Folk glömmer bort min diagnos
Postat: 2020-07-01 3:14:56
Det där med att de med downs tänker som ett barn är bara så jag har fått lära mig när jag läste någon kurs i gymnasiet. Tror vi till och med tittade på i rymden finns inga känslor i samband med det. Jag minns bara att hon läraren sa att de med downs tänker som ett barn och att de är väldigt ärliga glada och goa människor.
Händelsen på bussen vet jag inte hur länge vi satt och pratade och jag blandade ihop olika händelser men det jag menade var att det spelar ingen roll om andra pratar högt utan de andra som pratar högt blir inte tillsagda. Varför vet jag inte. För innan Corona när man kunde åka buss och så, så kunde jag höra folk speciellt tjejer prata högt och sitta och skratta men ingen reagerade på det. Men när jag pratar högt då är det som att ”hon måste vi säga till på skarpen, hon verkar ha en diagnos” framförallt är det folk som känner mig som har sagt åt mig och det är inte gör att jag gör något fel utan som sagt så kan de va 3 personer som pratar högt men de säger bara till mig.
Det jag vill komma fram till är att en ska inte ta hela skulden när det är flera som gör precis likadant. Det kan vara vad som helst, men i mitt fall att om jag pratar högt varför blir jag tillsagda då när de andra pratar minst lika högt om inte högre?
Hon ville inte prata om en grej på bussen vilket jag antar att det var för hon är en lugn person som inte vill att andra ska höra vad man pratar och så. Min sambo är likadan. Men eftersom jag känner min släkting så pass bra så trodde inte jag att det skulle bli värsta grejen bara för att jag undrade varför hon inte ville ta det på bussen. Självklart hade det varit ok om hon hade sagt att hon inte ville pga... men man blir ju lite avbruten om man bara avslutar samtalet sådär tvärt, jag ville bara förstå helheten och därför frågade jag varför hon inte ville ta det på bussen, hon kunde ju ha sagt att hon kunde ta det när vi var framme (har för mig att hon inte sa något om det) för mig kändes det som att hon inte förstod varför jag undrade.. hon sa ju inte så mycket så det är klart att man undrar då eftersom det kom så plötsligt. Jag tycker att säger man a så säger man b. Det är ju omöjligt för andra att veta när personen pratar om något men av någon anledning så är det inte okej längre.
Det är som att jag skulle prata om något med en kompis och sen så frågar kompisen för den vill veta mer men då slutar jag prata om det men jag valde ju att prata om det från första början. Jag har inget minne av vad exakt vi pratade om men det var väldigt onödigt att min undran skulle leda till tjafs.
Händelsen på bussen vet jag inte hur länge vi satt och pratade och jag blandade ihop olika händelser men det jag menade var att det spelar ingen roll om andra pratar högt utan de andra som pratar högt blir inte tillsagda. Varför vet jag inte. För innan Corona när man kunde åka buss och så, så kunde jag höra folk speciellt tjejer prata högt och sitta och skratta men ingen reagerade på det. Men när jag pratar högt då är det som att ”hon måste vi säga till på skarpen, hon verkar ha en diagnos” framförallt är det folk som känner mig som har sagt åt mig och det är inte gör att jag gör något fel utan som sagt så kan de va 3 personer som pratar högt men de säger bara till mig.
Det jag vill komma fram till är att en ska inte ta hela skulden när det är flera som gör precis likadant. Det kan vara vad som helst, men i mitt fall att om jag pratar högt varför blir jag tillsagda då när de andra pratar minst lika högt om inte högre?
Hon ville inte prata om en grej på bussen vilket jag antar att det var för hon är en lugn person som inte vill att andra ska höra vad man pratar och så. Min sambo är likadan. Men eftersom jag känner min släkting så pass bra så trodde inte jag att det skulle bli värsta grejen bara för att jag undrade varför hon inte ville ta det på bussen. Självklart hade det varit ok om hon hade sagt att hon inte ville pga... men man blir ju lite avbruten om man bara avslutar samtalet sådär tvärt, jag ville bara förstå helheten och därför frågade jag varför hon inte ville ta det på bussen, hon kunde ju ha sagt att hon kunde ta det när vi var framme (har för mig att hon inte sa något om det) för mig kändes det som att hon inte förstod varför jag undrade.. hon sa ju inte så mycket så det är klart att man undrar då eftersom det kom så plötsligt. Jag tycker att säger man a så säger man b. Det är ju omöjligt för andra att veta när personen pratar om något men av någon anledning så är det inte okej längre.
Det är som att jag skulle prata om något med en kompis och sen så frågar kompisen för den vill veta mer men då slutar jag prata om det men jag valde ju att prata om det från första början. Jag har inget minne av vad exakt vi pratade om men det var väldigt onödigt att min undran skulle leda till tjafs.