Sida 1 av 1

När man är neurotypisk men folk fattar inte att man är det..

InläggPostat: 2020-09-19 1:58:28
av Jossie94
Misstolka mig inte, jag har svårigheter pga min diagnos, men det är väldigt jobbigt när man är väldigt tydlig med saker och ting och folk verkar tro att man är född på en annan planet. Man kan missuppfatta saker och så, absolut, men det blir ju en helt annan sak när det är frågan om personerna vill förstå eller inte.

Om jag berättar hur jag känner att jag fungerar och är, då kan man ju inte bara "Nej, så är du inte alls, så kan du inte tycka, du är ju inte normal" Vem säger så? fast och andra sidan, folk är ju som de är, ska alltid klaga eller ha något att tycka till om, även om det är jättebarnsligt. Folk verkar ju tex ha väldigt mycket att säga till om när man har barn och så. Då menar jag inte saker som är logiskt att man säger ifrån om, utan tex hur man uppfostrar sina barn. Tex om någon gav sitt barn äppeljuice/äppeldricka och folk bara "Hur kan du ge ditt barn det?" Ungefär så. Överdrivet exempel men något åt det hållet. Trodde inte att folk betedde sig såhär, för mig är det inte normalt. Men tydligen är det normalt.


Jag trodde väl att folk hade den där moralen, som jag kan tycka att jag har. Det kan vara vad som helst egentligen, men typ att man hälsar på folk, man är social den tiden man är på en tillställning, annars påverkar ju det andra om man är där men inte vill vara där, för det kommer folk att se/märka och undra varrför personen är sur eller inte hälsar eller liknande. Eller ska man då bara förstå att personen är tråkig och gå vidare i livet?

Menar inte att man inte får känna eller tycka olika saker och så, utan jag utgår bara ifrån standard moralen, den där grejen som alla vet om. Oskrivna regler.

Och då trodde inte jag att folk kunde säga hur man ska vara och så. Jag säger inte att folk måste vara på ett visst sätt, utan jag menar bara att det sättet jag utgår ifrån är ju något ALLA har lärt sig mer eller mindre. Men då säger folk att men det finns ingen standard. Jo det finns det och självklart beror det ju på situationen osv men ALLA vet att man hälsar eller liknande, men sedan är det ju en helt annan sak om man inte lärt sig det pga olika anledningar, men neurotypiska fattar ju sådant här. Dem har ju inga diagnoser och de fattar ju inte heller att jag har en diagnos såvida jag inte nämnt det men man kan ju inte bara anta att folk har diagnoser såvida man inte har fakta om det eller så. Nu vet ju jag att folk här har diagnoser men sedan finns det ju säkert personer här som inte har diagnoser, men detta är ju ett forum inriktade på de med Asperger så då fattar man ju att folk här har Asperger. Sedan vet jag inte om folk har add, adhd och andra diagnoser/sjukdomar osv. Men jag tror som sagt att alla har något mer eller mindre. Neurotypiska är inte så normala heller då kan jag säga. Inte de jag har trott varit neurotypiska.

När man är neurotypisk men folk fattar inte att man är det..

InläggPostat: 2020-09-20 11:12:27
av A ensten
Intressant att du har en så klar diagnos och identifierar dig med den. Upplever själv att i stort sett alla människor har diagnoser, många av våra genom tid främsta idemakare hade diagnoser många musiker likaså (Curt Cobain..)att sätta sig själv i fack där man alienerar sitt beteende är mänskligt men inte bra. Människan är i grunden ett flockdjur samhället idag påverkar detta utan insikt i varför. Har i mitt arbete kontakt med en mängd personer från olika delar av världen och får genom detta perspektiv säger inte att jag har alla rätt men få har gått med mina mockasiner genom livet har genomlidit mer än jag önskar andra. Själv har jag någon form av empatistörning som jag själv identifierat med asberger liknande orsak, men återigen är jag en person eller diagnos?

När man är neurotypisk men folk fattar inte att man är det..

InläggPostat: 2020-09-22 0:12:42
av Jossie94
Hur menar du nu?

Jag vet ju hur jag fungerar och så, men jag tycker inte min diagnos är så pass grav som många tror pga okunskap. Det är inte så att man fattar att jag har en diagnos på direkten. Vissa har jag direkt sett att de har diagnoser för de har märkts/synts utåt. Sedan har jag med tiden lärt mig hur personer med diagnoser ser ut eller typiska diagnos egenskaper eller hur man ska förklara det.

När man är neurotypisk men folk fattar inte att man är det..

InläggPostat: 2020-09-22 10:53:28
av Micke
Jag förstår inte rubriken riktigt här. Om man har en aspergerdiagnos eller om man är kvalificerad för en sådan, då är man ju troligtvis inte neurotypisk hur mycket man än tror sig själv om att vara det eller hur mycket man än försöker att vara det. Och du Jossie94 har ju en diagnos.

När man är neurotypisk men folk fattar inte att man är det..

InläggPostat: 2020-09-22 11:25:00
av verbatim
Micke skrev:Jag förstår inte rubriken riktigt här. Om man har en aspergerdiagnos eller om man är kvalificerad för en sådan, då är man ju troligtvis inte neurotypisk hur mycket man än tror sig själv om att vara det eller hur mycket man än försöker att vara det. Och du Jossie94 har ju en diagnos.


Jag håller med om att rubriken är förvirrande. Jag tror att det som menas är, att hennes ibland "neurotypiska beteende" eller egenskaper blir anklagat för att vara ett AST-beteende eller AST-egenskaper.

Jag kan ha fel i min tolkning.

Själv har man "fått förklarat" för sig att anledning till att jag ilsket skällde ut min syster för hennes elaka beteende berodde på min diagnos. Inte för att jag blev arg över hur illa hon betett sig. :-)063

När man är neurotypisk men folk fattar inte att man är det..

InläggPostat: 2020-09-22 11:55:01
av Micke
verbatim skrev:Själv har man "fått förklarat" för sig att anledning till att jag ilsket skällde ut min syster för hennes elaka beteende berodde på min diagnos. Inte för att jag blev arg över hur illa hon betett sig. :-)063


Ja NPF-diagnoser kan verkligen komma att användas emot en utav mindre trevliga eller mindre förstående personer.


Sen är det här med asperger och ens beteenden som verkligen är kopplade till diagnosen en historia för sig när det kommer till orsak-verkan. Är det diagnosen som orsakar vissa beteenden, eller är det vissa beteenden som orsakar diagnosen?...´ :-)063

När man är neurotypisk men folk fattar inte att man är det..

InläggPostat: 2020-09-22 15:41:34
av Jossie94
verbatim skrev:Själv har man "fått förklarat" för sig att anledning till att jag ilsket skällde ut min syster för hennes elaka beteende berodde på min diagnos. Inte för att jag blev arg över hur illa hon betett sig. :-)063


Det är lite så jag menar, att många inte förstår att jag kan bli arg för saker men då beror min upprördhet eller ilska osv på min diagnos, för folk tror inte att jag kan ha känslor. Enligt personer i min närhet så är det ofta mycket "det är bara så som du känner". Vetefasiken vad de vill få fram med det?

Jag har inte rätt till mina egna känslor känns det som. För om jag blir arg, då undrar folk varför jag är arg, inte för att de är nyfikna utan för att som att jag vore arg vore konstigt, som att jag inte får vara arg. Absolut kan jag missförstå saker men jag skulle mer säga att folk väljer att missförstå mig eller missförstår mig helt enkelt, men det är när folk inte vill förstå mig övh, det är då jag kan bli arg tex men då fattar folk inte varför jag är arg.

Moderator: Lade citatet i en citatruta och lade till författarnamn.

När man är neurotypisk men folk fattar inte att man är det..

InläggPostat: 2020-09-22 15:50:14
av RapeRegs
Jossie94 skrev:Själv har man "fått förklarat" för sig att anledning till att jag ilsket skällde ut min syster för hennes elaka beteende berodde på min diagnos. Inte för att jag blev arg över hur illa hon betett sig. :-)063

[...]

Jag har inte rätt till mina egna känslor känns det som.


Det kan hända att du blev omotiverat arg över något du uppfattade som felaktigt, men som inte var fel.

Då kan dina anhöriga försöka tala dig till rätta.

När man är neurotypisk men folk fattar inte att man är det..

InläggPostat: 2020-10-03 11:13:12
av Jossie94
Jo men jag skrev ju precis hur jag menade att det var.

När man är neurotypisk men folk fattar inte att man är det..

InläggPostat: 2020-10-03 14:24:54
av Kidzi
De med NPF gör ju istortsett vad alla andra gör. Vi är mer lika än olika. Vi lullar runt i tillvaron och låtsas att vi vet vi gör vi äter skiter och dör.

Gränsen är tunn på just det viset mellan lättare NPF och NT.

Man kan säkert äta en bulle på fel sätt.

Samtidigt kan man bli beskylld för att reagerat med NPF när man bara visade mänskliga känslor.

Klart det sårar om någon säger till mig t ex, att husdjur ska du inte ha, för du har NPF och då kan man inte förstå sig på djur. Eftersom det är fel. Det finns både NPF:are och NT som kan och inte kan.

Men det sitter ju samtidigt ingen och detaljstuderar en och vet precis var man har sina problem. En bästis kanske, men inte folk i allmänhet. Men det är ju samma tillbaka, man vet ju inte allt om dem heller.

Som jag har sagt så är det en knepig sits när man har väldigt neurotypiska intressen, men man inte är NT. Är rätt glad att jag har iallafall lite udda intressen, så det ställs lite mindre krav.

När man är neurotypisk men folk fattar inte att man är det..

InläggPostat: 2020-10-03 18:36:13
av Jossie94
Problemet är ju fortfarande att varken jag eller någon annan visste om att diagnosen fanns så det kändes konstigt att dessa tjejer kunde lösa gåtan men det är enbart för några av dem hade adhd själva, eller om man har läst på lite om diagnoser. Men i övrigt så ska man inte kunna se på personer bara sådär om de har en diagnos eller inte såvida den inte syns. Diagnosen syns inte på mig och man ser ju inte heller på om någon har adhd eller add. Man ser ju på någon om den har tex down syndrom för den diagnosen är synlig/märks utåt. Oftast på ansiktet och jag har hört att man ser tydligt på killar gällande diagnoser. Att det märks tydligare jämfört med tjejer.

Eftersom jag har en diagnos nu så kan jag lättare se på vilka som kan ha diagnoser utifrån diagnosernas egenskaper. Och sedan på hur personen klär sig och sådant. Ja det är faktiskt lätt att se, för oftast är personer som har diagnoser väldigt udda klädda eller att de märks. Jag menar man märker ju tex om någon är homosexuell både beteende mässigt och på klädstilen.. De behöver inte klä sig feminint men det finns ju de som är väldigt feminina gällande sådant. Medan andra är mer neurala. Det gäller det mesta tex feminister. Det kan vara väldigt manshatande men också även neutrala och kanske inte alls demonstrerar och sådant.

Så det jag menar med allt detta är ju att jag inte hade en så stor diagnos att folk märkte det utåt och man kunde direkt se att jag hade en diagnos. Jag var en helt vanlig tjej, sminkade mig, hade kläder som kom från hm Gina bik bok typ sådana butiker. Vem har inte en tröja från hm tex?

Däremot när jag fick min diagnos och bearbetade den då testade jag olika stilar och försökte hitta mig själv och då höll jag på tills jag tillslut kände att jag hade för udda klädstil. Ingenting matchade med varandra. Nu har jag en mer neural klädstil, dvs svarta byxor och en rosa tröja eller mer kläder som är mer matchnings bara. Mycket basic och neutralt. Jag var väldigt osäker då när jag inte visste om min diagnos nu är jag en helt annan person, jag kan ha samma typ av kläder som jag hade innan bara att jag blev mer självsäker och mer mig själv. Jag har en diagnos men jag kan anpassa mig mer nu i det sociala och det kunde jag göra då också men kanske inte lika mycket som nu. Det som märktes kanske då iaf utav de som störde sig på det var väl om man inte fattade skämt osv. Men NT personer fattar ju inte allt heller.

Det var bland annat en tjej i klassen som hade adhd och hon var överallt, syntes och hördes mest. Hon gick till mig en gång på en lektion och berättade hur jag skulle göra en viss grej men hade jag velat ha hennes åsikt eller hjälp så hade jag ju lika gärna kunnat be läraren om hjälp för jag tror läraren vet mer plus att jag kände lite vad sjutton håller folk på med? De lekte mammor. Vissa saker var ju typ på dagis nivå. Ingen verkade störa sig på hon tjejen med adhd men hon och några fler var ju betydligt mer störande än mig. Jag gjorde ju typ ingen fluga förnär eller vad man säger. Jag bara fanns där typ. De hade lika gärna kunnat gå på tjejen som var plugghästen. Varför gjorde de inte det? Hon hade A i alla ämnen medan många bara gled runt. Hon om inte annat skulle vara mer mobboffer eftersom hon var plugghästen typ. Jag pluggade också och kunde mycket men hon var ju extremt duktig.


Så var det för jag var ett mellanting? Att jag inte var poppis och inte plugghäst eller nördig eller töntig? Måste man vara tönt eller poppis? Om man inte är något utav det, vart hamnar man då? Blir man automatisk ännu uddare då?

När man är neurotypisk men folk fattar inte att man är det..

InläggPostat: 2020-10-03 20:37:53
av Kidzi
Om de visste att du hade autism innan du själv visste det, så hade de nog någon kunskap om vad det var. Kanske hade sett det på TV eller hade syskon med det.

När man är neurotypisk men folk fattar inte att man är det..

InläggPostat: 2020-10-03 22:59:49
av Jossie94
Det är det jag menar men jag tycker fortfarande att det var FEL av dem att bara sätta diagnos på mig sådär. Tänk dig själv att du inte vet ett dugg om diagnoser och helt plötsligt så är du den som har en diagnos och du tänker då att det är lite overkligt. För du är ju normal och som alla andra? Och så är det några personer på typ 30 personer som anser att du har en diagnos när de själva har adhd. Men vad hände med att dem har diagnoser också? Borde inte de då bli retade för deras adhd? Men nej, ingen sa något om deras adhd. De var ju typ de störigaste tjejerna i klassen och alla visste om det för ja de hördes syntes och märktes. Till och med en tjej störde sig på att jag lyssnade på läraren och läraren förklarade för henne att jag bara visade att jag lyssnade på läraren. Där var ju hon den dåliga och jag blev den som gjorde rätt. Kan de ha varit något triggande?

När man är neurotypisk men folk fattar inte att man är det..

InläggPostat: 2020-10-03 23:28:50
av Kidzi
Man kan tycka att alla avvikande borde bli retade. Men vet inte riktigt i hur man forskat i mobboffer, oftast har man ju spekulerat mer i varför mobbaren mobbar.

NT gör inte alltid rätt eller följer en logik. Dvs det är naturligtvis inte OK att mobba, de gör det ändå bara.

Jag har svårt att sätta mig in i hur det känns att bli diagnostiserad av klasskompisar iom att det bara fanns MBD på den tiden. Hade någon sagt att jag hade det hade jag bara skrattat och tyckt att det var helt fel.

Däremot när dyslexi började bli uppmärksammat så förstod jag att min klasskompis hade grav dyslexi. Jag försökte säga det till henne att hon hade det, bara av aspig hjälpsamhet. Hon sa att hon inte alls hade det, trots att det var solklart. Sedan när hon fick riktig diagnos accepterade hon det med en gång, så det handlar nog lite om vem som säger det. Jag menade inget illa med att hon hade dyslexi, hon var ju bra på så mycket annat att jag inte trodde det skulle såra, men det gjorde det nog, eller också kände hon inte igen sig i diagnosen.

När man är neurotypisk men folk fattar inte att man är det..

InläggPostat: 2020-10-04 1:30:00
av Jossie94
Det är så jag menar, det var ju vilka som sa det och hur situationen och relationen med dem personerna eller rättaresagt hela den klassen, som gjorde att det blev helt fel. Dels det och sedan blev det ju ännu skevare nu i efterhand när ingen minns händelsen eller någonting överhuvudtaget kring den perioden. Det är som att jag aldrig gick med dom i gymnasiet...Sedan att de hade rätt också om diagnosen, Hur kunde de lösa gåtan när knappt mina närmaste visste om något eller hade någon aning? Tro mig, detta är jätte konstigt och komplicerat...