MatthiasM skrev:Asså, "punkt fyra" går att nyansera. I vissa saker är det “mer synd om män än kvinnor.” I andra saker är det “mer synd om kvinnor än män”. Det där var väl mest uttryck för min trötthet över ett bittert inlägg. Jag är inte intresserad av den tonen. Jag är intresserad av lösningar och de finns inom en själv. Men jag vill nog hursomhelst ändå hävda att ofrivillig ensamhet är jobbigt oavsett kön
Det är något av min käpphäst, att det är lika synd om manliga som kvinnliga ofrivilliga singlar. Och jag förstår dig helt ang. ton. Rätt stora delar av tråden handlar nu plötsligt om mäns tillgång till sex. Inte helt otippat.
MatthiasM skrev:Jo, jag har intressen och är engagerad inom föreningslivet. Det är klart jag kan gå in i fler saker, men det finns ju en gränsdragningsproblematik där. Man ska inte ta på sig för mycket. Sen är ju frågan vad jag gör sen. Jag tycker det även där finns en massa konstgjorda regler. Visst jag kan fråga någon tjej om vi ska hänga, men hur intresserad behöver jag vara av personen ifråga? Vilka signaler sänder jag om jag gör så? Ska jag försöka bli kompis först? Osv…
Aha. Du har redan de kontaktytorna. Då var det förslaget en smula irrelevant. Ja, det är knepigare när man inte är bra på reglerna. Man kan bli missförstådd som ointresserad fast man är allt annat, osv. Är själv inte bra på det alls, så vet inte om jag har något tips. Möjligen om det kan gå att snacka med någon tjej som du bara är kompis med, men känner att du kan lita på, och be om tips om du kan "ha en chans" hos någon. Det är långt ifrån alltid som tjejer snackar om sånt sinsemellan, men det händer, och ibland kan folk ha en aning ändå. Ja, det skulle jag faktiskt föreslå. Se om du kan få någon tjej - som du inte är intresserad av, och hon inte i dig! - i någon av dina föreningar till förtrogen och litegrann ... har du tur tycker hon det är kul att agera matchmaker. (Jag har full förståelse om du inte känner att det finns nån sån öppning, men ifall att.)
MatthiasM skrev:sussi83 skrev:Har du testat nätet som utgångspunkt?
Jag har testat dejtingappar: Tinder, Badoo och Bumble. Får kolla in detjingsidor också.
Själv tycker jag ju att sånt suger. Tycker att de sociala spelen blir ännu värre där. Reglerna hårdare. Dessutom förstörs såna ställen oftast av killar som massmejlar runt, varför kvinnorna blir less och det krävs väldigt mycket för att de ska idas svara. Betalsajter kan isåf vara bättre men som sagt: inte för mig. Men testa du. Alltid lär du dig nånting.
Jag har lärt känna folk och även pojkvänner inkl. den nuvarande via nätet men aldrig via formell dejting utan på sajter där man hängt ändå, kring något intresse eller så. Börja hänga på div. ställen på nätet i syftet att leta partner är väl knappast nån vinnarstrategi, men om man redan hänger där. Det är samma logik som i föreningar.
Nåt jag eg. inte kan rekommendera - men vem vet, du kanske har tur! och om inte kanske du lär dig nåt - är speeddejting. När jag anmälde mig tänkte jag ett experiment: nu ska jag anpassa mig för att vara så "normal" jag kan och se hur det går. Sen sket jag i det och tyckte äh, jag är jag och jag avskyr kallsnack och konversation som mest går ut på att kolla den andres sociala och ekonomiska status i samhället (vad har du för jobb, vad har du för hobbies, gillar du att resa ...) så jag försökte göra nåt annat av det. Resultat: ingen av de snubbar jag tyckte kunde få en andra chans - och jag var rätt liberal där - ville träffa mig igen. Nu skulle jag eg. gärna göra om det, men på det sätt jag först tänkte bara som experiment ... men det vore osjysst både mot min käraste och mot snubbarna, så jag avstår. (Rätt dyrt dock, om man ska ta det som regelbundet "nöje". Tror iofs att killar som blir "stammisar" brukar kunna få gå billigare. Eftersom det är fler kvinnor som söker sig dit behöver de aktivt rekrytera killar till träffarna.)