ej.

nescio skrev:Jag har inga vänner.

Dampkanin skrev:jag är ungefär i 95% procentilen och det är lite jobbigt ibland när man bara har en massa nötter i sin omgivning... har egentligen bara lärt känna en person som vart på samma nivå som mig och det var min far. Han var nog dessutom några snäpp vassare än mig.

Är själv i 99.9% procentilen så att hitta någon på samma nivå är inte det lättaste, särskilt någon som även har en liknande personlighet med liknande intressen och så vidare. En liknande personlighet är däremot det överlägset viktigaste, och som jag ser det så skulle en person nog inte ens kunna ha en liknande personlighet som mej utan att även vara rätt intelligent samtidigt.

Aldrig tyckt att IQ är något bra sätt att mäta intelligens på däremot, men om man gör ett sånt där verkligt test med psykologer och som tar flera timmar att genomföra, så blir det ju åtminstone hyfsat korrekt.

Alla är ju lixom inte intelligenta på samma sätt, så jag har till exempel inte så bra social intelligens, och dessutom så är jag helt värdelös på avancerad matematik. Samtidigt så har jag ett onormalt bra minne, men har så svårt för att minnas siffror att jag inte ens klarar att memorera mitt eget telefonnummer. Medan jag i övrigt är rätt överlägsen de flesta när det gäller en massa annat.

Inte lligent

Jag är definitivt inte smartare än någon av mina vänner. Det spelar ingen roll att jag har högre IQ än de, när jag inte klarar av att avsluta de utbildningar jag påbörjat, anpassa mitt liv så jag inte blir utbränd och/eller deprimerad stup i kvarten, eller ens klarar av att städa golven utan hjälp från boendestöd.

Som jag ser det är smarthet inte nödvändigtvis ihopkopplat med intelligens. Min 18-åring är ett ännu bättre exempel på det. Han har väldigt hög IQ (wisc-testet han gjorde på bup mätte "bara" upp till 140, och på flera av deltesten klarade han alla uppgifterna), han är också väldigt allmänbildad. Men han klarar bara av att vara i skolan ett par timmar/dag och har inga teoretiska kurser eftersom han inte kan koncentrera sig på att läsa mer än ett par meningar i taget. Hemma klarar han inte av att fixa mat själv, och det var bara ca ett år sedan som han började duscha självmant.

Sedan skulle man ju kunna diskutera huruvida intelligens verkligen bara är det man mäter på wisc-/waiss-test. Att vara begåvad inom konst, musik, idrott, mm, tycker jag också är att vara intelligent. Men det kanske får bli i en annan tråd

Intelligens och smart/smarthet enligt saob:

Håller med Solblomma.

Jag är intelligent, men inte intellektuell. Mina fd kompisar är smarta, men jag kan inte uttala mig om deras intelligens. Vi umgicks inte på ett sånt sätt att den visade sig

Jag vill inte ge mig in i debatten om IQ och jämförelser. Dock. Att odiagnosticerad gå genom livet i 40 år har ofta fått mig att tro att jag är betydligt mindre intelligent än personer runt omkring mig. Trots vissa uppenbara styrkor på vissa håll så har jag ju haft lika uppenbara problem att begripa hur man är tänkt att fungera bland "normalt" folk.

Ju äldre jag blivit desto mer självinsikt har jag fått, men att till slut få en diagnos (eller två, ADD/ASD1) har ändå känts som en ganska stor lättnad.

7,3 % (lite lagom, tycker jag). Men däremot är jag 18,4 % mer ödmjuk!

Freddy Dreadful skrev:7,3 % (lite lagom, tycker jag). Men däremot är jag 18,4 % mer ödmjuk!

Diskrepans som begrepp, kändes helt plötsligt mer hoppfullt.

nomemorytoday skrev:

Freddy Dreadful skrev:7,3 % (lite lagom, tycker jag). Men däremot är jag 18,4 % mer ödmjuk!

Diskrepans som begrepp, kändes helt plötsligt mer hoppfullt.

Med 27.8 %

Freddy Dreadful skrev:7,3 % (lite lagom, tycker jag). Men däremot är jag 18,4 % mer ödmjuk!

Önskar hela livet kunde formuleras i siffror. Vad mycket enklare det hade varit att leva!