AspergerForum

Hej!

Jag och min partner försöker få barn. Jag har hel sjukersättning och min partner jobbar heltid. Jag undrar hur det skulle bli om vi separerar rent ekonomiskt. Någon som vet? Kan min partner bli skyldig att betala underhållsbidrag till mig, eller åtminstone betala mer procentuellt för barnet utifrån våra inkomster?

Låter inte som du bör skaffa barn

Nej, tycker inte heller det låter som du ska ha barn..

Jag hoppas att det är en fundering mer än att du tror ni separerar snart efter barnet föds

Om barnet har växelvis boende brukar underhåll skippas. Men... det kan finnas undantag om era inkomster skiljer väldigt mycket.

Det låter iaf inte som du borde separera från din partner om ni får barn ihop.

Vad jag vet brukar man inte behöva betala underhåll till sina ex i Sverige, bara till sina barn.

Nej, det är inte så man gör barn.

Kan det finnas en risk att maken får ensam vårdnad om barnet, om kvinnan inte har ekonomi att ta hand om det ens på halva tiden?

Oj oj oj, här flödar fördomarna märker jag! Jag bad inte om era åsikter huruvida jag ska skaffa barn eller inte. Jag ställde en fråga angående hur lagen ser ut eftersom jag tänkte att det kanske finns andra här inne som har barn men som inte jobbar. Men detta verkar ni inte ha koll på så får vända mig till mer kunniga personer i frågan då. Trodde man skulle få stöd i detta forum. Inte en massa socialt inkompetenta svar.

Huggorm skrev:Kan det finnas en risk att maken får ensam vårdnad om barnet, om kvinnan inte har ekonomi att ta hand om det ens på halva tiden?

Det är exakt vad som regleras med underhåll till barnen, så att man ska ha råd med det. Underhållet avgörs vad jag vet beroende på makarnas resp. inkomst och upphör när barnet fyller 18.

F.ö. borde fler i förväg fundera på vad som händer med ekonomin om man separerar. Mycket elände vid separation kan förebyggas så. Exv. är det inte alls ovanligt att tjejen använt sina pengar till mat och förbrukningsvaror medan killen köpt TV:n och större delen av möblerna, som då enligt lag vid separation är hans medan det man köpt för hennes pengar är uppätna, så hon får typ ingenting. (Om man är så osams att man är osjyssta mot varandra. Vilket alltför ofta inte är fallet vid separation. Och om man inte är gifta.)

Solstickan skrev: betala mer procentuellt för barnet utifrån våra inkomster?

Exakt så.

Marjatta skrev:Exv. är det inte alls ovanligt att tjejen använt sina pengar till mat och förbrukningsvaror medan killen köpt TV:n och större delen av möblerna, som då enligt lag vid separation är hans medan det man köpt för hennes pengar är uppätna, så hon får typ ingenting

Det där gäller väl möjligtvis om man är gifta? Och vem gifter sig nu för tiden? Är man bara sambo behöver hon inte ha betala ett öre för varken bostad eller bohag och ändå ha rätt till hälften. Under förutsättning att dom flyttat tillsammans till bostaden. Och skulle dom inte flyttat tillsammans har hon rätt till hälften av allt bohag som köpts när dom bott ihop.

Detta gäller ju under förutsättning att man inte skrivit avtal som särskilt talar om att man inte ska följa sambolagen

Nej, när man är gift så har man vid bodelning rätt till hälften av varandras egendom (giftorätt). Detta såvida inte det finns äktenskapsförord el avtal om enskild egendom.

Så generellt har den svagare parten (oftast kvinnan) större trygghet att vara gift.

Solstickan skrev:Oj oj oj, här flödar fördomarna märker jag! Jag bad inte om era åsikter huruvida jag ska skaffa barn eller inte. Jag ställde en fråga angående hur lagen ser ut eftersom jag tänkte att det kanske finns andra här inne som har barn men som inte jobbar. Men detta verkar ni inte ha koll på så får vända mig till mer kunniga personer i frågan då. Trodde man skulle få stöd i detta forum. Inte en massa socialt inkompetenta svar.

Det verkar konstigt att förvänta sig social kompetens på ett Aspergerforum...

Sen vet jag inte vari den sociala inkompetensen skulle ligga i det här fallet?

Någon säger att dom försöker skaffa barn men är osäker på om denne klarar den ekonomiska bördan det innebär att sörja för ett barn på egen hand.
För att inte tala om det kan psykiskt påfrestande att vara förälder och den som ställer frågan har hel sjukersättning, antagligen pga av NPF-diagnos?

Eftersom jag är uppvuxen i ett fattigt hem med föräldrar som inte ens klarade av att ta hand om sig själva så blir jag extremt provocerad av tanken på ännu ett barn som kan komma att behöva genomlida det som jag fick utstå. Alla är inte lämpliga föräldrar, så enkelt är det.

Alien skrev:Det verkar konstigt att förvänta sig social kompetens på ett Aspergerforum...

Kanske. Beror ju också lite på vad man anser som kompetens i sociala sammanhang.
Skulle inte nödvändigtvis hävda att neurotypiskt socialt samspel är speciellt ärligt eller trevligt i många avseenden. Men då deras beteenden är i majoritet så anses deras många gånger motbjudande ageranden som social kompetens när det många gånger inte är mer än maskerat anti-socialt beteende som dom oftast inte ens är medvetna om själva.
Sen kan dom projicera social inkompetens och avsaknad av "Theory of Mind" på andra när det egentligen är ganska uppenbart hur det ligger till.


Det konstiga här var ju att nästan ingen svarade på sakfrågan för att istället delge sin åsikt i hur vida frågeställaren skulle bli en lämplig förälder eller inte.
Era moralkärringar!

Det finns el har funnits ensamstående mammor här men ingen har väl varit inne och sett frågan. Alltså svarar andra. Ställer man en fråga kan man aldrig vara garanterad att få exakt de svar man vill ha.

truthseeker skrev:Och vem gifter sig nu för tiden?

Du skulle bli chockad om du fick veta hur vanligt det är att gifta sig 2020.

kullan skrev:

truthseeker skrev:Och vem gifter sig nu för tiden?

Du skulle bli chockad om du fick veta hur vanligt det är att gifta sig 2020.

Tvärtom, det är ovanligt få vigslar 2020, under första halvåret minskade det ca. 25% mot första halvåret 2019.

Det är ju många vigslar som skjutits upp pga coronan i år. Paren väntar till de kan ställa till med ett stort bröllop med många gäster.

Zia1985 skrev:
Någon säger att dom försöker skaffa barn men är osäker på om denne klarar den ekonomiska bördan det innebär att sörja för ett barn på egen hand.
För att inte tala om det kan psykiskt påfrestande att vara förälder och den som ställer frågan har hel sjukersättning, antagligen pga av NPF-diagnos?

Eftersom jag är uppvuxen i ett fattigt hem med föräldrar som inte ens klarade av att ta hand om sig själva så blir jag extremt provocerad av tanken på ännu ett barn som kan komma att behöva genomlida det som jag fick utstå. Alla är inte lämpliga föräldrar, så enkelt är det.

Menar du att folk med NPF-diagnos inte är lämpliga föräldrar?

Om inte, så behöver man väl inte anta att någon här skulle var olämplig?
Om ja, så är det fruktansvärt provocerande.

Alien skrev:Det är ju många vigslar som skjutits upp pga coronan i år. Paren väntar till de kan ställa till med ett stort bröllop med många gäster.

Ja, så är det förstås. Men det är också en nedåtgående trend i antalet vigslar sedan några år tillbaka:
https://www.scb.se/hitta-statistik/sver ... i-sverige/

Jag måste tyvärr hålla med de som inte tycker du ska skaffa barn. Dels för att du redan nu funderar på separation dels för att du har sjukersättning. Att ha barn är ett heltidsjobb och det kommer bli väldigt svårt att klara av om du inte kan jobba alls.

verbatim skrev:

Zia1985 skrev:
Någon säger att dom försöker skaffa barn men är osäker på om denne klarar den ekonomiska bördan det innebär att sörja för ett barn på egen hand.
För att inte tala om det kan psykiskt påfrestande att vara förälder och den som ställer frågan har hel sjukersättning, antagligen pga av NPF-diagnos?

Eftersom jag är uppvuxen i ett fattigt hem med föräldrar som inte ens klarade av att ta hand om sig själva så blir jag extremt provocerad av tanken på ännu ett barn som kan komma att behöva genomlida det som jag fick utstå. Alla är inte lämpliga föräldrar, så enkelt är det.

Menar du att folk med NPF-diagnos inte är lämpliga föräldrar?

Om inte, så behöver man väl inte anta att någon här skulle var olämplig?
Om ja, så är det fruktansvärt provocerande.

Om du läser det första stycket jag skrev igen kanske du kan få svar på din fråga?
Tycker iaf att det är ganska glasklart att det inte handlar om att NPF = olämplig förälder utan att personen som startat tråden har HEL SJUKERSÄTTNING, hennes diagnos innebär alltså så stora utmaningar för henne att hon INTE KLARAR att arbeta, ÖVERHUVUDTAGET.
Med ett arbete så går du dit en viss tid, sen får du gå hem. Majoriteten av dygnet spenderas på annan plats än arbetet.
Barn är jobb, DYGNET RUNT. Dom tar inte hänsyn till om du är känslig för stress, lukter, ljud eller något annat som man kan tänkas vara känslig för.

Så, på din fråga, varken ja eller nej. Det är olika från fall till fall, precis som i övriga samhället, npf-diagnos eller inte.

Zia1985 skrev:

verbatim skrev:

Zia1985 skrev:
Någon säger att dom försöker skaffa barn men är osäker på om denne klarar den ekonomiska bördan det innebär att sörja för ett barn på egen hand.
För att inte tala om det kan psykiskt påfrestande att vara förälder och den som ställer frågan har hel sjukersättning, antagligen pga av NPF-diagnos?

Eftersom jag är uppvuxen i ett fattigt hem med föräldrar som inte ens klarade av att ta hand om sig själva så blir jag extremt provocerad av tanken på ännu ett barn som kan komma att behöva genomlida det som jag fick utstå. Alla är inte lämpliga föräldrar, så enkelt är det.

Menar du att folk med NPF-diagnos inte är lämpliga föräldrar?

Om inte, så behöver man väl inte anta att någon här skulle var olämplig?
Om ja, så är det fruktansvärt provocerande.

Om du läser det första stycket jag skrev igen kanske du kan få svar på din fråga?
Tycker iaf att det är ganska glasklart att det inte handlar om att NPF = olämplig förälder utan att personen som startat tråden har HEL SJUKERSÄTTNING, hennes diagnos innebär alltså så stora utmaningar för henne att hon INTE KLARAR att arbeta, ÖVERHUVUDTAGET.
Med ett arbete så går du dit en viss tid, sen får du gå hem. Majoriteten av dygnet spenderas på annan plats än arbetet.
Barn är jobb, DYGNET RUNT. Dom tar inte hänsyn till om du är känslig för stress, lukter, ljud eller något annat som man kan tänkas vara känslig för.

Så, på din fråga, varken ja eller nej. Det är olika från fall till fall, precis som i övriga samhället, npf-diagnos eller inte.

Tack för klargörandet.

Zia1985 skrev: Barn är jobb, DYGNET RUNT. Dom tar inte hänsyn till om du är känslig för stress, lukter, ljud eller något annat som man kan tänkas vara känslig för.

Detta är helt klart viktigt att ha i åtanke, det är främst detta (samt rädslan att således inte kunna räcka till) som gjort att jag själv inte tänker skaffa barn. (oavsett omgivningens välmenande tjat)