sussi83 skrev:I ditt fall känner du dig avvisad fast du försöker, förstår det naggar självkänslan lite speciellt när det är mannen som förväntas ta initiativ?
Förra våren fläkte jag ut mig själv i en tråd och det kändes inte bra. Men jag är van att bli avvisad så det hanterar jag oftast bra. Som aspergare är det väl snarare att man har svårt att förstå när den andra är intresserad och av vad, förstå att personen i fråga förstår man är intresserad, förstå att omgivningen faktist ser och förstår man är intresserad.
Egentligen är det väl ganska enkelt. Det finns någon man gillar och tycker ser bra ut, man tar kontakt, säger eller ger blickar som är utöver det man vanligen gör. Är personen intresserad är den trevlig tillbaka.
I mitt fall fortsätter det här sen i dagar, veckor, månader.... (men för andra måste det kunna gå snabbare eftersom krogragg faktist existerar). Det är väl sen det blir krångligt. Omgivningen brukar se före att hon är intresserad, eller dom säger hon är det iallafall, medans jag är avvaktande.
Ingen med autism är helt lika den andra så mina problem är säkert inte ett problem för någon annan, förutom det att vi har svårt att förstå signaler och vi har svårare än andra att ta oss ur bubblan.
Det räcker ju faktist med en blick till eller från någon man aldrig sett förut för man ska förstå det finns intresse. Svårare är det inte.
Jag diskuterade med en forummedlem om det svåra i att hitta någon och hon tog upp det här när NTs lämnar ett förhållande och bara går på krogen eller nåt och tar hem nån över natten, och någon månad senare är dom i ett nytt förhållande.
Vi tyckte båda det var obegripligt. Hur gör dom.