Vilken är/var er värsta dag ni har upplevt?
Postat: 2020-10-22 23:55:15
Vilken är/var er värsta dag ni har upplevt?
Och vad hände då?
Jag har flera men framförallt en sticker ut som var väldigt jobbig att uppleva.
Jag minns när det var för det var dagen innan Valborg, den 29 April 2013 då jag och min dåvarande tjej skulle tvätta.
Hon börjar med att säga att en annan kille ser snygg ut och jag känner mig ännu mer värdelös och ful.
Jag mådde inte så bra den dagen i allmännhet heller och kände mig ganska vilsen och osäker och hon var en av mina tryggheter.
I tvättstugan får jag taankar om att hon är mer avslappnad än mig och klarar av mer som tar mig ännu längre in i ångesten och paniken på att "jag duger inte som jag är, hon är värd någon bättre person än mig".
Jag får helt enkelt svårt att slappna av och ta livet med en klackspark, det var ju trots allt min första stora kärlek som stod framför mig och det i en period när jag hade väldigt mycket ångest och inte riktigt orkade fokusera på mina studier (ja, det här var i Uppsala).
Sen sitter vi och väntar på tvätten och jag känner "Det är denna kvinna jag vill leva med", men jag är desperat av all ångest jag känner.
Sen sker det värsta som kan hända den dagen, hon får ett samtal från sin vän och säger att hon måste träffa henne och fiaskot är totalt. Jag kände mig så ensam och olycklig just då med väldigt hög ångest om att allt kommer gå åt helvete, att hon inte gillar mig lika mycket som jag gillar henne. Att hon har fler vänner än mig och är lyckligare än mig.
Jag hanterade det med att titta på hem till midgårds barnsliga humor för att slippa känna smärtan och sorgen då över att ha blivit dumpad en dag. För det var så det kändes, att bli dumpad av en tjej man tycker om
Man kände sig ensammast och olyckligast och värdelösast i hela världen. Hem till midgård räddade mig lite och att jag åkte hem på Valborgsmässoafton och firade med släkten, skulle aldrig klara att stå ut att fira valborg själv i Uppsala efter en sådan händelse när alla är jätteglada och jag hade så mycket skuldkänslor för att jag misslyckats.
Dock så föddes något bra utav det hela och efter år av kämpande mot depression och ångest, att jag kan stå emot vad än livet kastar på mig och genom humor lätta på trycket i bröstet, men det var väldigt jobbigt i stunden då jag upplevde det. Det är en positiv aspekt av erfarenheten man får av saker, man lär sig att hantera de bara man tillåter sig att låta upplevelsen smälta in.
Och vad hände då?
Jag har flera men framförallt en sticker ut som var väldigt jobbig att uppleva.
Jag minns när det var för det var dagen innan Valborg, den 29 April 2013 då jag och min dåvarande tjej skulle tvätta.
Hon börjar med att säga att en annan kille ser snygg ut och jag känner mig ännu mer värdelös och ful.
Jag mådde inte så bra den dagen i allmännhet heller och kände mig ganska vilsen och osäker och hon var en av mina tryggheter.
I tvättstugan får jag taankar om att hon är mer avslappnad än mig och klarar av mer som tar mig ännu längre in i ångesten och paniken på att "jag duger inte som jag är, hon är värd någon bättre person än mig".
Jag får helt enkelt svårt att slappna av och ta livet med en klackspark, det var ju trots allt min första stora kärlek som stod framför mig och det i en period när jag hade väldigt mycket ångest och inte riktigt orkade fokusera på mina studier (ja, det här var i Uppsala).
Sen sitter vi och väntar på tvätten och jag känner "Det är denna kvinna jag vill leva med", men jag är desperat av all ångest jag känner.
Sen sker det värsta som kan hända den dagen, hon får ett samtal från sin vän och säger att hon måste träffa henne och fiaskot är totalt. Jag kände mig så ensam och olycklig just då med väldigt hög ångest om att allt kommer gå åt helvete, att hon inte gillar mig lika mycket som jag gillar henne. Att hon har fler vänner än mig och är lyckligare än mig.
Jag hanterade det med att titta på hem till midgårds barnsliga humor för att slippa känna smärtan och sorgen då över att ha blivit dumpad en dag. För det var så det kändes, att bli dumpad av en tjej man tycker om
Man kände sig ensammast och olyckligast och värdelösast i hela världen. Hem till midgård räddade mig lite och att jag åkte hem på Valborgsmässoafton och firade med släkten, skulle aldrig klara att stå ut att fira valborg själv i Uppsala efter en sådan händelse när alla är jätteglada och jag hade så mycket skuldkänslor för att jag misslyckats.
Dock så föddes något bra utav det hela och efter år av kämpande mot depression och ångest, att jag kan stå emot vad än livet kastar på mig och genom humor lätta på trycket i bröstet, men det var väldigt jobbigt i stunden då jag upplevde det. Det är en positiv aspekt av erfarenheten man får av saker, man lär sig att hantera de bara man tillåter sig att låta upplevelsen smälta in.