Folk tycker att jag är jobbig/pratar för mycket
Postat: 2023-01-18 22:05:06
Admin får lägga detta inlägg i rätt kategori/ämne.
Det känns som folk tycker att jag är jobbig och att jag pratar för mycket.
Folk har sagt det till mig eller att dom har visat det med handlingar eller att man läst mellan raderna.
Jag har även känt att det känns som att jag skulle kunna ha drag av adhd eller om jag har adhd.
Eftersom jag har hört att jag är jobbig eller att jag pratar väldigt mycket så blir jag ledsen för det känns som att folk inte förstår mig eller accepterar mig och det är inte bara vänner utan familj och släkt också.
Folk i min omgivning vet ju om min diagnos så blir ju jobbigt om de tycker att jag är för mycket då, för de hade en förståelse för min diagnos trodde jag.
Vissa tycker också att jag förstorar upp saker men vem gör inte det?
Då känns det som att jag är väldigt udda på något sätt för att jag berättar den där roliga händelsen och är inte det en självklar grej när man ska berätta något? Att man försöker berätta händelsen med inlevelse eller göra händelsen dramatisk, rolig mm.
I det stora hela känns det som många stör sig på mig och min diagnos och att alla inte uppskattar mig. Jag kan förstå att folk kan ha svårt att förstå mig till en viss del, men jag tycker också att jag är väldigt tydlig med vad jag menar och vill få fram. Jag kan även missuppfatta saker precis som någon annan kan missuppfatta mig.
Har någon tips på hur man ska göra?
Det känns som folk tycker att jag är jobbig och att jag pratar för mycket.
Folk har sagt det till mig eller att dom har visat det med handlingar eller att man läst mellan raderna.
Jag har även känt att det känns som att jag skulle kunna ha drag av adhd eller om jag har adhd.
Eftersom jag har hört att jag är jobbig eller att jag pratar väldigt mycket så blir jag ledsen för det känns som att folk inte förstår mig eller accepterar mig och det är inte bara vänner utan familj och släkt också.
Folk i min omgivning vet ju om min diagnos så blir ju jobbigt om de tycker att jag är för mycket då, för de hade en förståelse för min diagnos trodde jag.
Vissa tycker också att jag förstorar upp saker men vem gör inte det?
Då känns det som att jag är väldigt udda på något sätt för att jag berättar den där roliga händelsen och är inte det en självklar grej när man ska berätta något? Att man försöker berätta händelsen med inlevelse eller göra händelsen dramatisk, rolig mm.
I det stora hela känns det som många stör sig på mig och min diagnos och att alla inte uppskattar mig. Jag kan förstå att folk kan ha svårt att förstå mig till en viss del, men jag tycker också att jag är väldigt tydlig med vad jag menar och vill få fram. Jag kan även missuppfatta saker precis som någon annan kan missuppfatta mig.
Har någon tips på hur man ska göra?