Impulser och kroppsspråk
Postat: 2022-04-20 20:04:59
Förstår inte vad det betyder. Ingen har sagt så till mig. Kan någon ge exempel?
En träffpunkt för alla - om Asperger syndrom
http://www.aspergerforum.se/
http://www.aspergerforum.se/impulser-och-kroppssprak-t60022-24.html
Harrytulipan skrev:Jag hörde häromdagen att folk med ASD-problematik skulle vara sämre på det teatrala då vi har svårigheter med bla kroppspråk. Själv håller jag inte med.
Många med ASD-problematik kan faktiskt vara bättre på det teatrala än personer utan ASD-problematik.
Jag vet inte riktigt varför det teatrala kroppspråket skulle vara enklare för vissa av oss än det vanliga sociala kroppspråket.
Men är vi ens dåliga på kroppspråk? Är många av oss bara otränade?
Men visst är det en stor skillnad på det teatrala och det vanliga sociala?
Paradox77 skrev:Harrytulipan skrev:Jag hörde häromdagen att folk med ASD-problematik skulle vara sämre på det teatrala då vi har svårigheter med bla kroppspråk. Själv håller jag inte med.
Många med ASD-problematik kan faktiskt vara bättre på det teatrala än personer utan ASD-problematik.
Jag vet inte riktigt varför det teatrala kroppspråket skulle vara enklare för vissa av oss än det vanliga sociala kroppspråket.
Men är vi ens dåliga på kroppspråk? Är många av oss bara otränade?
Men visst är det en stor skillnad på det teatrala och det vanliga sociala?
En sak är säker. Om jag känner en person så är jag oftast väldigt bra på kroppspråk med den personen.
Det finns väldigt många fördomar vi har om oss själva.
Vad säger ni?
Vet inte hur begåvad jag är, men jag fick äran att agera tomte en jul 2002 tror jag det va.. sedan beslöts det att jag aldrig fick vara det igen, utan min sambo fick göra det istället då hon tydligen var mer trovärdig än mig
Jag tror nog du har en poäng i att vi uppfyller våra egna fördomar allt för ofta. Inte för att de är sanna, utan för att vi tror att det är så vi skall agera. Jag suger på det teatrala, och jag har ett klassiskt stenansikte som inte rör en min eller avslöjar mina känslor. Men det betyder inte att jag saknar empati eller förmågan att känna, bara att jag inte har ett behov av att visa det.
Paradox77 skrev:Det är inte vad vi säger, utan hur vi säger det som är problemet Enbart en autist bryr sig om det bokstavliga. Det är känslan man förmedlar som är viktig och hur man möter motpartens känsla i ett samtal.
Dock har jag ingen aning om hur man praktiserar detta, utan vet bara vad problemet är. Jag hamnar ofta i en situation där jag uppfattas som "okänslig" för att jag inte möter motpartens känsla på "rätt" sätt. Min slutledningsförmåga säger att det "korrekta" sättet är att bara hålla med och förstärka det som sagts, trots att min hjärna skriker inombords att komma med en analys eller lösning. Speciellt svårt är det när motparten tydligt agerar eller tänker fel i sitt resonemang (med fel menar jag konkreta, logiska och mätbara fel) då det går emot hela ens väsen att förstärka en lögn eller felaktig uppfattning.
PS
Marjatta, jag kan inte undgå att känna en viss avundsjuka över ditt fynd av partner. Det låter supermysigt att kunna kommunicera på lika villkor. Kul och lycka till
Kidzi skrev:Förstår inte vad det betyder. Ingen har sagt så till mig. Kan någon ge exempel?
Kidzi skrev:Min kompis är rätt dampig och säger vad hon tänker. Det är inte alltid så populärt.
Har en aning om att man ska låtsas vara smidig.
FuzzyFluffy skrev:Kidzi skrev:Förstår inte vad det betyder. Ingen har sagt så till mig. Kan någon ge exempel?
Förstår heller inte vad det är som Harrytulipan försöker att säga. Ändå läste jag inlägget tre gånger? Hur vet de här människorna att du har Asperger överhuvudtaget? Majoriteten av människor jag träffar vet inte och bryr sig säkert inte att jag har Asperger. Så jag förstår inte riktigt vad det här är för en kontext som vi snackar om? Jag har aldrig någonsin fått höra hur jag ska vara och har inte hört att någon annan i min omgivning har fått såna kommenterarer heller.
Om man spenderar alldeles för mycket tid i sitt eget huvud så kanske man börjar fundera på om man gör fel hela tiden etc men det är inget jag upplever på nån konstant basis.
Det här låter mer som någon typ av Psykos. Den här typen av trådar dock där man börjar med att säga vi med Asperger har jag sett flera gånger kan aldrig säga att jag relaterar till någon av dom. Det är så intetsägande kunde lika gärna säga jag som människa. Impulskontroll. Vad för en impuls? Nej jag får ingen impuls när jag pratar med andra människor är det vanligt? Vad är det du menar?
Harrytulipan skrev:Man kan ibland höra att aspergare kan vara på vissa sätt.
Marjatta skrev:Harrytulipan skrev:Man kan ibland höra att aspergare kan vara på vissa sätt.
Allt det där bör betraktas som förenklingar. Sånt som stämmer in på många aspergare. Ytterst få som har aspergerdiagnos motsvarar "standardbilden" till punkt och pricka.
Marjatta skrev:Harrytulipan skrev:Man kan ibland höra att aspergare kan vara på vissa sätt.
Allt det där bör betraktas som förenklingar. Sånt som stämmer in på många aspergare. Ytterst få som har aspergerdiagnos motsvarar "standardbilden" till punkt och pricka.
Dagobert skrev:Harrytulipan skrev:Vad tror ni om övningar där man bara skall släppa loss för oss aspergare?
Jag tänker framför allt på teaterövningar där man struntar i att gå igenom hur man agerar (färdighetsträning) och bara ber personerna att släppa loss. Mycket av undervisning handlar om att göra så lite färdighetsträning som möjligt.
Vad har funkat för er?
Jag var på en kurs där aspergare skulle träna på socialt beteende, och bedömas av de andra aspergarna.
Helt feltänkt, tycker jag. Bedömas av de som själva hade konstiga uppfattningar i ämnet.
Allt under ledning av en kurator ed, som förstås inte kunde säga emot någon deltagare.
Meningslöst och pinsamt - jag gick bara dit 1 gång.
Harrytulipan skrev:Varför generaliserar och förenklar man?
Marjatta skrev:Harrytulipan skrev:Varför generaliserar och förenklar man?
Vi behöver generaliseringar och förenklingar för att kunna hantera verkligheten. Att beskriva exakt alla egenskaper hos alla som har asperger skulle ta, tja. En vecka, kanske.
Jag börjar undra om du är seriös. Hur svårt kan det vara att förstå, att bilden av "den typiska aspergaren" är något som de flesta aspergare matchar mer eller mindre men sällan till 100 procent? Inte särskilt svårt, tycker jag. Vad är problemet?
Harrytulipan skrev:Att du kan gillar extrema förenklingar upplevs inte som seriöst.