AspergerForum

Om man tex bor i Lappland och går i en skola i Stockholm och bor då hos någon slags familj, vad är det för familj då? Är det typ foster familj då eller är man typ utbytesstudent eller vad kallas det?

Inneboende?

De jag känner till som gått en mer ovanlig gymnasielinje, på annan ort än där de bodde men i samma län, bodde inackorderade alltså hyrde rum hos familj. Några bodde på elevhem, alltså ungefär som studentkorridor för studenter på högskola.

Värdfamilj kanske du tänker på?

Kontaktfamilj kan beviljas genom socialtjänstlagen men inte enbart för att kunna studera utan det brukar gälla att man samtidigt har behov av behandling, att må bättre, tillfriskna, skapa bättre relationer, komma bort från en tidigare destruktiv miljö etc.

Jossie94 skrev:Om man tex bor i Lappland och går i en skola i Stockholm och bor då hos någon slags familj, vad är det för familj då? Är det typ foster familj då eller är man typ utbytesstudent eller vad kallas det?

Hyresgäst, inackorderad, inhysing, precis samma som om någon är från 08-området och går på t ex Luleås tekniska universitet eller Umeå universitet ...

Jossie94 skrev:Om man tex bor i Lappland och går i en skola i Stockholm och bor då hos någon slags familj, vad är det för familj då? Är det typ foster familj då eller är man typ utbytesstudent eller vad kallas det?

Man kan säga att man är "inackorderad" i en familj om man har både husrum och mat en längre tid. Ev. bara husrum.

Fosterfamilj är det inte om det bara handlar om boende.

Utbytesstudent är den som deltar i ett organiserat studentutbyte mellan länder eller städer, enligt SO och SAOB. https://svenska.se/tre/?sok=utbytesstudent&pz=2

Jag vet faktiskt en unge från Norrbotten - inte från Lappland, utan från Luleå - som gått i skola i Stockholm. Hela familjen flyttade ner, när ungen kom in på Balettakademin. Det ska väl vara sån elitskola för att plugga i Stockholm om man bor i Lappland. Annars finns gymnasier lite varstans, och högskolor ända upp i Luleå (med nordligaste utposten i Kiruna, om man vill bli rymdingenjör), och ett helt universitet i Umeå.

För 70 år sen kunde tonåringar från Lappland faktiskt behöva åka ut till kusten för att gå på läroverk, som det hette då (ungefär motsvarande gymnasium). Men det var då.

Jag tror faktiskt det förekommer att ungar som bor ute i Stockholms skärgård är inackorderade inne i stan under veckorna för att gå i skola, och åker hem på helgerna.

Vet inte om det är samma nu men pluggar man på annan ort än föräldrarna och man är skriven hos dem, så kunde man få inackorderingstillägg för sitt nya boende, vare sig det var i delad lägenhet, inneboende eller på korridor.

Jag bara undrade eftersom när väl detta var aktuellt, så tror inte jag att jag fattade riktigt grejen med att personen bodde så långt ifrån plugget och så när jag pratade med en person gällande mobbningen så var det mer att man skulle förstå saker och så, men hur skulle jag göra det? Jag var ju inte vän med någon, utan jag försökte lära känna folk och bli vän med dem men folk tyckte ju bara att jag var konstig. Så det är svårt då att förstå vissa saker som ingen förklarar eller ens pratar om. Jag frågade personen om den hade kontakt med någon fortfarande, och det är ingen som har kontakt med någon längre så det var ingen bra klass.

Jag lärde mig tex vid samma tidpunkt vad cameltoe var, att man skulle tycka skolmaten var äcklig och sådana saker. Men det var ju ändå saker som folk sa var fel, det andra som folk visste om och så, de berättade ju inte det för mig.

Jag har i efterhand fått info om saker som fått mig att se på det hela på ett annat sätt. Tex så var det, det där att man skulle fatta att man bodde hos en slags familj om man pluggade så långt ifrån där man bodde. Och pga att jag missade sådana här saker dels för att ingen sa ngt om detta/jag var ju osäker så jag kanske inte alltid ville fråga osv, så känner jag väl mer och mer nu, att jag var lite utanför och då menar jag att jag inte fick vara delaktig i saker för ingen sa ju något till mig.

När jag blev mobbad, så fick ingen prata med mig för då hade lärarna sagt att de inte fick prata med mig och så. Jag vet inte om det menade bokstavligen eller bara att man skulle vara snäll, men folk verkade ta det bokstavligt, att man skulle låta mig vara helt. Man skulle inte prata med mig alls..Vilket jag märkte då jag sa en gång på tåget hem att en person hade en fin väska och hon svarade inte och då förklarade hon sen att vi skulle ju inte prata med varandra, men detta var ju info som jag inte fick ta del utav. Jag vet ingenting egentligen, för jag var ju aldrig delaktig i saker eller så, vilket är rätt synd. Det är nog därför jag vill ha svar på olika saker för att förstå om det var så att jag var annorlunda eller bara om hur saker verkligen var.


Jag själv upplevde ju inte mig själv som en person med en diagnos då jag inte visste så mycket om diagnoser. Men jag kunde märka om någon annan skulle ha en diagnos för då är jag ju utanför bilden och kollar på, jag är inte i det som händer, så man kan ju resonera och observera kring det på ett annat sätt.

Lite mer komplexa saker tror jag ingen blir arg för att man frågar. Men folk som ställer frågor som man ofta vuxit in i sedan man var liten, det kan upplevas som man är irriterande om man frågar sådant ofta. Vi lär ju även av att lyssna på andras samtal, inte bara av att fråga en massa saker som någon ska känna sig tvungen att svara på. Särskilt om det är frågor utan svar.

Vissa autister verkar bara ta in kunskap på ett enda sätt. Det blir förstås begränsande för vad de lär sig.