Har jag Aspergers? - Och hur har man det i så fall?
Postat: 2020-11-04 2:21:29
Hej,
Jag har kommit till vissa insikter i mitt liv. Mest relevant här vore att jag kommer aldrig igen att gå igenom vården. Inte som det ser ut i Sverige nu åtminstone.. Har under mitt hitintills problempräglade liv varit i kontakt med olika aspekter av vården och fått olika diagnoser till mig och snarare om mig. Aspergers, borderline med flera har nämnts men ingen som kliniskt har tillhandagetts.. I ärlighetens namn vill jag inte att staten och kapitalet ska tala om för mig vad jag är... Jag har blivit mycket mycket bättre på sistone, och det accelererar. Jag inbillar mig dock att jag känner mig normal fast inte sällan ser jag klart och, inser att jag bär på allvarliga och framförallt obehandlade fel.
Jag vänder mig hellre till likasinnade och som inte lärt sig om att vara annorlunda i kurs på folkhögskolan...
Skulle någon här diagnostisera detta som AS;
1. Nått pucko har inrett hyreslägenhetens så att när man öppnar kylskåpet tar dörren emot skafferidörrens ytterkant och fanskapet vill inte hållas öppet, utan stängs hela tiden när jag försöker tänka ut vad jag ska hämta från kylen. Jag får lust att plocka upp kylskåpet och kasta det ut genom fönsterrutan. Jag känner mig kvävd och liksom fasthållen och det hela håller på att göra mig galen.
2. Jag funkar väldigt sällan i gruppsammanhang. Jag låser mig ofta och vet inte vem jag är knappt. Har kommit på att det kan bero på gruppens samlade förväntningar om hur jag ska uppföra mig, socialt outtalade normer. Detta är ett problem i största allmänhet, då jag avskyr att kallprata, vilket får mig att uppfattas som otrevlig och vilket i sin tur leder till ett socialt liv kantat av avstånd och missförstånd.
3. Jag är ibland väldigt kreativ ihop med en obeveklig envishet. Har fått höra att jag är extremt envis sedan barnsben. Jag tänker i helt andra banor än omgivningen på många sätt och klandrar samma omgivning/världen för att man inte tänker mer effektivt och optimerat i förhållande till helhetsbilden.... i stort sett jag upplever att de normala människor är idioter. Jag har därav funnit arbetslivet en smula behindrat.. Gillar för den delen inte att ta order från arbetsgivare som helt uppenbarligen hade kunnat sköta sitt företag på ett mycket effektivare sätt..
4. Har svårt att skapa kontakt med människor,, förstår mig inte på min egen art så att säga. Känner mig mycket mer hemma bland djur. Har själv hundar.. För övrigt utgår jag ifrån att människor dömer mig hårt, inte för det jag gör utan för den jag är..
5. Har haft djävulska ångestepisoder under uppväxten, hallucinogena nästan. Är fortfarande, nu 34år, ibland mycket känslig för stress och stimulation.
6...
7...
8...
9...
10...
11...
Är det någon med diagnos AS om känner igen sig i detta beteende?
Jag vet inte vad en klinisk diagnos, svart på vitt hade givit mig, men märkt att definitionerna om dessa sjukdomstillstånd är ändå så diffusa att det gör varken eller kanske.
Har något fått en diagnos som hjälpte i att komma fram till vad man faktiskt kan göra för att leva enklare?
Jag har kommit till vissa insikter i mitt liv. Mest relevant här vore att jag kommer aldrig igen att gå igenom vården. Inte som det ser ut i Sverige nu åtminstone.. Har under mitt hitintills problempräglade liv varit i kontakt med olika aspekter av vården och fått olika diagnoser till mig och snarare om mig. Aspergers, borderline med flera har nämnts men ingen som kliniskt har tillhandagetts.. I ärlighetens namn vill jag inte att staten och kapitalet ska tala om för mig vad jag är... Jag har blivit mycket mycket bättre på sistone, och det accelererar. Jag inbillar mig dock att jag känner mig normal fast inte sällan ser jag klart och, inser att jag bär på allvarliga och framförallt obehandlade fel.
Jag vänder mig hellre till likasinnade och som inte lärt sig om att vara annorlunda i kurs på folkhögskolan...
Skulle någon här diagnostisera detta som AS;
1. Nått pucko har inrett hyreslägenhetens så att när man öppnar kylskåpet tar dörren emot skafferidörrens ytterkant och fanskapet vill inte hållas öppet, utan stängs hela tiden när jag försöker tänka ut vad jag ska hämta från kylen. Jag får lust att plocka upp kylskåpet och kasta det ut genom fönsterrutan. Jag känner mig kvävd och liksom fasthållen och det hela håller på att göra mig galen.
2. Jag funkar väldigt sällan i gruppsammanhang. Jag låser mig ofta och vet inte vem jag är knappt. Har kommit på att det kan bero på gruppens samlade förväntningar om hur jag ska uppföra mig, socialt outtalade normer. Detta är ett problem i största allmänhet, då jag avskyr att kallprata, vilket får mig att uppfattas som otrevlig och vilket i sin tur leder till ett socialt liv kantat av avstånd och missförstånd.
3. Jag är ibland väldigt kreativ ihop med en obeveklig envishet. Har fått höra att jag är extremt envis sedan barnsben. Jag tänker i helt andra banor än omgivningen på många sätt och klandrar samma omgivning/världen för att man inte tänker mer effektivt och optimerat i förhållande till helhetsbilden.... i stort sett jag upplever att de normala människor är idioter. Jag har därav funnit arbetslivet en smula behindrat.. Gillar för den delen inte att ta order från arbetsgivare som helt uppenbarligen hade kunnat sköta sitt företag på ett mycket effektivare sätt..
4. Har svårt att skapa kontakt med människor,, förstår mig inte på min egen art så att säga. Känner mig mycket mer hemma bland djur. Har själv hundar.. För övrigt utgår jag ifrån att människor dömer mig hårt, inte för det jag gör utan för den jag är..
5. Har haft djävulska ångestepisoder under uppväxten, hallucinogena nästan. Är fortfarande, nu 34år, ibland mycket känslig för stress och stimulation.
6...
7...
8...
9...
10...
11...
Är det någon med diagnos AS om känner igen sig i detta beteende?
Jag vet inte vad en klinisk diagnos, svart på vitt hade givit mig, men märkt att definitionerna om dessa sjukdomstillstånd är ändå så diffusa att det gör varken eller kanske.
Har något fått en diagnos som hjälpte i att komma fram till vad man faktiskt kan göra för att leva enklare?