FuzzyFluffy skrev:Varför kan man inte bara få vara sig själv? Varför inte fira individen. Finns där verkligen människor där ut som har så lite personlighet att de måste använda sig av olika epitet som Autism för att definera sig själva?
Aldrig låtit det definiera mig, klart man är olika fast man har samma diagnos, men man kan ha liknande problem, jag har aldrig trott på att är man Aspergare är man likadan, en vän jag hade en gång hade det och jag ogillade honom starkt för vi tyckte olika i precis allting, vet inte vart du får det här antagandet ifrån...
FuzzyFluffy skrev:Varför tror du att du mår bättre när du är med andra som har Asperger?
Det gör jag inte nödvändigvis, har bara träffat 1 person i mitt liv som jag säkert visste hade Asperger och som jag sa så ogillade jag honom starkt, om några andra hade det, så sa de aldrig det till mig och förblir en gåta i så fall, så jag träffade mycket bättre människor som säkert var NT än den här dryga vännen jag hade.
FuzzyFluffy skrev:Varför känner du dig mer genuin?
För jag bara undrade om NT tänker mycket, de verkar inte reflektera speciellt djupt har jag känt under mina 25 levnadsår på denna jord men vem vet, kanske finns någon därute som ägnar fritiden åt att tänka, men många verkar dricka öl och kolla på fotboll men som sagt vem vet? Jag har ju inte träffat alla, jag har inte heller sagt att alla Aspergare skulle vara speciellt djupa, som sagt har jag bara känt 1 Aspergare och jag tyckte han dömde ut saker fort, precis som många NT som jag sa.
Jag utgick från min känsla och mitt perspektiv, sen att en del verkar hålla med mig i detta får stå för dem.
FuzzyFluffy skrev:Asperger är inte synonymt med utanförskap.
Inte påstått, jag har haft en hel del vänner genom åren både NT och icke, trots att jag inte aktivt sökt efter vänskap, de har bara kommit till mig och sen har vi blivit vänner efter det, jag kanske har en vänlig dragningskraft trots min diagnos? Jag är ju artig och försöker vara respektfull trots att man kanske inte håller med någon till 100%, jag har inte svårt för om man tycker olika.
FuzzyFluffy skrev:Men de kan uppfattas som det eftersom människor med Autism kommer till forum som de här och uttrycker en lättnad över att äntligen.. äntligen har de träffat andra människor som känner likadant.
Nja, man har olika gemenskaper, jag har en här med er, men sen har man gemenskaper utanför det här forumet som är annorlunda, det finns för och nackdelar med båda skulle jag säga.
FuzzyFluffy skrev:utanförskap
Jag tycker ändå det kan vara positivt för människor som känner sig nere och bortglömda att ha någon tillflykt där de kan känna sig välkomma och förstådda om de inte har gjort det tidigare i andra sammanhang, det är inte säkert det varit lika enkelt med gemensaker utanför detta forum som det varit för mig, en del kanske är så osocialbara att de helt enkelt är motbjudande för andra människor, ska dessa vara ensamma, ledsna och bittra istället tycker du, eller kan de också få förståelse någonstans?
FuzzyFluffy skrev:Vad ni pratar om här handlar till 99 procent om att man känner sig ensam man lever i utanförskap. Detta har inget att göra med Autism.
Men utanförskapet kan vara en orsak av autismen, som jag skrev.
FuzzyFluffy skrev:Istället borde man fira sin egen individualitet! Jag är så trött på att Asperger ska behöva agera synonymt med utanförskap och ensamhet. Sluta med det!
Det behöver det ju inte vara och jag kan inte identifiera mig med att mitt liv skulle varit ensamt och jobbigt hela tiden och hopplöst, det är att överdriva och gnälla, det varierar som precis för alla andra, och NT också tror jag.
FuzzyFluffy skrev:Vad som har hänt här är.. att du har fått en diagnos, Samhället är väldigt dåligt på att hjälpa dig som har en diagnos. Skolan har inte den möjligheten. Där finns därför en stor risk att du inte hittar ett arbete eller en sysselsättning. Du hamnar i ett utanförskap. Du blir ensam. Du kanske känner att ingen bryr sig om dig du känner ingen tillhörighet. Så du letar dig fram till ett forum för människor med Autism. Men forumet kunde lika gärna ha hetat människor i utanförskap som behöver känna att de tillhör en grupp!
Jag förstår dig men det har ju med att det är möjligt nu också med internet och allting, om människor har mycket problem och inte är välkomna någonstans så kommer de tillslut att gruppera på en sådan här plats. Vad ska man göra åt det egentligen? Är det inte naturligt och gäller inte bara Aspergers, man kan ju ta bort diagnosen, jämför med vilket forum du vill...
FuzzyFluffy skrev:Kan du med 100 säkerhet säga att det jag beskriver här inte överensstämmer med dig?
Du behöver ju inte hålla med i någonting som skrivs här, det är öppet att argumentera emot eller säga/berätta vad du känner och tycker, som du precis har gjort.
FuzzyFluffy skrev:Jag har full förståelse för att du känner på det här sättet. Men där är inget fel på dig. Sluta att tänka att där finns ett vi och ett dom. Där finns ett du. Du är unik. Du behöver inte använda dig av din Autism för att hitta en gemenskap eller för att definera dig själv!
Jag tror inte någon här känner sig som en ''enhet'' av Aspergare, jag tror de flesta förstår att de är unika och har haft olika liv och situationer, jag tror du överanalyserar den här diskussionen och tar den inte speciellt lättsamt, det som skrivs här i tråden behöver ju inte vara bittert heller, det kan ju bara vara funderingar eller reflektioner, helt olika perspektiv.
Jag är inget offer och ser mig inte som det, men det kan vara intressant att undersöka om det finns skillnader mellan Aspergare och NT, varför ska man annars ha diagnoser om alla ska vara likadana fast ''individuella'' på samma gång? Får man inte jämföra sig heller mot andra, hur individualistiskt är det egentligen?