Inga livsmål, framtidsplaner eller vilja - vad göra?
Postat: 2020-06-10 5:07:44
Jag har aldrig haft något av detta känns det som, eftersom jag hela tiden varit fokuserad på att bara klara dagen i skolan t ex, för att sen få komma hem och bara stänga av och återhämta mig. Jag har aldrig kunnat tänka eller planera längre än så. Det enda jag kunnat fokusera på är hur jag ska undvika att kollapsa totalt, för stunden. Emellanåt har jag gjort det ändå, det krävs väldigt lite för att jag ska kollapsa. Fokus har varit att överleva. Det verkar inte finnas kapacitet till något mer. Jag har egentligen aldrig klarat skolan men fortsatte ändå att gå dit för jag visste inte vad jag skulle göra annars.
De enda stunderna jag varit ångestfri och glad är när jag varit hemma, själv och helt uppslukad av ett specialintresse, men jag har dem bara i perioder och sjunker väldigt djupt utan ett intresse som verkligen slukar mig helt, det är inte bara hobbies jag kan välja att ta upp utan väldigt svårt att finna. Och det är egentligen ett dåligt beteende, verklighetsflykt.
När all social kontakt och aktiviteter utanför hemmet bara innebär 100 % ångest så är det inget jag kan känna någon vilja för.
Folk har frågat under min uppväxt och nu vad jag vill göra, vad jag har för drömmar, men jag har inget svar på det. Jag kan inte tänka så långt när det är så här med mig. Jag har frågat mig själv gång på gång vad jag skulle vilja göra om mitt psykiska tillstånd var bättre men har inget svar på det heller, bara en känsla att jag måste göra något med mitt liv, men ingen sann vilja eller drivkraft eller något realistiskt mål. Inget som lockar på riktigt. När jag gjort små försök att bryta isoleringen så har jag bara kollapsat igen och fått en ny negativ erfarenhet. Jag är helt vilsen. Kan inte träffa min psykolog under corona men vi kom aldrig fram till någon lösning.
De enda stunderna jag varit ångestfri och glad är när jag varit hemma, själv och helt uppslukad av ett specialintresse, men jag har dem bara i perioder och sjunker väldigt djupt utan ett intresse som verkligen slukar mig helt, det är inte bara hobbies jag kan välja att ta upp utan väldigt svårt att finna. Och det är egentligen ett dåligt beteende, verklighetsflykt.
När all social kontakt och aktiviteter utanför hemmet bara innebär 100 % ångest så är det inget jag kan känna någon vilja för.
Folk har frågat under min uppväxt och nu vad jag vill göra, vad jag har för drömmar, men jag har inget svar på det. Jag kan inte tänka så långt när det är så här med mig. Jag har frågat mig själv gång på gång vad jag skulle vilja göra om mitt psykiska tillstånd var bättre men har inget svar på det heller, bara en känsla att jag måste göra något med mitt liv, men ingen sann vilja eller drivkraft eller något realistiskt mål. Inget som lockar på riktigt. När jag gjort små försök att bryta isoleringen så har jag bara kollapsat igen och fått en ny negativ erfarenhet. Jag är helt vilsen. Kan inte träffa min psykolog under corona men vi kom aldrig fram till någon lösning.