RapeRegs skrev:Du säger att allt lidande och alla tråkiga konsekvenser ytterst är självförvållat.
Det måste ju innebära att vårt lidande är predestinerat, oaktat andra människors val.
Annars skulle vårt lidande vara avhängigt något som inte ytterst är självförvållat utan resultatet av någon annan människas fria vilja, vilket är en motsägelse.
Men samtidigt säger du att vi kan påverka andra människors lidande genom våra val? Hur hänger det ihop?
Det är tuffa men samtidigt rimliga frågor du ställer rörande ett svårt ämne, men det gör att jag får tänka till lite och att jag får mina uppfattningar prövade och det är alltid bra.
När det gäller att påverka lidandet för andra så kan man tala om ett kortare tidsperspektiv respektive ett längre som då inkluderar ett flertal livstider till skillnad mot det förra där det kanske handlar om max en livstid.
I det kortare tidsperspektivet sett så går det ju då förstås att minska någons lidande. Men det behöver inte betyda att det samtidigt minskar sett i det längre perspektivet, utan jag tänker mig då att personen kan få gå igenom ett ökat lidande vid ett senare tillfälle istället, kanske i ett senare liv. Och när jag tidigare skrev om att minska lidandet för någon annan så var det alltså sett utifrån det kortare tidsperspektivet.
Och då kan man ju kanske tänka att det därmed skulle vara lönlöst att hjälpa någon annan ur dennes lidande. Men det skulle jag inte vilja påstå, för man skapar ju då en ljus karma åt sig själv och tränar sig i att vara behjälplig. Och är det något jag tror är utav vikt så är det att träna sig i att göra det rätta/goda/konstruktiva, samt att lära sig att undvika att göra det onda och destruktiva.
Men visst blir det ju så då att man kanske mest hjälper sig själv när man hjälper någon annan, sett ur det större perspektivet alltså. Det kan ju framstå som en egocentrisk syn på tillvaron, men man behöver ju kanske inte tänka så i vardagen även om man är övertygad om att det ligger till på det här viset. När jag själv lärde mig om karma så brottades jag lite med tanken på huruvida jag ville hjälpa andra av altruistiska skäl eller om det var mest för min egna skull. Men det gör jag inte längre då det här med karma inte är något jag normalt tänker på numera.
Sen om man hjälper någon ur dennes lidande så kan det ju skapas ringar på vattnet så att säga, att den som blir hjälpt i sin tur kan bli mer motiverad och kanske mer kunnig i att hjälpa någon annan och därmed få träning i detta. Och det finns säkert andra positiva bieffekter av att någon blir hjälpt ur sitt lidande skulle jag tro, även om själva lidandet skulle återkomma i ett senare skede i någon form. Men jag spekulerar inte vidare i det nu utan nöjer mig med detta.
Med det här sagt så går det nog att förstå att individer som föds här enbart för att hjälpa eller frälsa mänskligheten först och främst inriktar sig på att hjälpa oss att hjälpa oss själva, genom att dela med sig utav djupare sanningar och genom att inspirera oss till att leva mer etiskt och mer i samklang med omvärlden. Jesus ska ju ha sysslat mycket med healing också, men förutom att det föll sig naturligt för honom att hjälpa andra på det viset så var det även ett sätt för honom att få den uppmärksamhet och de följare han behövde för sitt speciella uppdrag vad jag förstår.
Det skall sägas också att jag inte har full koll på allt rörande det här med karma. Exempelvis så ska man kunna bli förlåten mörk karma som inte längre är nödvändig för ens utveckling. Om detta innebär att man automatiskt blir förlåten all sådan karma, eller om så inte är fallet och att det då alltså existerar ett visst lidande som då inte är nödvändigt för individen, detta har jag inte fått klarhet i ännu.