Nu är det JUL!
Postat: 2021-11-28 12:22:10
Och då tar man fram den där fina tomten som barnen gillar, och så tar man och pratar med sambon om det är nåt man kan skippa på julbordet för blir ändå så mycket över.
Eller så sitter man hemma ensam som vanligt, för alla andra gör sådär. Inte jag. Jag har inga barn. Jag har ingen sambo att diskutera julbord med.
Vad jag har är trevliga vänner som lovar att inkludera mig i julfirandet.
Igår tex. Då skulle vi träffas. Så jag messade honom i förrgår för att höra om tider. Då hade han glömt bort mig lite grann, han hade bokat in någon annan. Ett annat par. Som han och hans fru skulle umgås med.
Han bad om ursäkt och tyckte att jag också skulle komma. Mm. Fast jag tappade lusten lite. Jag gillar inte att bli bortglömd. Speciellt inte när det är nån som normalt är lite svår att få tag på. Och en såndär som aldrig svarar i telefon, iaf inte på första försöket.
Men när man träffas har man trevligt... men känslan av att man är femte hjulet finns ändå där.
Och så har jag ju träffat nån. Vi pratade i många timmar i telefon, vi bor på rätt långt avstånd. Försökte få tag på henne förra helgen. Gick inte. Hon var lite upptagen. Och igår. Hon svarade inte. Ringde en annan polare. Han svarade inte.
Idag messade hon tillbaka iaf, hon var lite upptagen med julsaker med sin dotter. Jättefint. Men det känns som om alla har sånt för sig. ALLA utom JAG.
Vad fan ska man göra åt ensamheten?
Eller så sitter man hemma ensam som vanligt, för alla andra gör sådär. Inte jag. Jag har inga barn. Jag har ingen sambo att diskutera julbord med.
Vad jag har är trevliga vänner som lovar att inkludera mig i julfirandet.
Igår tex. Då skulle vi träffas. Så jag messade honom i förrgår för att höra om tider. Då hade han glömt bort mig lite grann, han hade bokat in någon annan. Ett annat par. Som han och hans fru skulle umgås med.
Han bad om ursäkt och tyckte att jag också skulle komma. Mm. Fast jag tappade lusten lite. Jag gillar inte att bli bortglömd. Speciellt inte när det är nån som normalt är lite svår att få tag på. Och en såndär som aldrig svarar i telefon, iaf inte på första försöket.
Men när man träffas har man trevligt... men känslan av att man är femte hjulet finns ändå där.
Och så har jag ju träffat nån. Vi pratade i många timmar i telefon, vi bor på rätt långt avstånd. Försökte få tag på henne förra helgen. Gick inte. Hon var lite upptagen. Och igår. Hon svarade inte. Ringde en annan polare. Han svarade inte.
Idag messade hon tillbaka iaf, hon var lite upptagen med julsaker med sin dotter. Jättefint. Men det känns som om alla har sånt för sig. ALLA utom JAG.
Vad fan ska man göra åt ensamheten?
Spoiler: visa
Spoiler: visa